Nej så ska det absolut inte vara!

Självklart som uppfödare så köper man ju hamstrar som passar i aveln, men för mig är mina hamstrar inte bara hamstrar, de är en del av min familj. Jag älskar dem allihopa, och skulle inte kunna tänka mig att bara låta dem sitta i en Bur och vänta "tills det är dags".

Jag får sjukt dåligt samvete om jag inte hunnit gosa med alla varje kväll :P

Superbra skrivet Ulrika!
Håller helt med, man ska behandla djur bra, varesig man ska avla eller ha dem som kelkompis.

Jag känner också av det här å det är inte första gången det ligger i luften :(

Grejen är väl att man har olika sätt att se på avel och djuren i allmänhet. De finns de som har sina djur först och främst som avelsdjur där följden av djurhållningen blir en ständig "byta ut djur i hemmet cirkel". Man omplacerar de djur som inte lämpar sig i avel helt enkelt. Å på många sätt och vis kan jag förstå det, att man inte vill ha hur många djur som helst hemma och inte vill sitta med tio hamstrar som inte kan gå i avel.
Men detta innebär ju då alltså inte bara att man har ett starkt fokus på aveln- det innebär i praktiken att folk säljer sina hamstrar så fort de inte uppnår "kraven". En hamster som är för liten i storleken, har för snipig nos, fått svansknyck eller bara blivit för gammal/redan blivit parad- omplaceras för att den längre inte har något syfte i hemmet.

DET tycker jag är så fruktansvärt hemskt! Visst kan man omplacera någon hamster då och då, av olika anledningar. Det säger jag inte så mycket om, har själv omplacerat djur (även om de är väldigt få..) Men det som gör ont i hjärtat och som gör mig uppriktigt uppgiven och ledsen är när folk gör detta till en vana. "Det är så man gör" helt enkelt. Vad hände med glädjen och kärleken till Djuren??
Varför kan man inte se till deras olika personligheter och acceptera dem som dom är istället för att gallra bort alla som man inte vill ha i avel. Man behöver väl inte ta kullar på löpande band och ha ungar till salu jämt? Har man inte tid och/eller plats för en del djur och därför måste omplacera- för att sedan ta en kull och behålla en unge därifrån.. ptja, då tycker jag att man har tappat meningen med att ha djur öht. Men det är min åsikt ;)

Det är ju inte bara i hamsterkretsar som man kan ifrågasätta detta med just individens värde- utan även i andra djurkretsar. Bara att titta sig omkring, många stora uppfödare (även mindre, reggade som oreggade) visar upp många fina exemplar och man blir genast impad! Wow! "Går det att få så fina färger?!" etc..
Men om man sen börjar kolla lite närmare så inser man fort att det faktiskt finns de som kullar tex, det vill säga de som står och väljer vilka av ungarna i kullen som ska få leva och inte. Man tar helt enkelt bort de som inte fick önskad teckning, färg etc..
Eller avlivar dem senare om de inte utvecklas på "rätt sätt"

I de fallen är ju omplacering lindrigt. För då får ju djuren åtminstone leva :)

Kanske var ett extremt exempel detta med kullning men det är svårt att veta vart man ska dra gränsen :/ Helst av allt hade jag velat se fler som värnar om djuren som de personligheter de faktiskt är! Och tar en kull då det passar och passar det inte så får det vara. Det finns ingen prestige i att alltid ha ungar och alltid synas..
(det kan man göra ändå haha). Ta inte fler kullar än du har tid och plats och råd för. Svårt? Näe inte egentligen. Man kan nå sina avelsmål ändå, det tar bara lite längre tid :) 

Man får inte glömma de små hjärtan som bultar i de små hamsterkropparna, deras hjärtan är faktiskt värda att bevara och älska precis som de är. Varje individ är underbar.. glömmer man det bör man inte ha djur. Om jag får säga vad jag tycker :'(

Älskar det sista du skrev Odette:

Man får inte glömma de små hjärtan som bultar i de små hamsterkropparna, deras hjärtan är faktiskt värda att  bevara och älska precis som de är. Varje individ är underbar.. glömmer man det bör man inte ha djur.

