Jag fick min första kull 2010, då var jag 12 år. Nu är jag 14 och jag har lärt mig mycket av bra uppfödare och kommit in på rätt spår. Jag fortsätter att läsa på, man blir aldrig fullärd. :) Du får gärna gå in på min hemsida! HÄR!

Jag tycker också det känns säkrast att köpa av nån som är äldre!!det kan mycket väl vara så att dom yngre också är bra på lästa men precis som du säger det är mycket ansvar vet inte om dom yngre kan ta på sig det ansvaret

Åldersfascism är bland det värsta jag vet, har träffat duktiga kaninuppfödare i 12-14årsåldern. Många har ju stöd/hjälp från sina föräldrar. Tycker inte att man skall utgå från ålder när man väljer uppfödare, i allafall inte utan att ha träffat personen ifråga.

när  det kommer till ålder är jag lite kluven…för ja jo det bygger på att man har päron som stöttar o hjälper till annars hade jag med varit lite skeptisk till att köpa hamster från nån som va 7 år oxå…självklart ska man inte dömma ut nån helt pg ålder men jag hade nog varit lite mer skeptisk särskillt till att köpa från nån som inte gått ur mellanstadiet…

Håller med #3 ! Jag är 11 år och jag har tänkt att ta min första kull i novemveber :)

Jag själv är 30 år och har börjat föda upp dvärgar. Jag har en son som fyller 9 om någon månad som också är hamsterintresserad och han har egna hamstrar också.

Han tar absolut fin hand om sina hamstrar och tycker det är väldigt roligt när vi får bebisar. Men jag tror inte han ens har möjlighet att förstå och lära sig exempelvis genetik fullt lika bra som en vuxen eller ens kunna ta viktiga beslut gällande hamstrarna på egen hand. Nu har han ju turen att ha mig som haft djur i hela mitt liv och fött upp andra djur sedan tidig tonår och innan dess har min mamma fött upp, så jag har ändå en del erfarenhet även om jag är ganska ny inom just dvärghamster. Men jag kan tänka mig att det finns väldigt unga uppfödare som inte har någon förälder som har det och det är väl då jag själv hade tvekat att köpa.

Sen finns det säkert 9-åringa som är mognare än vad min son är, men ja jag kan förstå TS känslor och jag förstår också er som säger att ni började unga och att det gick bra :) Dessutom finns det vuxna som kallar sig uppfödare och som ändå avlar heeelt tokigt (tycker jag) och inte har bättre omdöme än vad min son har. Så jag tycker man mer ska kolla på hur personen skriver om sina djur på sin hemsida, vad det är för djur uppfödaren avlar på och hur kunskaperna hos uppfödaren verkar.

Anledningen till att det finns så många uppfödare i just den åldern är antagligen för att de inte inser ansvaret så som en del äldre kan göra. Med det inte sagt att det inte finns barn som sköter uppfödningen bra, det gör det säkert. Precis som att det finns vuxna som är helt värdelösa när det kommer till uppfödning.

Jag tycker man märker ganska tydligt när man kikar på hamster och dvärhamsterifokus vilka som är mer eller mindre seriösa.

Många av de som är väldigt unga SKRIVER SÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!! och verkar inte direkt ha någon koll på vad de håller på med utan vill mest avla för att få söta ungar, ofta tillsammans med en kompis verkar det som.

Medan det finns de barn som samlar in fakta på ett bra sätt, förbereder sig och verkar allmänt mogna. Och dessutom har stöd från sina föräldrar.

Så för mig hade inte åldern i sig spelat någon större roll utan just hur ansvarsfullt och moget barnet som föder upp hade varit. Men jag tror att det är svårt, oavsett hur mogen man är, att sköta en uppfödning ordentligt om man är yngre än 11-12 år.

Sålänge det finns minst en förälder som har koll och kan hjälpa till så ser inte jag varför åldern ska spela någon roll. Självklart kommer det alltid att finnas sånna som avlar helt utan kunskap bara för att ungar är SÅÅÅÅ söta men det betyder inte att alla 7-12 åringar gör det.

Jag förstår att folk har svårare att köpa av såpass unga uppfödare men jag tycker det är synd att unga uppfödare ofta (ofta unga djurägare över huvud taget) underskattas.

Jag fick min första kull 2010 och då var jag ju bara 12 år. Ena föräldern var creme och ena Caramel (bandad). Mamma hjälpte mig mycket då. Den andra kullen kom den 3 Januari 2011. Då hade jag läst på mycket och lärt mig nästan alla färger. Jag har fått hjälp av många och även läst på och Genetik i 3 år. Jag tänker alltid noga igenom om både hanen och honan är i bra kondition och syke. Hamstern ska vara lugn och snäll och inte ha några defekter. Jag avlar mest på tempramentet. Men såklart så avlar jag på färg, typ och storlek också.

Jag tycker inte man ska tänka på åldern, fast det kanske bara för att jag är en av dem "små". Dock skulle jag aldrig köpa av en 7-8 åring. Jag får mycket hjälp av mina föräldrar, mest mamma, även fast hon inte kan så mycket om Genetik. En mellan 11-14 ålder kan vara väldigt duktig och seriös, men även oseriös och tro att den vet allt, så jag förstår varför du skiver så TS. Men en vuxen kan även vara som en oansvarig 9 åring (tex). Så som sagt så tänker jag inte så mycket på åldern.

Självklart finns det många oansvariga vuxna med och det finns unga som är mer mogna än andra och förstår allvaret.

Oavsett ålder så borde man ju tänka på hamsterns bästa inte att man själv vill ha söta hamster ungar till vilket pris som helst.

Jag förstår vart TS kommer ifrån med tanke på att jag sett en del på forumet som bara parat sina hamstrar hux flux utan att bry sig om ålder eller storlek/psyke och färgkombinationer.

Sedan har jag också sett de som skrivit rakt ut att de parat sina hamstrar enbart för att få söta ungar.

Jag hade dock tyckt att det skulle vara ok att köpa från en uppfödare som är över 12 i alla fall och med föräldrars hjälp.

Men då måste jag själv se att personen är seriös och att den tänkt igenom det noga och inte blandat vilka hamstrar som helst.

Men måste nog säga att under 12-14år så hade jag tvekat ganska rejält.

Jag tycker att det inte spelar någon roll.
Det finns unga uppfödare som är seriösare än äldre, det är inte åldern som räknas, det är viljan och kunskapen.

Visst kan det säkert finnas barn som är duktiga på avel, men ett barn är inte fullt utvecklat. Riskbedömningen är inte fullt utvecklad och därmed är omdömet sämre. Finns det en kunnig vuxen med i bilden så är det en sak, men hur ofta är de här stöttande föräldrarna kunniga och verkligen involverade själva?

Jag skulle personligen inte vända mig till ett barn för att köpa hamster, eller annat djur för den delen, annat än vid omplacering. Ska jag köpa från uppfödare så vänder jag mig till en vuxen - om sen den vuxna exempelvis samarbetar med sin intresserade son eller dotter spelar ingen roll sålänge det är den vuxne som tar allt ansvar, tar alla beslut och gör alla riskbedömningar.

Vart drar ni gränsen för barn/ vuxen? Är det alltid samma eller skiljer det sig från individ till individ?

#13 Jag håller ju inte med dig om det. :/ Jag tycker du bestämmer dig innan du ens vet hur kunnig ett barn kan vara. Jag vet mycket väl vad som kan hända, tex, en unge fastnar vid födseln, mamman avlider, svasknyck, defekter, ögonproblem m.m. Som du säger när man är 8-10 kanske man inte vet riktigt hur man hanterar (tex) eller är så kunnig. Nu har ju jag haft hamster sedan 2003 och läst på om genetik, färger och avel i 3 år, och då är det ju lite skillnad på en yngre som kanske inte riktigt lärt sig läsa, eller inte orkar (tex). Om jag skulle se att en i åldern mellan 8-13 inte var så duktig, kunnig eller seriös, då skulle jag naturligtvis inte köpa från henne/honom. Men om jag såg att en/2 föräldrar hjälpte till/stöttade och barnet var kunnigt och kunde grunderna så skulle jag inte ha några problem med att köpa från den uppfödaren.

Jag har en mamma som stöttar mig i aveln till 100 procent. Hon kan även lite genetik och färger. Visst jag kan mer än dubbelt så mycket som henne. Men hon är väldigt intresserad hon med. Hon jobbar på en liten djuraffär och har även 2 hamstrar från mig. :)

#14

Jag drar gränsen runt 18. Man är inte vuxen tillsdess, sen kan man ha olika "mognadsgrader". Inget är svart eller vitt men jag känner mig tryggare att köpa av en seriös vuxen uppfödare, med betoning på just seriös.

Jag vet inte vad andra ser mi som, oseriös eller seriös. Men jag hoppas inte att jag ses som oseriös.

#16 Men man kan vara seriös i min ålder med.

Jag drar gränsen vid 12-13 års ålder beroende på hur h*n visar sig på tex forum, kan h*n mycket, är h*n seriös, kan h*n i alla fall grunderna?

Jag tycker man dömmer i förväg om man bara köper från vuxna, det är ens eget val såklart!

