Hahah.. nog har man blivit retad alltid^^ Genom hela mina 9 år som hamsternörd ; ) Fick min första hamster när jag var 10 år, idag är jag 19.

Nu bor jag visseligen hemma fortfarande, hälften av kompisarna är lika djurgalna som jag, och har ingen pojkvän. Men en hel drös med andra kompisar och släktingar samt vänner till familjen som tycker man är urtöntigt och det har man fått höra minsann ; )
Klassiskt är:
"Ska du inte sluta snart med dina små marsvin och leva ett riktigt liv, gå ut och festa och resa som alla andra i din ålder?" Jovisst, det kan jag väl göra samtidigt, eller?

Jag är 21 år och har haft kanin sen -99 och hamster sen -06.
Min mamma suckade lite först när det gällde att skaffa hamster, eftersom vi inte visste hur pappa skulle reagera (vi är båda allergiska mot vissa sorters pälsdjur, han mer än mig).
Vi lånade hamster och det gick fint.
Så efter det var det inga problem för mig att få skaffa min första hamster.
När hon sedan dog i oktober -08 var det inget snack om ifall jag inte skulle få skaffa fler.
Föräldrarna tycker hamstrarna är lite roliga.
Pojkvännen och syskonen tycker likadant.
Mina få vänner säger ingenting heller.

När det gäller kaniner så har jag däremot kunnat få några pikar ibland utav klasskamrater.
Även blivit "pikad" (dock på ett kärleksfullt sätt) av pojkvännen, som faktiskt är lite förtjust i kaninerna och då speciellt min hane.
Kaninerna har varit mer självklarhet i familjen, då vi haft kaniner till och från mellan -90 till -96 ungefär.
Fast det är ingen som kommenterar när de är här och gosar med kaninerna.
Speciellt inte när det finns kaninungar här.

Mina vänner är kanske snälla och säger inte så mycket. De tittar bara nyfiket ner i burarna en stund när de är här men retas eller pikar inget(dom kanske tänker destå mer haha) Jag är ändå 25 år och har hamsteruppfödning.

Det är inget jag gärna nämner för nya bekantskaper och ytligare vänner precis. Det borde inte vara skämmigt men man vet ju vad folk i allmänhet anser om hamster tyvärr. Att det är ett litet djur i Bur som man han som barn… inte som vuxen människa. Det var vad jag trodde också när jag kärade ner mig i dessa små underbara varelser. Jag trodde att det BARA var jag som var såhär gammal och hade hamster. Alla andra var typ 10 år… men så genom Linda(motalavikens) fick jag kontakt och gick med i Shf och fann att det faktiskt var folk i alla åldrar, från barn till riktigt gamlasom hade hamstrar

Min sambo nämner nog inte heller stolt för sina polare att hans flickvän har hamsteruppfödning och att han åker med på utställningar och sitter här om kvällarna och gosar med dom:) Han gillar dom ganska mycke men det skulle han aldrig erkänna offentligt haha

Jag har en hel del vänner inom hamstervärlden och håller mig till att prata hamster med dom, sen pratar jag annat och gör annat med mina nadra vänner istället. Dom förstår ändå inte tjusningen med detta underbara djurhihi

Haha - En hamster, varför då????- Syrrornas kommentar. Är nu 24 år gammal, allergisk mot alla pälsdjur utom just smågnagare, men hamster är den enda jag kan ha (äter inte hö och behöver inte spån fick jag precis reda på vilket gjorde att vi nu haft hamster i 2 veckor). Min man var först väldigt skeptisk, mest för att vi provade en nakenkatt i 5 dagar och jag blev verkligen JÄTTE sjuk. Men med övertalning att jag inte var allergisk gick han tillslut med på det, men med invändningen vad ska du med den till. Haha han är lika road av Nelson som jag.

Berättade på jobbet att jag skulle skaffa hamster VA?!! Hahahah är inte det bara 14åriga tjejer som har det.??

Det värsta var dock när jag var på Zoonen i Bromma. Mina svärföräldrar valde att köpa mig alla djurtillbehör till min födelsedag, så vi möttes i djuraffären och plockade ihop det jag ville ha. Väl i Kassan - Vem är hamstern till?? Det är jag, sa jag. Värsta minen tillbaka- eh du vet att dem bits va? VAd är det för en kommentar?? fick mig att känna mig som 10 år och NEE det gör han faktiskt inte..(ahah inte hårt i alla fall)

Så de flesta har ryckt på ögonbrynen och tyckt jag har varit lite konstig som skall skaffa hamster. Men gud vad mysigt det är att ha något litet att rå om. Barn hade varit ett annat naturligt steg annars för oss, men något vi måste vänta med ett tag till. Dock så har Nelson verkligen gjort att jag inte längtar lika mycket efter att skaffa barn. Kan nöja mig med att bara ha honom i familjen i ca 2 år.