#4 Håller med dig Be-Bopz!

Jag håller också med.

Fast jag eventuellt snart kommer omplacera en av mina hamstrar som just inte passar i min avel. Jag bor i lägenhet så jag har lite begränsat med  plats och jag har själv satt en gräns för hur många djur jag vill ha här hemma. Min gräns är följande: Att aldrig ha mer djur än vad jag hinner eller klarar av att ta hand om och pyssla med varje dag. Och med pyssla menar jag att hantera alla mina djur dagligen samt ge dom den motionen de behöver, varje dag. Jag vill också alltid kunna garantera att mina ungar jag säljer har blivit hanterade varje dag från 2 veckors ålder. Än är absolut inte den gränsen nådd och jag kommer alltid se till att jag har plats för hamstrar som tex oväntat kommer åter från köpare, ungar som kanske inte blir sålda osv. Så det är inte därför min ena ev. ska flytta. Rätt hem dök helt enkelt upp och med hänsyn till hur den här hamstern är beslöt jag mig för att en flytt inte skulle vara något negativt för just denna gossen. Hade hamstern inte haft det temperamentet han har, varit så lugn och trygg, hade jag aldrig släppt honom. Jag hade inte heller släppt iväg en äldre hamster eller någon som tidigare fått flytta flera gånger.

Det handlar inte om att jag inte tycker om honom. Självklart tycker jag om honom eftersom jag umgås med honom dagligen och snabbt skapade band till honom. Jag har samma kärlek till alla mina djur och jag älskar dom alla. Inte för deras utseende, avelsmöjligheter osv utan för de stora små personligheter de alla har. Ingen är den andra lik men alla är de uppskattade.

Jag själv tycker åtminstone inte att jag tillhör de som inte riktigt verkar ha känsla för sina djur utan mer bara ser dom som avelsdjur, men på grund av att man ser just sånt här ni pratar om titt som tätt är jag rädd att man kan bli dömd om jag någon gång omplacerar ett djur. Men jag tycker det beror helt på vilken anledning man har till att omplacera och hur stor möda man lägger ner på att hitta ett bättre hem. Hittar man inte just det där hemmet man tycker är perfekt tycker jag att man ska vara inställd på att behålla sitt djur. Jag har inte annonserat ens och hade den här tjejen inte hört av sig hade han bott kvar här också.

Som köpare hade jag också hellre valt att köpa hamster av någon som verkligen verkar känna föräldrarna till kullen. Det visar ju att man har koll på temperamentet på sina djur om man kan berätta något mer om dom än bara vilken färg de har och när de är födda. Mycket trevligare än uppfödare som bara spottar ut massa kullar och bara upplyser om utseende. Jag kan åtminstone beskriva alla mina hamstrars egenskaper, temperament, små roliga egenheter och hur de funkar i olika situationer om någon frågar mig. Den dagen jag inte kan det kommer jag lägga ner. För djurens skull.

Nu skrev jag absolut ingenting om omplaceringar i mitt inlägg vill jag säga. Det har jag skrivit mycket om tidigare;)

Den här funderingen var mer att det hoppas liksom över ett led nu när man läser om folks nya hamstrar.

Man får inte reda på någonting om hamstern som precis är hemkommen, hur den är, hur snäll och trevlig den är, hur glad man är att just få äga denna hamstern.

Utan man får läsa vem den hamstern ska paras med, och det snarast möjligt. Vad för bebisar det kan komma, och kanske rent av vad den ska paras med andra gången.

Att man hoppar över själva hamsterns som individ utan mer har den som en transportsträcka till ett mål.

Jag har nog själv skrivit någonting liknande, vad för planer man kan tänkas ha, men det känns ändå som en helt annan sak.

Merparten av mina hamstrar går inte i avel, och då har jag ändå köpt dem som blivande avelshamstrar.

Jag håller med er total. Det värsta är att sånt gör att djur tappar sitt värde. På alla sätt. Jag hoppas verkligen att det ändras på det. Det är ännu bättre att ni är så medvetna om det, och vågar ta upp disskutionen för då går det inte heller att skita i det.