#15: Klart ett barn kan vara kunnigt, det säger jag inte emot. Det jag menar är inte kunnighet eller förmåga att hantera problem som dyker upp, även om det förstås är viktigt det också. Det jag menar är att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän i 20-årsåldern, och riskbedömningen och impulsiviteten är en del av den sena utvecklingen. Ta exempelvis ett barn som springer ut mitt i gatan för att hämta sin boll utan att se sig för - det är inte barnet som är dumt eller omoget, det är hjärnan som inte är fullt utvecklad än. Ska man avla innan man är fullt utvecklad så krävs det i mina ögon en vuxen som inte bara är stöttande utan så pass intresserad att den vuxne kan ta huvudansvaret för aveln, vilket självklart inte innebär att barnets roll i aveln behöver förminskas för det heller.

Frågan är ju dessutom hur barnet hanterar det om man inte har en involverad förälder (då menar jag alltså som har huvudansvaret, inte bara stöttar). Har barnet någon annan kunnig i närheten som denne kan fråga om inför varje parning, någon som kan titta på hamstrarna, som på ett bra sätt kan bedöma temperament och hälsa och som kan följa hamstrarna någorlunda i deras utveckling? Även om barnet i sig är kunnig nog för att veta vad som ska tas med i bedömningen osv så gör impulsiviteten att det lätt går för fort och något missas - men har man en vuxen intresserad och kunnig som kan agera "kontrollant" så ser då inte jag några problem i det - även om jag personligen skulle vara väldigt skeptisk till hamsterköp ändå.

#17

Jag menar inte att man inte kan vara seriös när man är yngre, men tyvärr så har jag nästan uteslutande bara varit i kontakt med omogna/oseriösa barn i yngre åldrar, därav min ovilja att göra affärer med dem. Men hade jag kollat in en uppfödare som verkade seriös och kunnig som sen visade sig vara…säg 13-15 år så hade jag gjort en bedömning efter det. Jag tror säkert du är väldigt seriös ;)

Herregud! Måste man vara överseriös med allting då? Säg att man är 10 år och tar en kull, kan ju skaffa ett "uppfödarnamn" och säga sig ha uppfödning på skojs skull :) Var glada att barn som har hamstrar går in och frågar om råd då. Skulle hamstrarna från mindre "uppfödare" vara dåliga/vanvårdade/dåligt skötta/fel på? eller vad är grejen? Folk köper ju valpar hej vilt från vuxna som nästan enbart gör det för pengarnas skull. En liten tjej/kille på 10 år som tar kullar är nog bara väldigt intresserad och mån om att djuren ska ha det bra.

Vissa såkallade "seriösa" uppfödare har sina djur i samlalådor på varandra och jag tror knappast de djuren får likamycket uppmärksamhet som de får av en 10 åring som tar kull. (Obs säger inte att det är ett fel i att ha djuren i en samlalåda på varandra, bara jämför)

Tänk er själva att ni är 10 år, har en hona och eran kompis i samma ålder har en hane, ni läser lite om parning och testar. Jätteroligt!!

Hjälp så gott ni kan till de som frågar istället för att komma med nervärderade texter.

Bra att du köper från en djuraffär och stöttar grossistavel, bra gjort TS, om du nu är så mån om vad djuren kommer ifrån så tror jag verkligen absolut att om du köpt av en 8-9-10 åring så hade din hamster haft bättre uppväxt.

#20: Felet i ditt resonemang är att hamstrar är levande djur och inte leksaker.

#20 Det verkar inte som att du förstår alls. Att man parar hamstrar eller djur över huvud taget som är av rätt ålder, har "rätt" färg, har bra stam med friska och trevliga föräldrar och släktingar, är förberedd med flera extra burar om inte djuren blir sålda, är förberedd på att kunna åka in till veterinräen om något går fel, är förberedd på hur mamman och ungarna ska tas om hand samt vad de ska ha för kost - är INTE överseriöst. Det är en självklarhet om du frågar de flesta.

Det är liv man pysslar med, man hjälper till att skapa liv och i och med att man väljer avelsdjuren själv så har man stort ansvar för hur ungarna kommer bli. Det går inte att vara för seriös när man gör det.

#20 Om man resonerar så då är man inte en lämplig uppfödare oavsett ålder.

Något annat man får vara noga med om man ska köpa från barn är föräldrarna. Även om barnet är super duktigt och klarar allt själv så är det nog bra att ha en bra dialog med föräldrarna också.

Det var en tjej på gerbilerifokus som åkte hem till en 13-årig uppfödare för att hämta en gerbilunge. Väl där så tyckte tjejen att ungen var ganska stor och kände på sig att något var fel men tog med sig gerbiler och åkte hem. Hon satte ihop ungen i delad Bur med sin vuxna gerbil som var ensam och behövde ny kompis. Men den nya var väldigt aggressiv och blev helt knäpp. Det kom fram på i en annan annons att uppfödaren ljugit om åldern på gerbilen, den var flera veckor äldre vilket ställer till det ordentligt eftersom att det är svårt att sätta ihop könsmogna gerbiler, specieltl honor.

Men trots detta, trots att tjejen ringde och klagade och ville lämna tillbaka gerbilen så fick hon inte göra det för uppfödarens mamma. Hon fick inte heller tillbaka sina pengar som plåster på såren. Så istället fick hon ha ännu en Bur och fortsätta leta efter ungar, nu behövde hon ju 2 nya ungar helt plötsligt, en till varje gerbil som satt själv. 

Tyvärr visade det sig att den hona hon köpt från uppfödaren hade fruktansvärt temperament (en anledning till att det är viktigt att vara noga med sina avelsdjur) och inte gick ihop med någon gerbil alls, hon hade nästan ihjäl den nya ungen som var tänkt att sättas ihop med henne.

Vilket gjorde att tjejen plötsligt satt med ännu en ensam gerbil och Bur!

Så för säkerhets skull så bör man prata ordentligt med föräldrarna också, inte bara barnet som föder upp.

#20 Du har ett ansvar när du har en kull. Vad gör du när något går fel? Du måste ju ha pengar därför hade jag bara köpt av någon som har hjälp av föräldrar och att föräldrarna då bär ansvaret och läser på ordentligt.

En seriös uppfödare kan hjälpa köparen av hamstern med frågor som behövs besvaras.

Man avlar inte på hamstrar som om de vore leksaker, det är inte ok.

Hamstrar är djur likaså hundar, bara för att vissa köper hundar huxflux och uppfödaren tycker att det är okej så betyder det inte att det är vettigt.

Som du sa så finns det ju de som impulsköper hundar, hade jag haft en kull valpar någon gång så hade jag sett till att köparna var bra sådana.

Sen kan du ju inte veta till 100% att de verkligen är så bra som de verkar, men att göra sitt bästa för att ta reda på det tycker jag man borde göra.

Man föder helt enkelt inte upp ett djur enbart för att det är kul, oavsett vad för djur det är.

Detta är hur jag resonerar i alla fall.

#18 Det håller jag helt med om att ett barn inte är fulliuvecklat, men jag tror att man är färdigutvecklad i alla fall i 18 årsålder.

Det du säger om att dem yngre behöver en förälder som kan komma till hamstern så den är frisk eller har defekt (tex). Men jag skulle defenitift kunna se det bättre än min mamma. Även om mamma är intresserad så är jag kunnigare än henne. Hon föder upp hundar, och där har hon något som hon kan mycket om, och där hjälper jag till istället! 

#26: Det är man inte ens då kan jag meddela ;) Det kan säkert finnas något undantag här och där där hjärnan är färdigutvecklad vid 18, precis som det säkert finns folk som inte är klara förrän vid 22 - men det är undantagsfall. Generellt är man klar vid 20-årsåldern.

Ja, precis. Men inte bara kunna se det, utan kunna göra bra bedömningar - passar de här två hamstrarna bra ihop, har den här hamstern en tillräckligt bra kvalité för att ta risken att ungarna får det här dåliga som den bär på, såna saker. Det är toklätt för barn att förhasta sig i såna bedömningar just för att barn är impulsiva och inte utvecklat sin riskbedömning och då räcker det inte att enbart se om en hamster är frisk eller inte liksom - det finns för mycket risker för det. Där räcker det inte ens att barnet är kunnigare än föräldern hur seriös man än är - för visst kan ett barn vara en seriös uppfödare som gör sitt absolut bästa - utan det gäller att ha den där färdiga hjärnan också.

Just my 2 cents, nu ska jag mot bättre vetande dra till Ica och köpa kakor :D

Spännande ämne.

Jag tar stort ansvar om hamstrarna här hemma, har även stöttande föräldrar. Att ta kullar för skojs skull är inget jag gör. Tänker alltid efter vad jag vill få fram och varför. Har dessutom erfarenhet om djuret.

Jag har inget emot att köpa från yngre så länge de är seriösa och vet vad de håller på med. Själv har jag precis kommit upp i tonåren.

Tycker att hamstrar i samlarlådor på varandra liknar leksaker mer än en 10 åring som som älskar sin hamster.