Har inte ongrat mig en sekund att vi skaffat en liten guldis, jätte mysigt. Så till alla skeptiker, hamster Rules och passar verkligen som husdjur till vuxna människor!

Jag köpte min första hamster Rulle -86, då jag var 10 år, och hon blev hela familjens lilla älskling och var mer utanför buren än i den. Det var ofta bråk om huruvida mina syskon verkligen skulle få lov att ta ut henne, hon var ju ändå MIN! Hamstrarna som kom efter fick jag mestadels ha ifred, men de fick matrester och godis av alla i familjen.

I vuxen ålder har jag haft dem för mig själv mestadels. Min mamma är allergisk och lite rädd för hamstrar, men tycker ändå väldigt mycket om dem och tar gärna hand om mina när jag är bortrest, eller agerar hamstertransport. Min pappa tycker de är roliga och söta. Mina sambos har bara fnyst i början, men med tiden blivit hamsterfrälsta de med och haft några egna små. Kompisar brukar skaka på huvudet åt mig bara, men är gärna med och kikar och gullenuttar när det finns bebisar hemma.

putt!

Jag är 13, skaffade min första hamster vid 11.

Det är faktist ingen som sagt något negativt om de, förutom mina kompisar som brukar säga "Åh! Kan vi inte prata om något annan än dina j*vla hamstrar?" men jag förstår de.

När jag lägger ut nya bilder på hamstrarna på min bilddagbok, brukar det komma ganska många kommentarer om hur söta de är och så. Är otroligt stolt över just mina hamstrar, skulle kunna skryta om de i evigheter.

Folk förstår att mina djur är det som driver mig framåt, det som gör att jag orkar ta mig samman när jag mår dåligt. Och de förstår även att de är mer än bara hamstrar utan individer också.

När Rexa dog fick jag ringa min mentor i skolan, och hon förtod varför jag inte kom.

Folk förstår också att jag inte kommit över Rexas död, fortfarande är otroligt ledsen och inte smält det.

Känns väldigt bra att få respekt för mitt intresse, tycker inte det är så mycket tuffare att spela handboll eller vara med i scouterna (som några av mina närmsta vänner gör).

Mina föräldrar är ganska positiva till mina hamstrar, mamma tjatar på att jag snart måste para Keyla och Klown. Pappa är lite tjurig när det ligger t.ex. toalätt på golvet eller min lillebrors hamster luktar. Men jag vet att han innerst inne gillar de.

Speciellt Klown är hela familjens kelobjekt:)

Jag är tretton år, och mina kompisar klagar inte alls på att jag pratar om det..
Min mamma tycker det är ganska kul med henne, hon brukar ta upp henne och leka med henne!
Men min lossaspappa är lite mer, ja, ni vet npg vad jag menar!
Min lillebror ÄLSKAR henne han pratar bara om henne.
Min hamster är verkligen min bästavän, jag skulle inte klara mig utan henne, jag träffar henne varje dag, och hon vet allt om mig. Jag brukar sitta och prata med henne om mina problem och tvärt om!
Ingen skulle någonsin kunna ersätta MIN SOCKER! <3

#8

När jag läste mitt inlägg hörde jag hur dumt det lät med att jag pratade med henne om mina problem och tvärt om! Jah menar att jag pratar om bra saker med med henne! :)

Jag är 24 och skaffade min första hamster för 1½ år sedan. En fd. arbetskolega uttryckte sig fint när jag sa att jag velat ha hamster sedan jag va liten; "-Aaa..men vissa barndomsdrömmar får man bara acceptera & släppa!"…

Min pappa tog beskedet ganska lungt men mamma skrek bara:    "-NEJ! Inte en RÅTTA!".. eftersom jag snabbt lärde mig att mina anhöriga tog glädjen ifrån mig sa jag inget mer innan hamstern väl var hemma. Dock älskar hela familjen idag mina 2 hamstrar och gör allt för dom.. ja, förutom mamma.. hon är fortfarande inte speciellt förtjust i dom.. men det kan jag leva med :P

Måste tacka pojkvännen för att han var den mest stöttande. Han sa att jag skulle stänga ute alla negativa komentarar & bara följa mina drömmar :) Har pratat med många om mitt hamsterintresse och förstått att det är långt ifrån alla som tycker att det är "normalt" att ha hamster som vuxen… de flesta anser att det är ett typiskt husdjur man skaffar sig när man är 5 år.