Forsätt som ni gör ni som är seriösa. Ni gör ett bra jobb :)

Nej men jag såg att andra tog upp det där med omplacering. Och det går väl hand i hand. Det känns som om personerna som inte uppskattar sina hamstrar som individer är de som ganska sannolikt kan lägga ut hamstrar till omplacering lite titt som tätt. Men det va min personliga lilla åsikt det ;)

Håller också med! Folk berättar om hur fina färger det är & hur fina bebisarna kommer bli, man tänker ju - men hamstern då?

Jag tycker inte man omplacerar om man inte har en vettig anledning. Jag har själv en katt som jag måste omplacera pga en flytt där han inte får plats. Den flytten är tyvärr inte frivillig om man säger så.

Att man köpte en hamster som man tröttnar på, eller som inte passar till det eller till det andra är inte okej. Som ni säger, så är det individer du letar efter. Färgerna är bara ett plus kan jag tycka. Men nu föder jag inte upp något djur, även fast jag kanske vill. Men anser mig alldeles för okunnig om det överhuvudtaget. Så därför får jag låta bli också :)

#9 Det är sant det också. Men den varianten verkar mera vara att man tar en kull, och sen när hamstern inte "duger" i aveln längre eller är för gammal så omplaceras den.

Urh. Jag tycker det är hemskt..

Jag behåller alla mina djur oavsätt ifall de har blivit för gamla för har man skaffat sig ett djur har man ju skaffat det sig för resten av dess liv?

Men säg i lägen där man har bekanta eller liknande som söker ett äldre djur för sällskap kan det hända att f.d. avelsdjur kan få flytta ifall det känns att det är rätt person! Annars får de häldre stanna :)

#12 Ja det är synd om det ska vara så. Om det sätts i system alltså. Jag själv beslöt mig som sagt för att kunna tänka mig att omplacera en av mina utan några väldiga anledningar egentligen mer än att aveln hos mig på honom sket sig och att en trevlig tjej letade efter just en sån som han. Men det står jag för (inte för att jag blivit anklagad heller) :) Det är märkligt i mina ögon att sätta det i system när det gäller djur som bara lever i ett par år dock. Tittar man exempelvis på raskattsaveln är det till exempel inte alls ovanligt att man kastrerar avelskatter och sedan omplacerar dom eftersom man inte kan spara alla avelskatter. De lever ju i många år och hade man sparat alla hade man inte kunnat avla vidare inom några år. Det är inget konstigt eller fel alls. Om man omplacerar på ett vettigt sätt och sätter djuret i fråga i första rum.

En hamster som fått sin eller sin kullar ha ju inte direkt många år framför sig och mår säkerligen bäst av att få stanna i sitt hem det året eller två den har kvar i livet.

Det finns väl olika synvinklar i det hela med.

Jag tjatar jämt om mina erfarenheter från hundvärlden, och nu kommer det sånt igen. ;) Jag omplacerade en av mina hundar när hon var ca 8 år och kommit ungefär så långt i tävlingskarriären som hon kunde ta sig. Istället för att gå som tredjehund hos mig och visserligen få sina promenader och allt sånt, men behöva dela mattes tid med två andra hundar. Så fick hon flytta till min sons farföräldrar och leva sina sista år som ensamhund med två personers fulla uppmärksamhet, mängder av långpromenader, ligga i soffan och bli kliad av två personer samtidigt, åka Sverige runt på husvagnssemestrar på sommaren och bada i massor osv. Detta istället för att följa med mig på träningar och tävlingar men inte få delta så mycket och dela tiden med mina andra två.

Det gjorde ont i hjärtat att lämna henne och jag saknade henne ofta, men jag vet att hon hade det bättre i sitt "pensionärshem" än vad hon hade haft det hos mig. Jag vet att det är många som ser mig som hjärtlös som omplacerar en "äldre" hund, men om hunden kommer till ett bra hem så tror jag människor har ondare av omplacering än vad hundar har. Detta ligger mig extra varmt om hjärtat just nu eftersom hon avlivades innan jul, jag ångrar helt själviskt att jag inte fick mer tid med henne, hon var en helt underbar hund, men samtidigt vet jag att ur hennes synvinkel så var detta det bästa för henne, hon fick underbara sista år som pensionär.