#27 Fast jag kan även bedömma om dem kan använas i avel, om dem har bra psyke om dem har defekter, vilken dem/den passar ihop med. Färger som får paras, teckningar som får paras. Man kan veta och känna allt det här även fast man är barn/tonåring. Jag ser mig inte som oseriös (kanske skryter lite), jag kan bedömma om hamstern är avels värdig m.m Jag vet alla grunder i avel. Även lite mer. Jag kan absout inte allt.

Jag ser mig inte som inpulsiv. I köp tar jag det lungt och tänker över det innan jag bestämmer. Jag tar det lugnt och tänker noga igenom innan jag parar. Bara för att jag är tonåring betyder inte det att jag är impulsiv eller bara tar en kull för skojjs skull. Jag gör det för att det är lärorikt och förbereder mig för livet jag har framför mig. Även för att man har lärdom av det. Och såklart är det roligt.

Jag tar inte en kull utan att tänka igenom allt, vad jag gör, vad jag vill få ut av den. Om mamman och pappan är i rät ålder och har så bra temprament som möjligt.

Men den här frågan går inte att svara på om man inte vet ågon mer fakta om barnet. Hur mycket är föräldrarna iblandade i denna avel? Ett barn som knappt får någon hjälp från sina föräldrar tycker jag inte borde ta en kull, visst det barnet kanske är lite mogen men ändå inte så mogen som en vuxen. De har inte lika mycket erfarenheter.

Jag tycker att SHF:s regel att man måste vara 16 år för att bli registrerad uppfödare är bra. När man är 16 så har man mer utbildning och ser mer skillnad på rätt och fel. Man har mer tålamod, ett barn har så mycket mindre tålamod än en vuxen människa.

Jag tog min första kull som 12-åring, och nu i efterhand så tycker jag inte att jag borde tagit kullen. Jag var ju rätt påläst, men det var ändå massor som jag inte visste och jag brydde mig inte om reglerna så mycket då. Med tiden så lärde jag mig massor och egentligen så kanske jag borde tagit min första kull nu. Nu vet jag mycket mer efter att ha varit på utställningar och pratat med uppfödare och läst massor av saker på internet.

I år blir jag 16 och jag har nu mycket mer tålamod och känner mig mer mogen, inte lika ivrig på att få bebisar som förut. Jag har gjort massor av fel och saker som jag ångrar när jag var yngre, saker som jag skulle gjort annorlunda i dagsläget när jag nu är äldre och vet mer.

#10 Jag skulle kunna köpa hamster av dig Ronja, för jag tycker att du verkar vara seriös .

#31 Tycker du har helt rätt. :)

Hihi tack så mycket Alicia!

#30: Ja, jag vet att man kan känna till hela den biten även som barn och tonåring, det har jag aldrig sagt emot. Barn och tonåringar kan vara helt galet kunniga - du är garanterat bra mycket kunnigare än mig tex. Själv är jag 25 och förstår inte alls hur folk kan förstå nånting av hamstrars färggenetik, för mig är det rena grekiskan. Kunskap får man visserligen ofta med tiden, men det har sällan med ålder att göra alls i mina ögon utan det mesta kan man ju läsa sig till - speciellt nuförtiden när det finns så lättillgängligt via internet.

Alla är impulsiva, bara mer eller mindre och på olika sätt. Det kan handla om att man springer ut i gatan utan att se sig för, det kan handla om att man tar ett förhastat beslut, det kan handla om en massa mellanting. Även vuxna är mer eller mindre impulsiva ibland, men det tar sig andra uttryck eller hur man ska säga när hjärnan är färdigutvecklad. Även om det inte känns så när man sitter där i tonåren så märker man det sen, det hör liksom till :)

Kan för övrigt inte påstå att jag tycker du skryter när du anser dig vara seriös heller faktiskt. Att anse sig vara seriös är ju ett måste, för hade man ansett sig vara oseriös är man ju dum om man trotsar det och fortsätter föda upp ändå - DET om något vore oseriöst ;) Fast det beror ju på vilka värderingar man lägger i ordet seriös också, förstås. Jag tolkar det som en kunnig uppfödare med hamstrars bästa som främsta prioritet, kort och gott. Andra kanske tolkar annorlunda?
Nu har jag inte läst så mycket här på HiF på senare år, men jag har fått intryck av dig som seriös iaf. Det är bara den där detaljen med åldern ;)

Och en liten aspekt jag kom att tänka på, inte riktat till dig utan till själva tråden - kontakten med uppfödaren. Jag rör mig inte bland hamsterfolk annat än det här lilla på forumet så jag vet inte hur hamsterfolk brukar resonera kring det, men själv vill jag ha en bra kontakt med uppfödaren till ett djur jag köper och så även hamster. Det tror jag kan vara svårt för en del iom att man är på så pass olika plan om köparen är vuxen och säljaren ett barn. Jag har väldigt svårt att se mig själv kunna ha den kontakt jag vill ha med mina djurs uppfödare om uppfödaren är 12 år liksom. Övre tonåren däremot skulle funka för mig personligen, beroende på uppfödarens personlighet, och där är vi ju alla olika.

#33 Kan inte säga imot!

håller med #33!

Tvivlar inte på att Roonja inte lägger tid kaft o energi och har ett mål med aveln…

Men jag hade tyckt det hade känts svårt att ha en fungerande kontakt med nån som va i de yngre tonnåret/inte gått ut mellanstadiet…

Vet hur det funkar i stallet där är vi väldigt olika åldrar och det finns jätte duktiga tjejer som är betydligt yngre än vad jag är (är 25) men när dom blir för unga så blir det svårt att ha en funkis relation pg åldersskillnaden…

Att då ha en relation med en tjej/kille i nedre tonnåren där man går in med relationen köpare säljare kan känas väldigt konstigt + at jag som köpare vill ha klara regler vad som gäller när det kommer till köpet alltså nån form av köpe avtal och där tror jag personligen det är bra att ha en förälder bakom kanske om man inte är så gammal men även som köpare käns det bra att veta att det finns en vuxen som backar upp verksamheten.

Just för att man vill undvika fallet med "ökenråttorna" som nämndes tidigare i tråden. För rent krasst är man inte så gammal och bor hemma så har päronen ofta en del att säga till om när det kommer till vissa saker tex antal hamstrar hemma och då är det bra att som uppfödare och förelder till uppfödare att man har en gemensam linje ang vad som gäller.

Det sedan kan jag tänka mej att det i vissa fall kan vara bra för den yngre köparen att ha en mamma/pappa som backar upp än under köpet. Lika så för Att undvika oserriösa köpare. Om det blir någor krongel efter/under köpet vill  jag som köpare hälst har treffat den "ansvariag föreldern" redan från början just för Att undvika mardröms senariet att tex Maja 10 år har sålt en hamster till mej sen blir det krongel och då kopplas mamma in som man aldrig pratat med och så har hon inte full koll på vad Maja sagt och så blir det ord mot ord vilket leder till onödigt lidande för alla parter.

Som säljare ingår du trotts allt ett avtal med mej som köpare och då är det viktigt att man har ett vettigt avtal tex vid ev omplasering kontakta uppfödare först mm mm mm och att man innser vad det innebär…är man inte sågammal kanske man inte har full koll på vad som gäller…ingen kan ha koll på allt…

#35 Jag har skrivit att jag har en stöttande mamma och pappa. Jag köter uppfödningen mest. Mamma jobbar på djuraffär och där får dem inte neka köp. Jag tror nästan att jag bedömmer oseriösa köpare bättre än mamma.

Jag håller faktiskt inte med dig så mycket. :/

Jag lägger ner all kraft och energi på att mina djur ska må bra och tänker alltid igenom noga innan jag gör något!

Själv rider jag och jag har en egen häst. :)

Visst, jag förstår helt klart att ni/du vill ha en förälder att prata med efter/innan köpet. Men om man/du skull fråga mamma om en sak innom genetik eller färg då skulle det se ut såhär.

-köpare: Hur är stammen bakot, defekter, svart med creme?

-Mamma: Ronja, hur är det bakot?

-Jag: Inga defekter. Svart och creme har ej bladats, detta betyder att färgen är fri från svart. Alltså om du skulle välja att para denna hamstern (som just nu är creme) med en svart så skulle det bara komma nf.

Tex. Så där skulle det bli! Men jag förstår helt klart att ni vill ha en förälder. Jag känner mig ganska liten eftersom jag är 14. Så det är bra att jag har en förälder som stöttar mig!

#36: En djuraffär får neka köp, man får bara inte diskriminera folk.

För övrigt missade du just bakgrunden i ditt exempel - djur med perfekt bakgrund existerar inte ;P

#37 Huum skrev jag att dem hade perfekt bakgrund. ne just det!

Jo, fast det jag har hört är att man inte får neka ett köp. Det skulle nog inte mamma göra eftersom hon inte äger affären.

