Senast vi såg lilla Mewtwo var vid 4 tiden inatt då pojkvännen bestämde sig för att sova. Då hon brukar vakna vid 9-10 tiden på kvällen så var det inget konstigt att vi inte sett henne tidigare men när klockan blev halv 11 så tänkte jag att nu måste jag ju väcka henne så jag kollar i hennes hus, aka kartong, ser jag ingen hamster. Letar runt i resten av hennes kartonger men ser ingen hamster någonstans. Då vi har både haft uppe fönster till mitt och sambons rum och öppen balkongdörr med öppen dörr till vårt rum så det första jag tänker på är att nu har hon hoppas ner från balkongen eller från fönster. Vi bor på andra våning. Men när jag kollar ut så ser jag ingen hamster. Det är vid det här laget som jag får panik och väcker min mor för att hon också ska hjälpa oss leta runt i hela lägenheten. Vi letar under Mewtwos akvarium, i och under gerbilernas Bur, under skrivbord, säng, överallt med andra ord och i alla andra rum och vrå som vi har. Jag har nog aldrig gråtit så mycket över ett djur som jag gjorde då. Jag blev helt stum, visste inte vad jag skulle göra. Pojkvännen går ut och kollar mer ifall hon ligger ute på marken men hittar inget. Nu finns det inga fler ställen att leta på så mamma går in och lägger sig och jag lägger ut massa tallrikar med mat och Färskmat till henne för jag kände på ett sätt att jag måste ju sova. Pojkvännen tröstar mig lite men jag känner nu att det spelar ingen roll om hon lever eller är död, bara vi hittar henne. Jag är påväg att lägga mig för att sova när mamma ropar på oss. Hon står inne i sitt rum med garderobsdörren öppen och säger att hamstern är där inne. Till slut så ser jag ett beigevitt ansikte med stora ögon och ögon titta fram. I över 12 timmar har hon varit i garderoben utan att vi har vetat något. Problemet är bara att hon måste kommit in från min och pojkvännens garderober och sen något hål in till mammas, ska undersöka det imorgon. Nu är en hungrig och rädd hamster tillbaka i sin Bur och trycker i sig allt hon hittar.