Det var det om hundar, men lite så kan jag tänka med en hamster med, hos mig får djuren turas om att vara med framför tv:n, vara ute i rasthagarna osv, medan om jag omplacerar en hamster som jag valt att inte avla på, så kan den få ett hem där den får ut mer av livet. Nu har jag visserligen bara gjort så en gång och det var med en hamster som hade ett temperament som dessutom inte riktigt passade mig, men det är i alla fall ingen främmande tanke för mig.

Jag kan dessutom absolut tänka mig att behålla ett par-tre ungar ur en kull ett tag, för att utvärdera vilken som utvecklar sig bäst, och sedan sälja den/de som jag inte väljer att ha kvar. Är man sämre som människa då? Nu har det visserligen inte blivit så ännu, för jag har lyckats med att bli kär i specifika bebisar i kullarna, men i teorin så skulle det för mig vara en bra tanke att spara någon mer än 1 för att se vilken som utvecklar sig mest åt det hållet man vill.

Just nu har jag för övrigt en hona hemma som jag nyligen köpt tillbaka från en av höstens kullar (köparna kunde inte ha kvar henne), jag har fortfarande inte bestämt om hon får stanna eller om jag ska sälja henne igen, det beror lite på om "rätt hem" råkar dyka upp eller inte, jag har varken brådska med att "bli av med henne", eller ett stort behov av att bestämma just nu om hon får stanna eller inte. Så länge hon bor här så tar jag hand om henne lika bra som om alla de andra, och jag får se om jag fastnar för henne såpass att jag inte kan med att sälja henne, eller vad som händer.

Jag är nog med mycket för att planera långt i förväg att "den ska paras med den", och om den kullen blir bra, kanske para med den där nästa kull osv. Detta för att jag tycker det är så fruktansvärt roligt att tänka framåt på det viset, sedan är det väldigt sällan mina planer blir exakt som jag tänkt, men det är väldigt roligt att spekulera. (Det är väl lite släkt med att jag planerar att när jag fått den där gården någon gång i framtiden så ska jag ha några jersey-kor, en flock oxford down-får, svenska lanthöns och kanske några lantrasgetter. För att inte tala om hur mycket jag spekulerar i vilken som ska bli min nästa hundras, trots att det är kanske 3-4 år framåt i tiden.) Jag älskar helt enkelt att att drömma om och planera för framtiden, precis som jag tycker väldigt mycket om att läsa om andras planerade kullar, och fantisera om att det kanske blir en "sån eller sån" som vill flytta hem till mig eller så, eller bara se vilka spännande kullar som är på gång.

Det betyder inte att jag inte njuter av djuren jag har som de individer de är här och nu.

Jag älskar individualiteten hos mina hamstrar och jag försöker så gott jag kan anpassa mig efter deras önskemål. Typ ett par hamstrar som gärna vill ha två toaletter, en att gräva i, en att kissa i, klart att de får det. ;) Vissa som gillar att strimla papp, de får såklart mer toarullar och pappkartonger än andra, de som är extra förtjusta i att gräva får en grävlåda osv. Jag tycker det är en väldigt rolig utmaning att lära känna djuren som individer och anpassa deras berikning och vårt umgänge efter vad de tycker om. Sedan är det möjligt att jag inte skriver så mycket om sådana här saker, utan mer om avelsplaner osv, avelsplaner är helt enkelt roligare att skriva ner, kul att få på pränt och dela med sig av.
Om man jämför med att berätta om att idag fick alla hamstrarna varsin toarulle med godbitar i, Sambo som inte gillar att ta sönder saker brydde sig inte om sin, så den öppnade jag åt honom, Jean hade öppnat sin efter fem minuter, Elma fick ingen, för hon vet jag inte gillar de här godbitarna, pojkbebisarna hade inte tid för de busade med varandra osv. Sånt här njuter jag av att pyssla med i min ensamhet, och se vem som gör vad osv, men det är inte något jag sedan sätter mig ner och skriver om direkt. (Samma sak med hundarna förresten, jag hoppades på att kunna avla på alla tre av mina senaste, men ingen har blivit tillräckligt bra, men jag har worddokument på datorn om en massa tänkbara hanar som jag funderade på när flickorna fortfarande var valpar/unghundar. Men den dagliga berikningen och sådant skriver jag sällan om.)