#37 Plus att jag bara gav ett exempel. Det var ju inte på riktigt. Det kan ju handla om vad som helst. Sedan som jag skrev över skrev jag aldrig att dem hade perfekt bakgrund. :)

#38: Nej, men i exemplet frågades det om bakgrunden och "inga defekter" var enda hälsogrejen som dök upp så jag kunde inte låta bli att påpeka det :P

Det är en rätt vanlig myt, men det stämmer inte utan beror på anledningen till att man nekar. Tror man tex att person A inte kommer ta hand om djuret så får man neka, men vill man tex inte sälja till person B för att hen är utlänning så är det diskriminering istället :)

#40 Hur ska man veta att en person inte kommer ta hand om djuret om man träffar köparen i en djuraffär och vill köpa ett djur? Du har ju ingen kontakt med djuraffären innan. Du bara går dit för att köpa ett djur :) Tror säkert det kan finnas någon regel. Men jag tror sällan djuraffärer vill neka någon köp om inte säljaren är mer intresserad av djuret än pengarna. Och det är faktiskt rätt sällan man ens träffar någon med kunskap i djuraffärer. Det är väl i sådana fall om föräldrar inte är med?

#40 I mitt exempel menade jag bakrunden som var i stamtavlan. Alltså dem djuren som fanns i stamtavlan. Som sagt så var det ju bara ett exempel!

#41: Ibland går det och ibland inte. Ta som exempel någon som vill köpa ett marsvin. Har köparen marsvin hemma? Frågar man och får ett nej så hade iaf jag nekat direkt eftersom marsvin är flockdjur.

Det stämmer att zooaffärspersonal ofta är okunniga och att det är svårt att veta ibland, men det gör ju inte att man inte får neka en köpare som uppenbart kommer missköta djuret.

#43 min mamma är absolut inte okunnig, men hon får (om det absolut inte känns rätt) neka ett köp för ägaren. Det bestämmer han. Mamma har sagt till om hamstervadd, ingen reaktion. Men så kan det va. :/

#43 Jag vet inte om det stämmer. De säljer ju dvärghamstrar en och en fastän de skall vara i par… varför inte marsvin då?

Kolla på denna länken alla ni som diskuterar OT och andra diskriminerande saker. http://www.youtube.com/watch?v=A4VbOHvaPRc&feature=fvst

#46 väldigt nödvändigt …. Detta är ju faktiskt ett diskussionsforum och om du inte orker läsa så kan du strunta i det.

#46 Vem syftar du på? Det är ju ganska bra att ha med i inlägget med då detta är en diskussion :) Men ja jag kan hålla med om att vi kommit lite OT.

#48, Syftar mest på de som diskuterar OT, vilket jag skrev i inlägget.

#43 Står i zoobutik och får inte neka köpare hur som helst (har dock gjort det ändå, skulle inte kunna förlåta mig själv om jag sålde EN råtta i en MINIDUNA!!! :S) men däremot är det lätt att få folk att ändra sig när det gäller köp. Alltså om någon vill köpa ett ensamt marsvin, prata in dem på en guldhamster i stället och skicka riktiga skötselråd till dem.

Hade dock inte sålt från min egen uppfödning till någon som uppvisar sådant brist på engagemang, förvisso är jag så paranoid så att jag knappt säljer till någon (skulle aldrig falla mig in att skicka möss/hamster/kanin/whatever till någon som jag inte har träffat alt. någon som jag vet är bra på annat vis, typ som jag har sätt här på forumet och som jag känner någon som har sålt till med goda resultat).

#49 Diskriminering? då menar du åldersdiskriminering eller vad?

#51. nja läs mitt inlägg #20. tycker det är lite elakt att skriva så, som att de små barnen känner sig odugliga, när de säkert är hur duktiga som helst!

# 52

Vad var elakt att skriva?

Jag tycker inte att det spelar någon roll på åldern, utan bara om man har läst på jätte mycket också att dom vet att det är ingen leksak utan ett djur. 

#45: Att en djuraffär får neka betyder ju inte att alla faktiskt gör det ;) Vissa säljer när de borde låta bli, andra nekar. Finns alla sorter. Kontentan är iaf att det inte finns någon som helst regel som säger att man inte får neka köpare. Det enda fallet man inte får neka är om man gör det pga diskriminering, och då inte för själva nekandet utan just för att man diskriminerar.

#50: Man får neka jo. Däremot är det väl inte alla chefer som skulle uppskatta att man nekar stup i kvarten om man säger så, det förlorar ju affären på.

Tycker personligen inte att det låter bra alls att prata in folk på andra djurslag för övrigt. Hur bortglömd kommer inte den där guldhamstern bli? Den var ju inte ens önskad innan köparen blev inpratad…

#55 Ja jo det är sant. Det är det jag menar med. De får säkert neka men tror inte många använder den möjligheten då de förlorar pengar på det och i många fall inte bryr sig sålänge de får de där pengarna.

Presajs :)

Kan alla bara starta en ny tråd så denna slipper komma upp hela tiden på min högra sida, eller kan man sluta följa? Det är OFFTOPIC HÄR SLUTA SKRIV OM ANNAT ÄN UNGA UPPFÖDARE :D PEACE!!!

#58 Man kan klicka på krysset till höger om man vill sluta följa.

Jag tycker detta är en intressant tråd, kul och höra allas åsikter 

Jag tycker inte tråden är så kul längre. Det är så många som skriver att dem aldrig skulle köpa av barn (även fast jag är tonåring kanske jag räknas som barn) Jag känner mig lite ledsen att man inte kan ha förtroende för barn också!

#60 Det är så när det kommer till mycket. Att bara för att man är ung så är man inte smart nog att förstå bättre än vuxna och att man inte förstår för att man inte varit med om lika mycket i livet.

Jag är 22år och jag kan fortfarande få höra saker som: Men du förstår inte bättre du kommer tycka likadant när du är äldre.

Klart det är många fall där barn inte förstår allvaret i det hela, men jag tror också det finns barn som är seriösa och får hjälp av sina föräldrar och verkligen läst på och har det som ett genuint och stort intresse.

Det enda jag kan säga är att du får visa dem att de har fel:) Jag hade inte haft några problem att köpa hamster av dig då jag sett vilka fina hamstrar du fött upp och jag har läst det du skrivit och du verkar seriös i det hela.

Sen vet jag att det finns ju till och med 50-60 åringar som är helt bakom flötet och anser ändå att de har rätt.

Så man kan inte dra alla barn över ett sträck när man diskuterar utan man får också kolla på individen.

känns som att ni drar alla över en kant. Alla barn är inte så som ni beskriver, och inte jag heller. Och jag vet att det finns många duktiga uppfödare där ute som vet vad som gäller och gör allt på ett schyst sätt och har sina föräldrar med i bilden. Men det finns också dom som lurar, är oseriösa osv. Men det finns ju oseriösa vuxna också, som inte bryr sig om sina hamstrar utom om pengar. Känner att man ska tänka innan man skriver, för jag vet många unga uppfödare som är bättre än vissa vuxna.

bra skrivet #62, vissa verkar ganska innåttänkande och pessimistiska här, väldigt tråkigt och för min del är jag 18 och tror att vissa yngre här på hamster i fokus kan mycket mer om hamstrar än vad jag kan, och jag tar kullar ibland :) mina djur har aldrig mått dåligt eller någonting alls. SÅDESÅ

Ja, barn kan också få fram fina djur och det kan gå bra. Men tänk om ett barn tagit en kull, och föräldrarna inte är så jätte insatta i det. Och så fastnar bebisarna i magen på honan och hon behöver åka akut till en veterinär och få oxytocin, jag tror inte att föräldrarna till detta barn skulle tycka att det var så akut så att de skulle behöva kosta på en massa fler hundra lappar istället för att boka en tid, eftersom de inte är så insatta i hamstrar. Många unga hamster uppfödare har inte så insatta föräldrar.

För barn kan enkelt tänka på det enkla. Läsa på om lite färger, lite ålder och så. Ex jag parar min blabla med blabla för att jag vill ha en unge i den färgen och de är 5 mån som de ska, klart! Men det är så mycket som kan gå snett också, som många barn är omedvetna om. Som att bebisarna fastnar i magen, mjölkstockning är rätt vanligt (det har jag haft), sjukdomar som svällmage kanske dyker upp vad gör man då? m.m. Sånt kan vara svårt för barn att hantera och sånna saker hanterar vuxna för det mesta bättre eftersom de troligen har eget boende och de har inga förmyndare som bestämmer om man får åka till veterinären eller ej. Det är alltså svårare för barn att ha en riktigt seriös uppfödning, att göra det bästa för hamstern, för de måste gå genom sina föräldrar först om det händer något. Ett barn får inte åka ensam till veternären. Så om föräldrarna arbetar eller om det är mitt i natten som något händer, då måste alltså barnet få med sig en förälder till veterinären. Och det kanske inte är det enklaste om det är mitt i natten…

Kostnaden kan bli över 1000 kr om man åker in akut på natten. Undrar om alla barn som föder upp är villiga eller ens har så mycket pengar för att kunna åka in till veternären akut.

fast nu var ju inte veterinärbesök det som disskuterades. Tror att många vuxna inte har råd med ett vet till sitt smådjur heller för den delen.

Och jag tror nog att ett barn ser om något är fel med sitt djur.

