Jag beklagar 
Min kusins hamster dog hemma hos mig igår (passade henne & några marsvin) Hon var diock 2 år…
Nu vilar dom båda & springer fritt i hamsterhimlen<3

R.I.P

Stackars liten 
Rip <3

Beklagar :(

usch så hemskt :(. minns när vi var tvugna att avliva vårt marsvin.. det var inte kul. så förstår dig verkligen!

Vila i frid lilla Tingeling. Kommer aldrig glömma dig! Nu får du träffa dina systrar du tyckte så mycket om igen.

Jag beklagar verkligen. Önskar sååå att det inte hade blivit så här :(

Vad tråkigt, jag beklagar. Det är så himla jobbigt när ens djur går bort, de är ju en del av familjen. Nu lider hon inte längre iaf. R.I.P lilla hamster. Kram

Beklagar :(

Rest in peace. <3

Jag beklagar verkligen.. Tankarna går till dig & Tingeling.

Hon vilar bland änglarna nu!

Tröstkramisar<3 // Selma.

Tack alla! Även om jag saknar henne oändligt mycket så kännas det bra att det är gjort nu. Fick förut skuldkänslor av att titta in i hennes Bur och se henne sova hela tiden och ha maten nästan orörd. Känslan när man upptäcker att de har röd fatty eye är inte rolig, då vet man att man bara har några få veckor till med den hamstern. Har inte riktigt kunnat slappna av, visste inte riktigt när jag skulle avliva henne. Därför känns det lite bra nu att jag verkligen vet att hon inte lider längre, och att jag inte längre behöver ta beslutet att imorgon händer det. För nu är det gjort, nu får jag bara intala mig själv att Tingeling är i hamsterhimlen med några av sina syskon och har det bra med massor av ärtor som hon älskade mest av allt .

Tingeling igår när hon fick sin sista måltid med allt som hon älskar, Barnmat, ärtor, maskosblad m.m. Man ser också att hon hade väldigt utåtstående ögon pga av fatty eye.

#1 Tråkigt att höra, ja nu vilar dem båda i hamsterhimlen <3

#5 Ja, jag förstår verkligen att du inte önskade henne det här. Det är ju bara otur att sånt dyker upp då man inte kan veta om föräldrarna bär på det eller inte, de kan ju få fatty eye när de över 1 år, det fick mina förra. Det är en defekt som jag hoppas att alla vintervita uppfödare hjälps åt med att få bort, tycker att det är en väldigt allvarlig defekt som börjat bli mer vanlig. Nästan som papova på dvärghamster, fast att det är ärftligt istället så man behöver ingen karantän. Man måste bara tänka till lite extra vad det är för avelsdjur som man väljer att använda sig av.

Nu är i alla fall Tingeling där några av sina syskon är, och min Ella som dog i april.

Tack alla andra andra!

Beklagar. :(

Vila i frid Tingeling. <3

Beklagar så mycket! Vila i frid Tingerling!

Beklagar jättemycket:(

Inte rättvist att hon fick så kort tid här. Och inte rättvist att du förlorat flera dvärgar på så kort tid.

Beklagar verkligen

Beklagar! R.I.P Tingeling! 

Tack alla, så snälla ni är.

#13 Ja, tråkigt nog så är livet sällan rättvist. Det var heller inte rättvist att du och många andra uppfödare drabbades av papova och fick avliva era hamstrar. Men det är ju då bara att acceptera det och försöka gå vidare.

Så fruktansvärt tråkigt att Fatty eye även skulle behöva drabba lilla Tingeling. Men hon har det säkert så bra som det bara går nu uppe i hamsterhimlen. ♥

*styrkekramar från mig & syskonen*

#17 Ja det var riktigt tråkigt, tack. Håller tummarna för att de syskon du har till Tingeling inte kommer bli drabbade iaf!

Usch vad tråkigt Alicia, beklagar verkligen så tråkigt när sådant händer. :(

#19 Tack Nova! Ja, det är verkligen så himla tråkigt, Tingeling var en sån snäll och ung hamster, hon förtjänade inte att behöva dö såhär tidigt. Hon hade förtjänat ett liv på minst 3 år!

#10 Ja, jag håller med dig fullständigt. Jag önskar att det forskades mer på det här. Vi vet ju inte ens exakt vad det är eller hur det ärvs!

Jag vill också bara påpeka, för att förtydliga för andra, att jag väljer avelsdjur med omsorg. Båda Tingelings föräldrar har stamtavlor och kommer från linjer som använts på flera håll innan utan att någon har rapporterat problem med ögonen överhuvudtaget.

Ändå dök det här upp och än så länge är det jag och Alicia som drabbats. De andra syskonen mår bra, än så länge och jag hoppas att det inte blir fler nu. Gör ont i hjärtat att se hur ledsna och oroliga köpare till dessa kullar blir och jag känner mig sååå skyldig, även om jag egentligen inte kunnat veta i förväg.

Jag är iaf väldigt glad över det liv Tingeling fick hos dig Alicia, även om det blev alldeles för kort.

#21 Ja, borde i SVA göra det? Det känns som om det finns alldeles för lite infomation om fatty eye. Är det ens ärftligt undrar man, om inte någon tidigare i Tingelings släkt drabbats. Men smittsamt är det ju inte heller eftersom både du och jag har fler vintervita hemma som är friska. Men det som var lite skumt var att Tjorven och Stina fick fatty eye exakt samtidigt, lite efter 1 års ålder.

För vad jag vet så är fatty eye när blodkärlen bakom ögonen svullnar upp på något vis. Jag vet av egna erfarenheter också att antibiotika inte biter på fatty eye, skulle ha fått testa på med kortison också men Stina och Tjorven led så mycket så jag hade inte tiden för det. Tycker att det ska forskas mycket mer om det, för fatty eye är ju inte dödligt i sig själv om de inte får infektioner eller dör av smärtan. Man kan säkert operera bort det, men det skulle ju säkert gå på flera tusen och narkos på små djur är ju riskfullt. Det känns som om det går att bota fatty eye med något, det behövs bara mer forskning. Det är ju bara en ögonsjukdom, det är ju inte cancer. Kanske kortison hjälper, men det verkar inte så troligt då antibiotika är starkare.

Jag beklagar, minns när vi var tvunga att avliva min fantastiska kanin…

Förstår hur du känner dig nu, det känns som igår vi var tvunga att avliva min kanin fast det var för ca 1 år sedan 

Vila i frid,Tingeling

///Stora tröstkramar till dig från mig

#23 Vilken fin kanin. Ja, det är ju smärtsamma ögonblick i livet. Man kommer ihåg dem så väl eftersom man var så ledsen, när man egentligen bara vill glömma bort det minnet och lägga dem bakom sig. Men det är ju svårt, det är ju en mardröm att avliva djur, och det är ofta mardrömmar som man kommer ihåg. Jag kommer sällan ihåg mina vanliga drömmar, men mardrömmar kommer jag alltid ihåg .  Man får tänka på de bra minnen man hade med sitt djur istället, på dem roliga och knasiga sakerna som djuret gjorde. Man blir lite gladare av det .