Men men, detta var mina tankar. Jag vet inte om jag tog åt mig för mycket för jag råkade ha ett gäng kullar rätt tätt nu i höst/vinter och för att jag älskar att skriva avelsplaner. (När jag satt i timmar utan något att göra på sommarjobbet i somras så hade jag med papper och penna planerat 3 generationer framåt… De planerna är inte i närheten av vad som blev av i verkligheten, men roligt var det, och tiden flög. ;)) Sedan skriver jag med att man gärna får höra av sig i förväg om den och den kullen, för i mina senaste kullar har vissa färger tingats väldigt fort, så det är bra att ha visat intresse i förväg. (Det handlar väl inte om månader i förväg dock, bara om den närmast planerade kullen typ. =)

I alla fall, jag har inte riktigt tänkt på inlägg här, eller text på hemsidor på det sättet som ni skriver. Det kanske är för att jag liksom utgår ifrån att det kan vara som jag har det, att vissa saker är roligara att skriva om och drömma/planera om, andra saker njuter man av i nuet och det är så självklart att det är sällan man skriver om det?

Ja , jag tycker också det.

Det finns också de som låter de sitta i en Bur tills att de har blivigt ''redo'' att paras & sen när de är ''redo'' paras dem men ja de får sin motin de tar ut dem , lägger dem i en rasthage , när det har går 1 timme så är det tillbaka till buren.

Hamstern behöver också vara med dig , känna din närvaro , inte bli lämnad i en likhage , den vill ibland leka på dina armar & vara just med DIG

#17 Fast det är ju väldigt olika det med. Jag har hamstrar som väldigt gärna umgås med mig, precis som du säger, medan andra tycker det absolut bästa som finns är att få springa runt och utforska ett rum, eller annat liknande. Jag försöker anpassa varje hamsters liv så gott jag kan efter vad just den hamstern gillar.

#18 Ja men att ALDRIG vara med meänniska tror jag inte , iallafall behövs ju berörning någon gång i livet.

#16 Jag tycket iaf inte att du är en sämre människa för det. Jag tycker att det är okej att omplacera om det är det bästa för djuret. Och de som har en bra inställning till sina djur, tar hand om dom på rätt sätt och inte bara ser dom som avelsdjur utan som de härliga individer de är vet också vad som är bäst för djuren. Att bli tvingad att omplacera någon gång händer nog alla uppfödare. Det går ju inte att arbeta mot ett avelsmål men sen låta sina linjer dö ut för att man kanske av utrymmesskäl måste ta en paus i avlandet på ett par år för att man har för många hamstrar som inte blev som de "skulle" och därför inte går att avla vidare på, om du förstår hur jag menar? Det behövs inte så mycket för att avelsplaner ska gå åt pipan och för att kunna köpa in en hamster som gör att man kan fortsätta sitt arbete kan man behöva omplacera någon som "bara" är sällskapshamster. Jag tycker att det är helt okej om man verkligen har långsiktiga och vettiga avelsmål man försöker uppnå samt omplacerar på ett seriöst vis. Jag tror det är få uppfödare som kan behålla precis alla sina vuxna djur eller sparade ungar som inte går att avla på av olika anledningar. Då hade nog alla fått lägga ner efter ett tag. Har man inga långsiktiga mål att arbeta mot går det ju att ta en paus i avlandet i ett par år medan man väntar ut de som inte kan användas. Sen är det ju klart att det tar emot och att man tänker igenom det ordentligt innan man väljer att omplacera. Om man nu har en vettig syn på djur :)