Ska man disskutera veterinär besök så kan ju inget barn överhuvudtaget skaffa ett djur av någon sort efter ditt resonemang.
Inte heller någon som bor 30 mil bort från närmsta nattöppna veterinärklinik då?

Självklart har alla ett ansvar och det är vissa unga uppfödare som inte kan, vill eller får åka in till veterinären. Men återigen finns det vissa vuxna också som inte vill eller kan. Jag är också helt emot unga uppfödare av den sorten som inte gör det bästa för sina hamstrar och väljer att avla för att man kan. Men det känns som att folk har fördommar bara för att man är under arton. Det finns många över arton som känner att dom vill ta en kull för skojs skull. Är det igentligen inte så alla börjar? Och sen finns det vissa olika nivåer i det hela. DOm som inte kan ett sk*t, dom som kan lite och dom som är så väl förberedda att dom knappt skulle behöva en veterinär om något skulle gå fel. Om man inte hade tyckt det var roligt hade man ju inte valt att ta en kull överhuvudtaget? Jag förstår att man kan vara lite mer misstänksam mot barn då VISSA barn kan luras, men man borde inte vara så emot att barn avlar att man inte ens kan köpa av dom som faktiskt tar sin avel på största allvar. Nästan alla vuxna som avlar idag har faktiskt tagit en kull när man varit mindre, eller varit uppfödare. Nu är jag ju inte uppfödare själv, men jag har precis fått min första kull. Den är ENBART för sällskap och inget jag ska sälja till avel. Och jag skulle personligen bli så jäkla förbannad om någon sa till mig att jag inte tog det seriöst. Mina hamstrar är så oerhört viktiga för mig och även om jag inte är uppfödare och är över arton år så tar jag hand om mina hamstrar. Och SJÄLVKLART skulle jag åka in till veterinären om något gick fel, min mamma hade betalat veterinären om jag frågat. Men jag har till och med ordnat en egen "hamster kassa" där det är en tusenlapp som är enbart för veterinärkostnad fall tex. min mamma inte skulle vara hemma eller något. Och nej, alla barn skulle inte vilja slösa tusen kr på veterinär kostnad och inte vissa vuxna heller för den delen. Men det känns så himla onödigt att bara tänka att alla barn är såhär. Det är likadant att om jag varit med om att någon vuxen försökt lura mig så skulle jag ENBART köpa av barn. För jag litar inte på någon vuxen pgr av det. Sen är det oehört viktigt att snacka med föräldrar, men snackar man med föräldrarna och allt verkar schyst och att hamstrarna är uppfödda på bästa möjliga sätt så tycker jag absolut inte man ska säga nej pågrund av att uppfödaren är ett barn. det är  min åsikt.

#65 Ja, alla seriösa uppfödare tar sitt djur till veterinären. Det mot lagen att inte göra det.

Det jag menade med mitt inlägg var att barn ofta inte är så medvetna om riskerna som finns i hamster avel. Vissa barn får inte ens ta sin hamster till veterinären för sina föräldrar för att det är ett "för litet djur".

Ja om man bor 30 mil bort så är det flera timmars körande, då är det antagligen bättre att vänta tills en närmare veterinär klinik öppnar på morgonen.

Om en hamster har döda ungar i magen så går det väldigt fort, på ett dygn kan honan var död. Man hinner då inte vänta tills man får en tid dagen efter. Man väljer ju själv om man vill lägga ut pengarna då för att rädda sin älskade hamster, eller om man hellre väntar ut tills den dör och köper en ny och tar ungar på. Det känns som det finns vissa barn som bara vill ha ungar, inte bryr sig så himla mycket om honan. Dock är det inte många här på forumet som tänker så, men det finns sånna :(

Jag skulle nog helst köpa av en vuxen person som jag sett här inne på HIF länge och som är seriös än köpa ev en 10-årig flicka som har ungar utan någon känd bakrund på blocket som jag inte vet något om. Jag tror och är nästan säker på att den vuxna personen har lagt ner mycket mer tid och pengar på att planera vad för föräldrar det ska vara, mycket näringsrik mat, eventuella veterinär besök och har mer kunskap än en flicka på 10 år.

Det finns vuxna som gör som barn, tar kullar utan så mycket kunskap. Ja, det är ju inte bättre. Men det finns fler riktigt seriösa vuxna uppfödare än barn.

Jag har träffat några seriösa barn uppfödare, och jag ser inget fel i deras avel då jag vet mer om dem och vet att de bryr sig och besitter en massa kunskap. Dock så är jag väldigt skeptisk till barn som säljer hamster kullar på blocket där det står "Hamsterbebisar!!! Nu har min Bella fåt små bebisar, 4 grå och 1 brun hamster till salu." Ja jag tycker i alla fall att det känns mer tryggt att köpa av en vuxen här som jag hört mycket bra om då.

#67 Jag förstår helt dig också, för jag hade heller inte köpt av en människa som skrivit så. och det kanske finns mer seriösa vuxna än barn, det säger jag inte emot. Men om du nu hittar en bra uppfödare och sen får reda på att det är ett barn? Skulle du säga nej? Även om föräldrarna är med i bilden?

nej, det är många som tycker att "nu när jag väl fått min kull så behöver jag inte åka in till veterinären med min hona för nu har jag nya hamstrar" och det är inte okej. Men är det rättvist att man är så emot att barn föder upp för att man "tror" att alla är så och inte vill ha någon hamster av säljaren då? jag kan fatta att om säljaren verkar oseriös och okunnig att man säger nej. Men annars.. så kan jag inte förstå att man är så emot det. det finns många barn på iFokus som är oseriösa och tar kullar efter kullar för att dom inte vet bättre, eller för att dom helt enkelt inte bryr sig. Men det finns så många barn därute och på iFokus som vet riskerna och vet faktan och är beredda att gå till veterinär om något skulle hända också!

jag förstår vad ni alla menar men jag kan inte helt förstå att vissa är så emot det att dom väljer att säga nej även till dom bästa uppfödare bara för att det är ett barn.

asså det ni skriver gäller ALLA det är inte specifikt för barn och inte ens relevant att diskutera i ett sånt här ämne.

ALLT ni skriver kan hända både vuxna och barn så det händer nog inte mer eller mindre hos barn.

"Det känns som det finns vissa barn som bara vill ha ungar, inte bryr sig så himla mycket om honan. "

Varför skriver du så? För mig känns det som att barn bryr sej otroligt mycket om sin hamster, ett barn älskar nog sin enda hamsterhona mer än vad en vuxen uppfödare med 10 hamstrar älskar en av sina honor.

Så patetisk diskussion, vet inte ens varför jag orkar argumentera men tycker det är FEL att döma barnen och vad det känns som hit och dit.

Den som är en bra hamsterägare bryr sej om sin hamsters hälsa OAVSETT. spelar ingen roll omu det är ett barn eller en vuxen.

#69 "För mig känns det som att barn bryr sig otroligt mycket om sin hamster" Det går ju inte att uttala sig om då det fortfarande finns olika individer. Det finns många olika typer av människor. Däremot så kan det finnas vuxna som bara tar kullar för skojs skull med och inte bryr sig om hamstrarna. Men att säga att alla barn bryr sig mer än vad vuxna uppfödare gör tycker jag är lite dumt? Det finns ju olika typer av barn och olika typer av vuxna.

#70 skrev så exakt för att provocera tillbaka, och visst låter det fel? hon skrev samma sak fast åt andra hållet.

För mig är det stor skillnad på att vara uppfödare och att föda upp hamstrar. Självklart så börjar all avel med en stor kärlek till djur och man tar en kull eller två för att det är roligt oavsett om du är barn eller vuxen. Men steget från att ta en kull till att kalla sig uppfödare tycker jag är ganska långt.

En uppfödare för mig är en person som har ett mål med sin avel, som planerar långsiktigt och som är beredd på att hålla kontakten med köparen både före och efter köpet (inte att man måste, men att möjligheten finns) och som tar kullar ganska regelbundet. Jag som köpare förväntar mig också att en uppfödare ska kunna svra på de allra flesta av mina frågor (vilket jag inte förväntar mig av en person som säljer djur som "privatperson" på tex blocket).

Om man tar en kull då och då bara för att det är roligt så föder man upp hamstrar och jag ser absolut inget fel i det.

Konsumentverkets regler säger att om man säljer en vara till någon under 16 år så har vårdnadshavare rätt att häva köpet. Så i mitt fall skulle jag varken sälja till, eller köpa hamster av en person under 16 år utan att samtycke från dennes förälder. Om jag sedan får skötselråd och annan information om hamstern av "barnet" spelar ingen roll.

För att återgå till TS fråga: Varför finns det så många unga uppfödare 7-12år? Jag skulle vilja svara att det kanske inte finns så många uppfödare i den åldern, men många som föder upp hamstrar (och alla måste börja någon stans).

Till er som drar upp att det finns oseriösa vuxna också - att man inte köper av barn betyder inte att man automatiskt köper av vilken vuxen som helst. Självklart finns det oseriösa och idioter bland vuxna, men man kan låta bli att köpa av de också. Man måste inte välja mellan barn eller oseriös vuxen.