Det är därför hamster i fokus är så himmla bra :D Här tycker vi ju att det är hur normalt som helst! :)

Jag skaffade min första 20 oktober -08 :) Så har inte haft hamster så jätte länge. Mina kompisar säger väll inte så mkt om att jag håller på med hamstrar. Dom tycker dom är söta :) Jag är 17år.

Kanon tråd emmajorun! Kul att höra om er andra i ungefär samma ålder. Att man inte är ensam, hahha. Roligt att man faktiskt råkat ut för ungefär samma kommentarer och människor. Hahaha blev faktiskt riktigt glad när jag läste era inlägg. Känns kanon att ha ett forum där man kan prata med folk i ens egna ålder om ens mysiga familjemedlemm och sitt (nya) hamsterintresse.

Har faktiskt också alltid velat hamster, men spånet var det som stod ivägen. Men med toalätt löste allt sig och jag kan bara ongra att jag inte skaffader hamster tidigare.

#12 tack! tänkte att de kunde vara bra att ta upp, då hamsterifokus är en så annorlunda värld än den utanför… jag blir också väldigt glad när jag läser alla svar. tack alla för att ni delar med er!

Jag har inte fått några hemska komentarer om mina gullipluttar direkt.. Bara att som min kill kompis, när han skojar och säger tillexempel såhär;
Om du inte kramar mej så slänger ja in din hamster i väggen *flinflin*.
Men killar är som dom är, xP! Min mamma var först "nejnejnej inga djuur"
Men nu gillaer hon dom lite, hon brukar prata med dom när ja e borta, byta vatten och mat.. :)

Jag har sammanlagt 6 djur och kommer så småningom att börja föda upp gerbiler. Dem flesta av mina vänner bryr sig inte alls, utan tycker bara att det är söta och roliga. Vissa kanske suckar lite när jag berättar att jag ska få ytterligare ett djur; "Har du inte redan tillräckligt?" Eller "Du har ju redan så många." Men djur är mitt största intresse!

Pappa gillar dem nog innerst inne, men han gillar inte när de skräpar ner. Mamma tycker att de är så söta och roliga att iaktta när de har busiga upptåg på gång.

Är 12 (13 i oktober) och skaffade min första hamster på min 9-års dag… eller jag fick det i födelsedags present och några dagar efteråt var Nusse här hemma.

Min mamma och pappa är väll posetiva till det (det var ju dom som gav en hamster i födelsedags present) och mina kompisar är också posetiva till dom…det är nog ingen -  förrutom killarna i klassen, som är omogna och retar mig för att jag är inne här hela tiden - som är emot att jag har hamstrar.

Jag är 22 år och skaffade min första hamster, i vuxen ålder, igår. Jag har fyra gerbiler sedan innan, dock inga jag valde att skaffa utan de hamnade bara här. Mina närmaste vänner vet om att jag har smådjur hemma, men det är väl inget jag skulle gå runt och prata om.
Min sambo är väldigt skeptisk till allt som har med djur att göra, men han tycker att det är bättre med smådjur än en hund i alla fall.

Känns som folk tycker att det är omoget och konstigt att ha smådjur. Och det håller jag väl kanske med om, men jag är barnslig så.. :)
Mina vänner vet jag inte riktigt vad de tycker om de, tror inte de bryr sig så mycket. Dock kan jag och en vän som jobbar på en djuraffär ha diskussioner om djurhållning..

jag är 19 och har hamster: ) dem flesta av mina vänner har också smådjur eller djur iaf, så vi nördar väl oss ihop så att säga: D

Min syster tycker de är äckliga, att de går i sin egen avföring och så, försöker säga att de har toaletter som de går i och så, men innerst inne tror jag hon gillar dom :) Min mamma gillar dom och tycker de är roliga.  Mina kompisar gillar dom

haha det varierar. Jag har haft hamster i snart ett år. Först innan jag skaffat tyckte väl mina kompisar att jag tjatade lite oså.. Men när jaf väl köpt tyckte dom om dom och ville kela med dom osv. Fast ibland himlar dom med ögonen när man nämner ordet hamster´men det kan jag ta :P

Jag är 14 år, och har en uppfödning. Mina kompisar säger väl inte så mycket dom heller. Dom tror att det är en osäriös sak -.- speciellt med utställningar o sånt, dom tror att det är jätte osäriöst och bryr sig inte alls. Visst dom tycker att dom e söta o så. Och att dom stinker ^^.  När vi satt i soffan på skolan en gång så pratade jag med min kompis och sa liksom att mina stamtavlor hade kommit o så och då sa en lärare - jaha är det stamtavlor o allt? så man märker ju att dom tar det osäriöst :/.

#22 Många fattar inte som inte har hamster själv, mina betyder jätte mkt för mig dom är en stor del av mitt liv lxm :)<3

#23 nä exakt :)