Jag har reagerar lite på vissa annonser både här och på andra ställen den senaste tiden och det va mycket därför jag tog upp detta. Jag har sett omplaceringar där ägaren efter några få månader tröttnat och upptäckt att de vill ha ett annat djur istället, vilket är dålig stil tycker jag. Har man skaffat ett djur får man vara säker på att det är det man vill ha innan man köper tycker jag. Jag har sett annonser på djur som blivit inköpta från affär ena dagen men som åker ut igen lika snabbt pga fel färg, kön eller annat. Ungefär som om man gått o köpt en tröja på Kapp Ahl men fick fel storlek och säljer den på blocket igen dagen efter. Lite samma känsla fick jag. Såna omplaceringar va det mer jag tänkte på. Men det är lite långt ifrån TS inlägg så jag skulle knipit igen o tagit det någon annan stans egenligen hehe :P

#19 Alltså, guldhamstrar är ju solitära djur, så allt som har att göra med att umgås med andra varelser är väl sådant som vi har avlat fram. För dem är ju det naturliga att pyssla runt för sig själva, ensamma i världen, förutom vid parning och när honan har ungar. Mina "vilddjur" som helst springer runt och utforskar, de kommer ju gärna och klättrar på mig när jag sticker ner handen i buren, men det är ju för att de vet att jag är vägen för att få komma ut. Om jag sätter mig på golvet hos dem när de är lösa så har de inte tid att umgås med mig, det finns ju massor av spännande att nosa på! ;) Jag förgyller deras liv på andra sätt än genom fysiskt umgänge, precis som de förgyller mitt liv på ett annat sätt. Jag hittar på roliga leksaker, funderar på nya sätt att gömma mat, varierar var de får vara ute osv, det är mitt roliga, de leker med det jag hittar på, det är deras roliga. ;)

Lojs, jag förstår precis vad du menar. Det är jätte roligt att sitta å skriva samma namn på ett papper om och om igen och i olika kombinationer bara för att träna på genetiken men också för att det är roligt att fantisera om vad som kan bli ;p
Men det är nog inte det Ulrika menar riktigt. För nu när jag tänker på hur det ser ut på olika forum så har det ändrats en del i trådar, jag skriver inte som jag gjorde förut bara för att det känns som att folk inte längre orkar bry sig/intressera sig på samma sätt för hamstern nu som förut. Utan det räcker att bara göra som många andra och lägga upp en bild å säga att hamstern är fin.
Mina egna trådar om hamstrarna har blivit mer opersonliga iom att det känns som att de flesta inte kommenterar eller diskuterar deras personligheter nu längre, iaf inte på samma sätt.

Kom på det nu fakstiskt, förr var jag mycket bättre på att lyfta fram deras tokigheter men man orkar liksom inte vara den enda som skriver söta dikter till dom å sånt ;(

Men en sak som du skrev; **Jag kan dessutom absolut tänka mig att behålla ett par-tre ungar ur en kull ett tag, för att utvärdera vilken som utvecklar sig bäst, och sedan sälja den/de som jag inte väljer att ha kvar. Är man sämre som människa då?
**Det är ju en annan sak. Den enda skillnaden då är ju att du väljer att sälja dem lite senare :)

Det är precis som Odette skriver där som jag menar.

Avelsplaner har vi alla, annars hade det varit dumt att avla. Men klimatet runt djuren har hårdnat. Det är kallt och opersonligt. Från allt från skötsel till hur de bor.

Finns många som har hamstrar i burar utifrån att det ska vara så lätt att städa som möjligt. Inte för att hamstern ska ha det så bra som möjligt.

Det känns som att en del folk som håller på med avel och en del nykomlingar hoppar över själva "förälskelsefasen" som jag tycker är så underbar.

När man får hem en ny hamster, att lära känna alla dess små finurligheter, vad den gör för speciella saker som gör just den till den hamstern den är.

Många nuförtiden ser bara vad de kan få ut av den, vad för ungar, vad för färger. Själva hamstern i sig är inte viktig längre, den har blivit en transportsträcka till målet.

Jag skulle kunna skriva en berättelse om varje hamster som är speciell för just den även om jag har många. Jag är helt övertygad om att Lojs och Odette kan göra exakt samma sak. Odette kan dessutom snitsa till det med personliga dikter, vilket jag tyvärr aldrig kommer att lyckas med:)

Men det är just det jag menar, hamstern som individ är borttappad.