Jag köper som tidigare sagts inte av barn annat än vid omplacering. Det innebär inte att jag köper av vem som helst bara för att personen har "åldern inne". Tvärtom är jag noggrann med vem jag köper av och åldern är snarare ett av mina kriterier i valet av uppfödare, om man kan säga så.

Ronja jag är lessen om du tog mitt inlägg fel. Ja du har bevisligen en stöttande mamma av vad jag har förstått på dina inlägg…så ja jo det käns som din familj har löst hamster uppfödningen på ett bra och ansvarsfullt sätt! …och även om tråden från början inte handlade om hurvida du är för liten för att föda upp eller inte…så även om du är ung så är det juh viss skillnad på en 12 åring och en 14 åring.

Men jag upplever att du delvis tar tråden som att folk klankar ner på dej personligen och hurvida du är serriös nog och säger att du är oseriös och jag tror inte det va tanken alls! (iaf inte från min sida, jag dömmer inte ut dej särskillt inte utan att ens pratat med dej irl)

…ska vi nu endå dra in hästen i tråden ;) så kan jag passa på att berätta hur det funkade när jag red(lugn nu gott folk)…min mamma kunde absolut inget om hästar när jag började….o då började jag som 3 åring. men hon fick lära sig det nödvändigaste så som sadla tränsa leda och hålla i. Sen när åren gick har jag blivit bättre på hästar och ridningen än hon men hon är endå med i bakgrunden och stöttar och hjälper till i den mån hon kan. Under åren har det handlat om bla sponsra ridlektioner men även om det varit något strul någonstans tex om det skulle blivit något strul med ridskolan så har mamma funnits där o backat upp. Ja nu är inte ridskolleridning och hamster avel samma typ av ansvar misstolka mej rätt! Men jag skulle vilja framhålla min mamma som ett bra exempel på stöttande förelder och jag tror det är en sådan förelder vi som "äldre köpare" (hm fint jag e 25 år och framstår nu som gammal haha jaja den bjuder jag på för det käns som Ronja känner det som hon  klassas som ett litet barn i denna tråden) letar efter om vi köper hamster av en hm inte lika gammal ungdom som tex jag…Vilket juh Ronjas mamam verkar va ett pra exempel på:)

Vad iaf jag och vad jag fattat det som många med mej dock pratade om är unga uppfödare utan föreldrar i bakgrunden som tar ansvar…vilket bevisligen inte gäller dej  Ronja…och det finns säkert flera andra föreldrar där ute som håller ett vakande öga över sina barn/ungdomars avel men kanske även framför allt försäljning och hur man hanterar den.

Ska man vara riktigt hård skulle vi kunna börja prata om juridiskt bindande avtal och hurvida en riktigt ung uppfödare (och för att vara riktig övertydlig pratar vi nu yngre än 14-15) får ingå ett sådant utan målsmans medgivande/ansvar… Visst man kan tycka det är det jag som föder upp har jag rätt att sälja…nu va det ett tag sen jag läste köp rätt men jag är ganska säker på att  du som väldigt ung uppfödare inte får sluta avtal hur som hälst utan målsman tar ansvar för, i detta fallet försäljningen…och då är vi tillbaka på kontakt med föreldern…tror inte gränsen går vid tex 14 utan det heter något i stil med vad som är rimigt…

…jaha snart kan ni göra en roman av mina långa inlägg på denhär tråden haha

#61 Det är skönt att jag inte ses som oseriös i alla fall! Tack! Jag försöker så gott jag kan!

#74 Nej, det jag menade var att det är så många här som inte vill köpa av barn. Inte bara menat mot mig utan mot andra barn. Jo, visst skilljer det mellan 12 och 14 men bara 2 års ålder. Fast man kan ju lära sig riktigt mycket på dem 2 åren om kan även mogna ganska mycket.

Jag tog en kull när jag var 14/15 och fick hjälp av en vuxen uppfödare och använde hennes hane då jag vill få fram en långhårig rex och hon hjälpte mig med genetiken. Gnutta parades med Kanel och jag fick den ungen jag ville ha, fick en lite Malawi!

Lillebror behöll en och resten såldes :) Eller ja en flyttade till hon som jag fick låna Kanel av, till Monika =)

Är man under typ 13-14 så tycker jag nog man måste ha hjälp av en "mentor" som är kunnig uppfödare för att det ska bli riktigt bra. Men i övrigt så tycker jag det är från person till person, man mognar i olika ålder och vissa mognar aldrig. ;) Bara man som ung har stöttande föräldrar som ställer upp med veterinärpengar, köpande av burar när man inte får sålt ungar osv, så tycker jag inte föräldrarna behöver kunna så mycket. Sedan så är det såklart en enorm fördel att ha en bra mentor man kan bolla med oavsett i vilken ålder man börjar ta kullar!

Nu är jag visserligen partisk i åldersfrågan, jag hade uppfödning i tonåren, från när jag var ca 14. Den hjälp jag hade var från en zooaffärsinnehavare som råkade vara extra kunnig på guldhamster och som hade en vän som var reggad uppfödare.
Plus att jag födde upp ihop med min dåvarande bästa kompis, så vi stöttade ju varandra. Mina föräldrar fanns alltid vid min sida vid säljande och köpande av djur, men det var jag som skötte snacket. =)

Nu är jag 15 år äldre (shit, vad gammal jag känner mig när jag skriver det så konkret…) än vad jag var när jag tog min första kull, men jag kan ändå inte ångra kullarna jag tog i tonåren. Jag var visserligen naiv och hade lärt mig det jag kunde genom hårdpluggande av hamsterböcker och läsning i SHF:s tidning, internet fanns ju knappt på den tiden, men jag har alltid varit ansvarsfull, brytt mig om djuren och gjort mitt allra bästa. Så trots den distansen jag fått med åren så känns det helt ok, självklart hade jag kunnat göra många saker bättre med den kunskap jag har idag, men det hade inte med åldern i sig att göra, utan med bristen av såna här forum där man kan lära sig och ställa sina frågor.

#77 Självklart finns det folk som aldrig mognar, vissa som mognar tidigt och vissa som mognar sent.

Jag är inte fullutveklad, jag är kanske inte den mognaste. Men jag vet i alla fall vad jag gör i aveln och vad man får och inte får göra.

#håller med 77 ang mentorer.

skillnaden mellan 12 och 14 skulle jag nog se som väldigt stor sen är det som vissa säger vissa mognar aldrig…

…visst jag kan bara utgå från mejsjälv när jag väljer uppfödare.  om du är 14 eller 15 spelar mej inte så stor roll. Men ja jo är man 12 år är jag lite skeptisk till att man har hunnit lära sig lite mycke som man är 14 eller om man är 20…förutsatt att man är lika intresserad som den 12årige. om man däremot har en mentor som är uppfödare kan det la va en sak för då har man nån som kommer med tips, trix goda råd och framför allt har erfarenheten så man slipper göra alla misstag själv.

 En vis man sa en gång att det är ok att lära sig av sina egna misstag men ennu bättre att lära sig av andras så man slipper göra dom själv… Så visst kan du som 12 årig uppfödare visa att du har en familj som backar upp dej, en mentor som backar upp din avel, fina friska harmoniska hamstrar samt gör ett serriöst intryck då lovar jag att jag ska ge dej där ute som 12 åring samma chans att sälja din hamsterunge till mej som någon som är äldre! Men då vill jag faktiskt kunna ett vuxet samtal med säljaren för ja jag må inte va så bra på genetik mm men jag bryr mej om min hamster oerhört jag har stor erfarenhet av att ha hamster som husdjur men självklart tycker jag att man ska va öppen för tips och trix och då vill jag kunna ha ett vuxen relation till min uppfödare. Dock tycker jag man kan ha en vuxen relation till nån som inte är tex 18.   Men förra gången jag va i hamsterköpar tagen kontaktade jag en tjej som visade sig va ung skulle tippa på max 13 blev jag avskräckt. Både av hennes attityd mot mej som köpare och hennes inställning till att jag ville komma och kolla hamstern innan jag tingade den…blev ingen hamster från henne!

Många bra tankar och åsikter, jag vill bara lägga till att det är inte så mycket beroende på ålder eller kön, man ska hellre välja uppfödare efter personkemi. Vad prioriterar uppfödaren och vad söker man som köpare? Vill man ha en uppfödare som man kan maila om lite ditt och datt och få bra och informativa svar ifrån så kanske man inte väljer en uppfödare som aldrig kollar sin mail eller är väldigt fåordig i skrift etc. Jag tror att det är mest personkemi och sätt att se på djuren och aveln som avgöra hur pass bra man kommer trivas, nu är det ju inte uppfödaren man ska ta hem och mata, klappa och pussa på ;)

Men jag tror ändå de flesta vill känna ett visst förtroende för vem man tar djuren ifrån :) Man ska inte stirra sig blind på ålder eller ursprung- se på djuren, ser de friska och krya ut och verkar uppfödaren kunna något om  hur de ska skötas, Foder osv. Då har man en bra grund att stå på :)

Jag tappar själv lusten till att köpa av folk som knappt vet vad som är fram och bak och som verkar avla på allt som har fyra ben… det jag ifrågasätter mest är då hur pass noga personen är med temperamentet på djuren. Men det är oavsett ålder, jag vill kunna ha en bra och öppen dialog vem jag än köper min hamster ifrån ^^

Visst är det roligt om det finns unga uppfödare som är mogna att förstå ansvaret, men själv skulle jag aldrig velat köpa från ett barn. Klart att det är bra om dom vill lära sig ansvaret ifall dom nu ska driva en uppfödning, men det känns inte direkt som att dom får så många som vill köpa hamstrar. Det är ju också skillnad om föräldrarna är med och står för själva uppfödningen och ansvaret, och barnet är med och hjälper till och lär sig..

