Vill bara dela med mig av vad som hände oss förra veckan.

Vår lilla guldhamster Zelda, en liten nyfiken, klätterglad liten lh creme-tjej på 10 veckor hade en Duna-bur som kändes i minsta laget. Vi skaffade en Samla 130-låda till henne och inredde istället. Hon älskade sin nya låda, så hon fick flytta in, även om vi inte hunnit få till locket ordentligt. Vi skulle montera ett galler i locket, tänkte vi, men eftersom vi inte hunnit få det klart använde  vi i stället ett provisoriskt nät.

Skulle vi inte ha gjort. En natt hade hon lyckats få ner en del av nätet i lådan och använt som repstege och smitit ut. På morgonen var hon försvunnen. Vi letade igenom hela huset (enplansvilla med källare…), drog ut möbler, hyllor, letade i soffor, sängar, badrum, golvbrunnar, skrymslen och vrår, ja överallt. Till sist fick vi inse att hon nog krupit in bakom sockeln under köksskåpet (där det fanns ett lagom stort hål, och lådan stod i köket natten hon försvann) och försvunnit ut i väggen/ trossbotten eller något. I samma veva tog sommarvädret slut och första natten med minusgrader kom, och vi hade inte ett spår efter henne. Inte ett ljud, inte en bajsplutt, ingenting!

Vi la ut små matbitar och fröer i alla rum, och levde med alla dörrar stängda, i hopp om att få en ledtråd om vilket rum hon var i, men allt var orört. Vi ströade fint spån på golven runt eventuella kryphål i väggarna, för att kunna se ev. fotspår. Men vi hörde eller såg ingenting, och allt vi lagt ut var orört.

Men när hon varit borta i tre dygn började vi höra lite krafsande och tassande i tak och väggar på olika ställen på kvällarna. Lite hopp tändes, samtidigt som vi ju inte visste om det var en skogsmus som tagit sig in (hade tagit en i en fälla i källaren två veckor tidigare). Vi satt uppe och vakade på kvällar och nätter för att se om någon kom fram, men vi såg inget. Fortfarande var allt vi ställt fram orört.

Men på morgonen, femte dygnet, när vi vaknade upptäckte vi att de små matskålarna i gillestugan i källaren var rensade på matbitar.

Fyllde på igen, denna gång lite mer, små bitar av gurka, äpple, ost och div frön. Ställde även fram hennes vattenflaska. Till och med en liten klick yoghurt i en äggkopp. Även hennes sandbad (inte använder väl möss sandbad?)

Nästa morgon samma sak, åter soprent på matbitar i alla skålar i gillestugan! Tassavtryck i sandbadet och i strösslet på golvet, och yoghurtskålen renslickad. Vågade vi hoppas? Det hade ändå gått 6 dygn?! Inte kunde väl en mus ha gjort detta?? Men kunde Zelda verkligen ha överlevt så länge i väggarna?

Den morgonen byggde vi en fångstfälla av hennes Samla-låda, som vi ställde på golvet där maten stått. Jag fäste en klätterstege (två sektioner från rasthagen) som gick från golvet till kanten på lådan. Stegen preparerades med små frukt/grönsaksbitar i en rad upp mot kanten.

På lådans insida, precis vid kanten tejpade vi en kartongbit som en "trampolin"/ "tippbräda" in över lådan. Lite mer godsaker lades längst ut på kartongbiten. Nedanför tog jag bort alla hårda saker, bara en tjock spånhög, och i lådans kant satte vi matskål, vatten mm. Sen väntade vi.

Klockan tre på natten vaknade dottern, rusade ner för att kolla…

Och visst! I hörnet av Samla-lådan satt Zelda och åt ur matskålen. Vilken glädje! Efter 7 dygn i väggar och tak!

Hon hade tappat lite i vikt, var lite dammig och smutsig, den fina "pälskjolen" på rumpan var bortskavd, hon hade skrubbsår på alla fyra tassarna, en blå tå och det väste lite när hon andades. Men hon verkade ändå förhållandevis vis pigg, ja trött förstås, men kröp upp i handen och ville kela. Törstig var hon,och drack massor ur vattenflaskan, och vräkte i sig mat av alla sorter! Sen "bäddade hon ner sig" i toapappret i sitt lilla hus (som nu var tillbaka i Dunaburen - med stängt takgaller!) och hon fick lite golvvärme i huset (vi la en värmedyna under buren).

Det blev så klart veterinärkoll, tur vi har en på hemorten, där vi fick an akuttid redan på förmiddagen, men vi fick lugnande besked. Det hade redan slutat låta när hon andades, de såriga tassarna smordes med lite vaselin, och i övrigt verkade hon helt okej, om än lite tilltufsad.

Nu har det gått två dygn sen hon återfanns, och hon verkar som vanligt igen. Var jättetrött första dygnet, (men då hade hon ju varit väckt och störd hela förmiddagen med veterinärbesök mm) men pigg igen i går kväll, dock lite lugnare och mer kelig än vanligt. Pälsen är fortfarande avskavd i baken, och sårskorpor på tassarna (så hon får inte ha sitt älskade Hjul att springa i ännu) men kilade gärna runt i TV-soffan med oss istället.

Vi är så otroligt glada att hon är åter och verkar välbehållen, det känns som vi/ hon haft en otrolig tur! 

Vill också förmedla lite  hopp till er andra som råkar ut för att hamstern rymmer: Ge inte upp! Fortsätt lägga ut lite mat och gurka(för vätskans skull). Strössla lite fint spån eller mjöl på glven, och ha dörrar stängda, för att få en ledtråd var den kan vara. Prova göra fångstlådor - finns olika tips på hur på nätet - och håll tummarna! Kanske ni har samma tur som vi?

/Zeldas familj