En del skriver inte ens namn till sina hamstrar när det talas om dem någonstans, det skrivs färg och teckning. Har ni tänkt på det? Hur opersonlig blev hamstern just då, i det ögonblicket?

#20 och #22 Jättetack för era genomtänkta svar, och för att ni orkade läsa igenom allt jag skrev! =)

#20 Jag tycker nog visst det du skriver om hör ihop med ursprungsinlägget, att individer inte är individer utan bara vad de har för betydelse i aveln.

#22 Jag vet ju inte hur det har sett ut tidigare, men det är ju väldigt synd om det generellt går mot en "kallare" inställning mot djuren. Jag hoppas att det mest är som det låter, och inte som det är i hemmen! Tokigheter som de gör är nog mer sådant som jag pratar med folk om irl, tror det är sällan jag skriver om det, det blir inte samma sak när man skriver om det. Men det kan ju i och för sig vara som du säger, jag skriver inte om knasiga Tigris som jämt ska ut, oavsett hur mycket hon fått vara ute, och hon klättrar på vattenflaskan så mycket att jag bara kan ge henne lite vatten åt gången, och fylla på ofta för att hon ska ha något att dricka. För när jag skriver sådant så får jag ingen särskild respons, förutom av de "närmaste", de som har släktingar som gör likadant eller så. Medan om jag lägger ut fina bilder på samma hamster så får jag en hel del svar, för hon är himla läcker, då är det klart att jag hellre lägger tiden på att ta bilder på henne och redigera dem, istället för att skriva texter om hennes bravader.

Men vad bra att du inte tyckte det var så konstigt att sälja lite senare, då behöver jag inte få ångest för vad folk ska tycka då om jag inte kan bestämma mig för vilken unge jag ska ha i någon kull och behåller någon mer ett tag för att se lite hur de små växer på sig och utvecklas både i kropp och psyke. =)

#23 Tack för ditt svar med! Då är jag mer med på vad som menas! =) Jag tycker att du får skriva små berättelser om Meles och Gulo, jag vill veta vad de har för sig nuförtiden. ;)

Jag känner verkligen igen det där med förälskelsefasen, det är så häftigt när man fått hem nya djur och håller på att lära känna dem! Jag har ju både två egenuppfödda och två inköpta hamstrar som jag håller på att lära känna för fullt, det är så himla roligt och spännande! (Men Odette, jag tycker du uppfostrat Leazer dåligt, han har lyxen att bo här bredvid min dator så jag ska kunna umgås med honom en massa, men så är han ofin nog att för det mesta sova nästan alldeles tills jag ska gå och lägga mig. Du får skicka ett argt mejl till honom och säga till honom att skärpa sig lite och umgås med sin nya matte! ;))

Orkar inte läsa allt men dom små liven ger så j*kla mycket lycka, så jag skulle vilja ha dem alla. Trivs så oerhört mycket med djur omkring mig!
Ska man ha ansvar om ett liv så ska det skötas rätt också.

Har märkt det också, även lite inom kaninavel.

#23 Haha, inte mitt fel att du är så himla Tråkig! ;D

Skämt och sido, jag tycker det är bra att man får ventilera detta! För jag hade som sagt inte reflekterat över det själv förrän jag började skriva här uppe om personliga texter etc.. det var då det slog mig att glädjen i det försvunnit  
Men du Lojs, det är ju snarare tvärtom ang att ha kvar några ungar lite längre. Det visar ju på att du faktiskt bryr dig om individerna, vem av ungarna passar mig bäst i avel Och sällskap? Vem som blir lugnast, gosigast, mysigast, finast och snällast är ju omöjligt att se redan vid 5 v. ålder så det är absolut ingen nackdel med att vänta med sitt beslut. Det är ju det som är fördelen med att ha kullen själv, att man kan vänta tills det känns 100% rätt med den man behåller

Till sist- vi får försöka vända trenden lite och sluta stirra oss blinda på huvudformer, färger och stamtavlor och se det där lilla extra mer ! Forumet är ju perfekt för hamsternörderi å pluttinuttande så varför inte utnyttja det