Själv är jag tolv år och skulle inte velat ha en hamsteruppfödning nu. Visst skulle jag verkligen lägga all energi på hamsteruppfödningen då, men det skulle liksom "förstört" det mesta av min fritid. Jag skulle kännt att jag inte hade tid för någonting längre.

Men somsagt, är man påläst och har en förälder som står för ansvaret och hjälper till hela tiden, varför inte liksom? :)

#81 Du skriver att en uppfödning skulle "förstört" din fritid men för dem som har en uppfödning så är uppfödningen fritiden ;)

#81, vadå aldrig kunna köpa från ett barn? du själv är ju ett barn, om du skulle ta en kull, tror du att de ungarna skulle vara odugliga då och att du inte skulle tatt bra hand om dom?

#83: Vad spelar det för roll att hon själv är ett barn? Måste man vara vuxen för att ha vissa krav när man köper ett djur? Låter mycket märkligt i mina öron.

Det jag menar är att Jag skulle failat ifall jag skulle haft en uppfödning. Jag skulle inte kunnat vart en seriös uppfödare. Jag skulle inte velat lägga hamstrarna Först på min fritidslista, jag skulle velat vara med mina vänner och lägga min energi på skolan, speciellt när vi ska få betyg i höst. Och som #84 säger: vad gör det att jag är ett barn? Jag skulle faktiskt inte velat köpa en hamster från mig själv heller om jag skulle vart uppfödare, haha.

Och eftersom att dom duktigaste uppfödarna lägger hamstrarna först i sin "fritidslista" så måste det vara Svårt för barn eftersom att dom har ju vänner och skolan att ta hand om? 

#82 Jo, men det måste ju vara svårare för barnuppfödare eftersom att dom har skolan och vännerna att ta hand om? Om föräldrarna hjälper till är det ju annurlunda, men är dom inte med på ansvaret så krävs det ju en hel del från barnet. :)

jag skulle absolut köpt från ett barn, varför inte lixom? :)

oj vad många svar på frågan. slöa, lata jag orkar inte läsa.

ville bara säga att med förälders hjälp så ser jag inget fel i att yngre tar nån kull på sina djur.

nadia har då å då tagit kullar på sina hamstrar å banne mej så är hon bättre på genetiken än vad jag är. så unga kan vara duktig.

nadia räknas ju som vuxen numera men för 10år sen hade hon sin första kull men då var det hundvalpar. för 6år sen hade hon sin första guldhamsterkull.

tycker hon varit mkt duktig och kunnig. självklart har vi alla i familjen hjälpt henne.

#81

Jo, jag får alla mina ungar sålda från kullarna. Har sålt 3 hamstrar till Maggan (mapilamis) En till Josefin (Queens) Jag har en reggad uppfödare på kö till hamster. Och jag har en före detta uppfödare som just nu ska starta upp igen. Hon bor bara 200 meter från mig. :)

Sedan har jag vuxn och barnfamiljer som köper av mej. Jag vet inte hur det är med andra yngre uppfödare men jag får oftast mina sålda förr eller senare.

Jag lägger hamstrarna (och alla djuren) framför allt. Skolan tar jag på mycket stort allvar, och jag ser alltid till att få godkännt. :) Men hamstrarna ligger först.

Nu kommer jag och är lite elak, Men det beror faktiskt på hur mycket man har läst på , Själv så tycker jag att Nova (Novis10) är en otroligt bra uppfödare  och hon är bara 12 år gammal. Men hon har spenderat en lång tid framför HIF :)

Man kan hitta unga (Jag är 12 men har endå erfarenhet och så) personer här på sajten t.e.x. när man ser att dom skriver SÅÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR och jag hade tänkt ta min första kull efter sommaren, då jag har fyllt 13 men jag har haft hamstrar i 3 år nu så jag vet en del och så, Men det kanske låter lite ungt, vissa kanske tycker att man ska vara MINST några år äldre, men jag tar det stora ansvaret att sköta om LIV, med lite hjälp av mamma ibland, hon har haft råttor mm när hon var liten. Man behöver inte vara äldre för att vara bra hamsteruppfödare! Det bror helt på om hur mycket man har läst på…

Jag är 14 år och har länge drömt om en egen liten uppfödning och jag vill såklart att dem som skulle köpa en unge från mig skulle känna sig trygg. Det känns jättetråkigt att känna att så många tvekar på yngre, för jag tror att de flesta av oss verkligen försöker.. :(

#90

…ja alltså visst det är juh fint att du tar hand om hamstern och förstår hur viktigt det är…jag har haft hamster sen jag va 7 och är idag 25 o jag tvivlar inte på att du tar hand om hamstern på ett bra sett…men jag vet oxå hur jobbigt det är när hamstern blir så dålig att man måste åka till vetrinären mm

Det jag är mer fundersam över är om du och flera andra unga blivande uppfödare förstår hur mycke som kan gå fel? Tex hur "kul" det är att va uppfödare och behöva ta beslut så som tex Sulfida att få in ett virus och avliva allihopa eller när hamstern blir sjuk…Där måste jag få fråga: är din mamma oxå på det klara över hur mycke som kan gå fel och hur snordyrt det är när det gör det?

För det är klart att man kan läsa på men sen när man står där med en sjuk hamster eller 10 ungar man inte blir av med då kanske det inte är lika "kul"?

Sen o nu talar jag av egen erfarenhet. När jag köper hamster så vill jag kunna tala med min uppfödaren som en vuxen människa…det är nog det som är en ung uppfödares stora problem, för hur mogen du än är så är du endå 12… Juridiskt sett är det rent krasst nästan tvivelaktigt om du får ingå i ett juridiskt avtal själv vilket en hamsterförsäljning innebär. Så för att sammanfatta…jag som köpare vill ha ett proffsigt bemötande, kunna ha en serriös dialog med säljaren med klara direktiv,bra bemötande och självklart vill jag även ha en serriös uppfödning med trevliga hamstrar men det är juh underförstått hoppas jag…

Sen kan jag självklart förstå frustrationen för alla yngre som lägger ner sin själ i sin uppfödning och möts av oss som känner oss tveksamma till att köpa hamster av nån som är mer än hälften så gammal…men vill ni komma åt målgruppen lite äldre köpare är ovanstående sog något ni borde fundera på lite…

Det är jättevanligt att hamstern är ett första djur och många vill avla. För några år sedan var det inte alls så många som var intresserade av avel, de ville ha ett sött husdjur helt enkelt.

Men nu ska i stort sett alla ta kull på sina hamstrar, vare sig det är deras första husdjur och de faktiskt inte har en aning om vad de gör. Eller om de nu faktiskt är pålästa och har planerat det här ett bra tag.

Jag har inget problem med åldern, men jag har problem med om föräldrarna inte står bakom det. Jag blir så ledsen när jag läser att hamstern är sjuk, eller liknande och föräldrarna vägrar ta den till veterinär, för det är ju bara en hamster.

Avel kan gå fel…så käpprätt fel. Det kan kosta många tusenlappar mitt i natten då honan kanske inte kan föda fram sina bebisar själv.

Då MÅSTE det finnas någon bakom som är beredd att kasta sig i en bil, ta sig till närmaste veterinär och betala vad det kostar.

Men när hamstrar blir experiment-leksaker som är kul när det går rätt och kastas åt sidan när det går fel. Då blir jag ledsen.

#93: Jag håller med dig fullt ut! Jag har min hamster hos min mamma, och har länge pratat med henne om hur hon skulle reagera ifall jag skaffade en uppfödning, och något gick snett. Hon sa att hon iallafall skulle göra allt hon kunde, och det känns väldigt tryggt. När jag var borta tog hon hand om min sjuka hamster jättebra, ringde till veterinären, bokade tider och gick dit med honom tre gånger och jag var borta i en vecka. Hon ringde till min varje dag och berättade hur det var med skrutten. Förut var hon emot att åka till veterinär, men det har blivit sjuuuukt mycket bättre och det var det som bl.a fick mig att skaffa en till hamster. Hon grät mycket när min första hamster dog också, vilket jag inte alls var beredd på, haha.. men det betydde mycket för mig ändå. Och det dbetyder väldigt mycket att hon finns där för mina djur! Långt och oviktigt meddelande men ja, ville bara säga det så att inte alla tänker att bara för att man är ung så kan man inte ha en uppfödning.. det känns tråkigt att många känner så, att de känner sig osäkra..

