"Men hon är ju död."
Som säkert en del vet hittades Esmeralda död i sin Bur den 2:a juli. Det var en stor chock för oss alla, hon väntade ju smått och skulle föda samma dag. Något hade gått fel och eftersom hon låg som om hon var på väg att föda gissade jag på att en bebis fastnat. Vi begravde henne hos dom andra och jag kunde inte ens titta på. Det var hemskt. En riktig tragedi för min uppfödning. Samma dag, precis innan jag hittade henne hade jag gnuggat händerna och sagt "Idag är en stor dag!" eftersom jag varit så förväntansfull för att Em skulle få bebisar. Den förväntan och glädjen slocknade bara några sekunder senare. Jag hade tittat in i buren och när jag såg henne ligga där mumlade jag som för mig själv "Du har väl inte dött?", inget som jag trodde själv från början. Jag visste att dom ibland kunde ligga stilla men så öppnade jag locket, hon rörde sig inte. Hon hade dött och det var ingen stor dag längre. Det var en hemsk, hemsk, dag.
Buren tömdes och ställdes undan. Nio hade blivit åtta. Det kändes plötsligt så mycket tommare i rummet. Em hade lämnat oss och alldeles för tidigt dessutom. Dagarna rullade på och en dag frågade min lillasyster om hon fick ge hamstrarna mat och vatten. Jag svarade att hon självklart fick göra det.
"Kom ihåg att Rajah, Topaz, Tequila och Esmeralda har vattenskålar.."
Min sambo tittade på mig och min syster stannade upp. Jag fattade inte varför dom såg på mig så konstigt. Min sambo harklade sig.
"Erica…Esmeralda är död."
Jag hade inte ens själv insett att jag nämnt henne förrän han sa det. Jag visste mycket väl att hon inte var med oss längre men jag hade nog inte riktigt accepterat det än. Accepterar man det någonsin?
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Todays fortune: You're shit out of luck
Jo, ibland tar det bara lite längre tid. När jag tog bort min Nova så gick det ganska snabbt att acceptera, iom att vi var till veterinären med henne.
Men när min morfar gick bort så tog det lång tid innan jag faktiskt insåg det, att det var på riktigt liksom. Fortfarande är det smått overkligt (han gick bort i oktober i fjol).
Men bara för att dom är små med kortare liv så är dom ju inte mindre värdefull, och det är klart det tar tid där med. Man accepterar och går vidare, men man kan ju sörja lika fullt ändå.
Mvh,
Jossan Medarbetare på Svenska Hamsterföreningen.ifokus
![[[Hamsterby]]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min syster hade guldhamster uppfödning. Då köpte jag en hona för att para med hons hane. Honan dog hon kunde inte få ut sina ungar :( Har fortfarande kvar papperna på hon. Hon dog för 3 års sedan. Jag kommer fortfarande ihåg hon. Hon var jätte vacker och hade mycket färger 😢
Jag minns alla mina, jag kan komma på mig själv ibland med att minnas dem, alla mina änglar och ibland blir jag riktigt riktigt ledsen när jag tänker på dem alla, alla hade egenheter som gjorde dem speciella. Ibland är det "enklare" att gå vidare och ibland svårare, jag minns när vår första hamster dog, som jag hade i vuxen ålder, Hugo, han som är starten till att jag ens gör detta idag.
När Hugo dog så var både jag och mannen riktigt jäkla ledsna, jag tjöt i 2 dagar, gick knappt utanför dörren, han var så underbar och vi lade så enormt mkt tid på honom varje dag. Så det var väldigt jobbig när han dog, han är såklart inte den enda som har gjort mig ledsen, jag gråter varje gång ngn somnar in, vare sig det är hemma eller hos veterinären.
Låt det ta tid! RIP fina Esmeralda! ❤️
det är ju aldrig lätt att förlora en vän, jag kan dels minnas de systrar min syster hade när vi var mindre, sen dels en hamster jag och tjejen hade under slutet av sitt liv (Skruttan)
Jag kan ibland tänka på dem allihop, och precis som övriga minnas alla speciella saker med dem allihop, Och naturligtvis går det lättare ibland, men ganska ofta kommer det några tårar.
RIP Esmeralda :)
RIP Esmeralda
Samma för mig! För bara ett litet tag sedan hade jag två hamstrar. Sedan dog Cocos, så nu har jag en kvar. Men fortfarande säger jag "Nu ska jag gå och ge hamstrarna mat"
Älskar mina djur Hanna, Cocos och Pärlan.
Starta ny diskussion