Ja men hamstrar är jättelätt att ta hand om. Jag är säker att du kan hitta nån vän eller nån här som kan passa hamstern när det behövs. Tråkigt att dina föräldrar är inte intresserad med att hjälpa till med en lite djur.

#1 Okej. Hur länge kan man lämna hamstern ensam då? Tex. om man åker till landet över en helg.

Ja, det känns jättetrist. Jag har redan en kanin som de gillar och gärna passar. Skrev faktiskt till pappa att är det inte lite löjligt, att om de ändå ska hit och ge kaninen mat, att inte kunna ge en hamster lite mat och vatten?

Känner mig så ensam i det här, har liksom ingen att bolla ideer med, förutom er på iFokus då :-)

Hade exakt samma problem.
Mina föräldrar var emot att skaffa fler djur över huvudtaget, när de sa detta hade vi två katter.

Nu bor där två Gerbiler och en hamster i mitt rum, har till och med kommit in en hund i familjen :)

Har fortfarande inte deras stöd, men de märks att de börjat mjukna. De har börjat fråga om de fått mat osv innan jag åker, så jag tror dina också kommer mjukna när/om du blir med hamster :)

Och som #1 säger så är där säkert några av dina vänner som kan passa den om de skulle behövas :)

#2 Japp, det är faktiskt löjligt. Men jag tror att hamstrar kan klara sig två dagar och en natt ensam om du lämnar mat. Man behöver byta vatten varje dag men om du kommer tillbaka nästa dagen skulle det gå okej. Jag vet att många byta inte vatten varje dag men varanda dag.

#3 Okej. Jag bor ju inte ens hemma, så jag förstår inte varför de är så emot. Nu är det dock så att jag är sjukskriven pga psykiska problem, och det är väl därför de inte tycker jag ska ha fler djur. Men jag mår bra av att ha min kanin, och känner mig jätteglad i hela kroppen när jag tänker på att skaffa en hamster.

Dock försvinner en del av glädjen när de är så negativa, jag kan inte ens prata med dem om det.

Kan ju hoppas på att de mjuknar när jag väl har den, men jag tvivlar. Det känns som de gjort detta till en principsak.

#4 Ja, visst är det. Och pappa är van vid att mata möss och råttor för han har de på sitt jobb, så det handlar inte om att han inte gillar djuret, utan blir det bara princip.

Är så jäkla ledsen, arg och känner mig övergiven!!

Mina föräldrar tyckte definitivt inte att jag skulle skaffa häst. Så en vacker dag (jag var 19 år) så fick jag erbjudande om häst och jag tackade ja. Dom blev lite putt men jag löser det själv så jag bryr mig inte om vad dom tycker. Jag har kompisar som ställer upp när det krisar sig, men normalt sett så gör jag ju det mesta själv. Det brukar vara någon gång om året som jag åker iväg och behöver hästvakt.

Jag är idag 23 och har bott hemmifrån med egen ekonomi sedan jag var 17 år. Fråga lite bland dina vänner om det finns någon som skulle kunna tänka sig att ställa upp om det skulle behövas. Jag menar en hamster bor ju i Bur och behöver bara mat och vatten när du är borta. Det är ju värre om det handlade om en hund eller häst där det är väldigt mkt större jobb.

Försök att inte låta dig påverkas! Om du tror att det kommer göra dig gott och ge dig glädje med en liten hamster så tycker jag du ska skaffa det :) 
De ska inte få förstöra för dig. Speciellt när du bor ensam :)
Som alla andra säger kan säkert en vän hjälpa dig om det är så…
Strunta i deras negativa kommentarer och åsikter. Mjuknar de så mjuknar de, men annars bry dig inte :)

#7 Tack! Och jag försöker verkligen att inte bry mig. Men jag har lite problem i att jag alltid vill ha deras stöd, i det jag gör. Tidigare har de tex. inte gillat att jag åkt på festivaler men det har jag gjort ändå.

När jag tänker på att ha en liten Kinesisk hamster här hemma så blir jag glad i hela kroppen, vill verkligen ha en liten krabat igen som klättrar på mig. Så det känns ju rätt.

Fast, är det alla kineser som gillar att klättra? Kanske förväntar mig för mycket…

#5

Väldigt konstig anledning till att inte skaffa djur… det finns mycket forskning som visar konkret att djur verkar lugnande, blodtrycket går ner och gör att vissa bra ämnen utsöndras i kroppen. Djur är alltså välidgt bra om man har psykologiska problem! Det skulle vara om man var sängliggande och på så sätt inte kan ta hand om dem.

Du är en vuxen kvinna som kan fatta dina egna beslut, dina föräldrar lär mjukna när de ser den lilla hårbollen så oroa dig inte ;)

#9 Jo jag vet! Hade den diskussionen mycket när jag skaffade kaninen för ett år sedan. Och visst har det gått upp och ner. Ibland har jag tänkt att jag inte orkar ta hand om honom. Men det har alltid känns bättre efter ett tag.

Tror iofs inte de mjuknar av att se den, mamma gillar inte möss för hon tycker de är äckliga, och hon lär nog inte gilla den här heller… eftersom hon tycker de liknar möss.

Jag bor med min sambo och vill ha möss också. Men han tycker att en guldhamster räcker. Han bor ju här också så jag måste lyssna lite… men kanske snart kan jag skaffa dem. ;)

#11, Ja, bor man med någon är det ju en annan sak. Hade jag bott med mina föräldrar hade jag ju fått lyssna mer på dem. Men jag är ju vuxen, bor själv, så därför tycker jag inte de ska lägga sig i. Känns jättetrist att de inte kan ställa upp på detta, det är ju inte särskilt ofta jag behöver passning ändå, högst ett par gånger per år.

#12 Precis!