Jag tycker absolut inte man ska gå efter ålder,snarare kunskap! Jag själv är snart 13 år och har tagit min första kull för några veckor sedan.skaffade min första hamster år 2010 och redan före det hade jag läst på jättemycket! Skrivit ut info om hamstrar från internet och lämnat till mamma och pappa osv.. Så jag kan det mesta om hamster genetik vad man får para och inte para osv… Men visst,det kan kännas"konstigt" att köpa ett djur från en 12-13 åring och det har jag förståelse för.:)

Well, det finns ju fördelar och nackdelar med allt. Jag själv skulle nog inte generalisera alla 7-12 åringar i samma fack och således tagit beslut efter åldern. Jag hade snarare försökt få bakgrundsinformation om den gällande uppfödaren, exempelvis om denne har en hemsida eller dylikt. Genom att prata med han eller hon får man nog också en uppfattning huruvida uppfödningen är seriös eller inte. Så ja, jag hade absolut kunnat köpa en hamster från en yngre uppfödare om det känns rätt.

Hamstern i fråga kan till och med ha blivit bättre omhändertagen än av en uppfödare som är äldre. Vid sin första kull så är hon eller han möjligvis till och med mer mån om att ta hand om sina hamstrar, så att de således har en mycket bra uppväxt och kanske till och med är handtama när de kommer till sin köpare.

Några frågetecken med att yngre personer föder upp är väl att de vid den åldern ofta vill pröva på nya saker, umgås med sina vänner osv. Därför är det bra att en förälder har ett finger med i spelet för att ha en del av ansvaret. Även om denne verkligen vill föda upp hamstrar så ska han eller hon inte behöva känna sig helt bunden till detta. Den ekonomiska biten måste ju också finansieras och därför måste det finnas en vuxen till hands.

Anyway, slutsats: Om en 7 - 12 åring har ett genuint intresse för djur och är påläst så skulle jag inte tveka att köpa en hamster från denne.

Jag har inte nån riktig bestämd åldersgräns från när jag tycker man ska börja avla på hamstrar. Jag tycker att det är kunskapen och hur personen behandlar och handskas med hamstrarna som räknas.

Jag ska köpa 2 vintervita av Ronja snart, och hon är 14 år. Hon verkar fullt seriös och väldigt kunnig. Väldigt engagerad dessutom.

Jag skulle dock aldrig köpa från barn från 9 år och neråt. Dom kan ju veta mycket om hamstrar och så, men jag tror dom inte skulle klara av om nånting hände.

Men är man liten och hjälper till sin förälders uppfödning så är det antagligen föräldern som tar de svårare momenten, och vet hur hamstrar ska handskas och allt annat så att barnet kan få lärdom därifrån, det är skillnad tycker jag.

Lite gammal tråd men tycker ämnet var intressant och vill bidra med min åsikt :) Jag har precis köpt min första hamster och jag måste erkänna att jag skulle tveka att köpa från någon i 12års åldern. Men det är mest för att jag inte vet hur det ska vara, vad som är bra osv. Då känns det tryggare att köpa från någon som är vuxen. Dock skulle jag utan tvekan kunna köpa från någon av det yngre medlemmarna. Här kan jagefölja hur personen resonerar och tänker kring hamstrar och kontrollera ifall det personen säger stämmer med vad andra säger. Man kan liksom granska person och där av bedöma hur seriös uppfödaren är. Skulle det vara en annons på blocketdär en 12 åring säljer hamstrar skulle jag inte ens överväga det. Jag känner inte att jaghar kunskapen att bedöma hur hamstern mår osv. Faktumet är att många unga parar sina hamstrar för att få gulliga ungar och är man okunnig är det svårt att skilja dessa från de seriösa. Visst är det vuxna som tänker likadant men om man som vuxen har en hamster är det ett genomtänkt intresse och känns som risken är lite mindre. Har med en trygghets känsla att göra inte enbart kunskap. Det är så svårt att veta vad som är riktigt och det är därför man kommer hem med en dvärghamster för man tror ett dom i djuraffärer vet vad dom pratar om. Jag hade aldrig sett eller rört en hamster innan jag köpte min. Då blir man lätt omkull pratadenär man är osäker även om man läst på.

Bidrar även med min åsikt…

När det gäller djur bör det inte finnas såna här fördomar om yngre!

Jag fick min första kull som elvaåring och jag kan säga att då var jag precis lika kunnig och påläst som en äldre uppfödare oftast faktiskt är.

Klart det finns oansvariga unga uppfödare, men hur många oseriösa äldre finns det inte då!?

Jag är sexton år nu och föder fortfarande upp guldhamstrar.  Jag vet inte om jag räknas som yngre längre, men jag antar det. Jag är en sån seriös uppfödare man kan vara, jag får dock tonvis med skit och fördomar för att jag inte är registrerad, men jag har inte tid att ta två kullar om året, eftersom jag har andra djur också runt omkring mig, och en kull är rätt tidskrävande.

Jag förstår inte hur det kan kännas otryggt att köpa ifrån en yngre uppfödare, så länge den är seriös. Man märker fort om personen är seriös eller ej, därför bör man ställa en massa frågor till uppfödaren, så man blir trygg med sitt köp. Får man vettiga och bra svar, och om uppfödaren verkligen verkar ha viljan att hjälpa en och se till så att allt blir bra för djuret och en själv, ja då har man hittat en seriös uppfödare! Oavsett om denne i fråga är 13 eller 35 år.

Och om man inte själv orkar ta reda på om uppfödaren man ska köpa ifrån är seriös eller ej, då är det en själv som är oseriös med sitt djurköp enlig min mening.

Det finns oseriösa vuxna uppfödare också. Det finns oseriösa uppfödare i alla åldrar. Bättre att uppmana till att inte köpa från oseriösa uppfödare än att skylla allt på unga uppfödare :)

#99 förstår precis hur du menar. Menar bara att när man är ny och osäker vänder manpsig gärna till någon äldre. Rätt eller fel men så funkar iaf jag. Jag läste massor innan jag köpte min men tyckte det var jätte svårt att solla mellan info och uppfödare. Sen hade jag på om guld hamster och kom hem med en dvärghamster. När sambon äntligen gav sig fick det gå snabbt innan han ändrade sig och ja. Det är verkligen jätte svårt att sortera och organisera sig omkring ett ämne man inte är speciellt säker. Menar absolut inte att yngre är sämre. Många unga här inne är super duktiga och det är svårt att veta hur gamla folk är eftersom det inte är stor skillnad kunskapsmässigt. Men jag skulle ändå inte köpa från 'vilket barn som helst' missförstå mig gärna rätt. Man ska inte köpa från vem som helst (och absolut inte från djuraffär har jag fått lära mig) och uppmuntra seriösa uppfödare oavsett ålder. Dock tycker jag att generellt sett (med undantag såklart) så är barn unga och många (inte alla!) Inser inte allvaret. Samma med vuxna också, absolut! Men ändå, jag kan se på mig själv skillnad från det jag va 12 eller 15 eller 18 eller 22 man förändras och utvecklas så otroligt mycket, iallafall ska man göra det. Ett liv är ett stort ansvar och producera (hittade inget bättre ord såhär sent) nya liv är ingen lek. Om man förstår detta spelar det ingen roll om man är 12 eller 55. Jag hade inte velat lägga ett sådant ansvar på mitt 12åriga jag. Påläst eller inte. Vill inte trampa någon på tårna. Många unga uppfödare är som sagt fantastiskt duktiga medan det finns annonser av vuxna uppfödare med avslutningen 'ormar behöver också mat' på blocket. Hoppas verkligen ingen tar illa upp. Är väldigt trött och dålig på att förklara så om jag skrivit något som någon tar sig illa vid är jag ledsen och förklara gärna bättre vid frågor.

Jag tycker det är fel att tro att dom som 11-13 år är barn och bara tror det är en lek. Jag är själv ung och har en uppfödning här hemma, jag är mogen för min ålder och får hjälp från mina föräldrar. Tycker mycket om att köpa från yngre för man ser hur dom verkligen älskar sina hamstrar, menar inte att ni vuxna inte älskar era hamstrar men ibland kan jag känna att ni tänker att uppfödningen bara är ett "företag" som måste gå runt och glömmer det roliga. Men tycker absolut det finns ungdomar som är mogna och kan ta ansvar och vuxna som har fantastiska uppfödningar.

Jag är 10 år (snart) och jag tar ALLT ansvar om min dvärghamster. Jag är väldigt mogen för min ålder. Jag vill inte avla än. Kanske när jag är 13-14. Bara för att man är ung så betyder det inte att man inte tar ansvar. Hamstrar är inga leksaker, det är ett liv! Tror ni att unga uppfödare inte tar ansvar? Jo, det gör dom. Även om man är ung så kan man ta lika mycket ansvar som en vuxen. Okej, det är väll så att föräldrarna har ansvaret egentligen. Men det betyder inte att vi barn går runt och tar upp hamstern ditt som datt och låter föräldrarna göra jobbet. Vi tar ansvar för våra bästa kompisar. En hamster blir som en familjemedlem. Man kan inte bara gå och dumpa en familjemedlem i soptunnan. Sedan förstår jag också att man kanske inte vill köpa från ett barn ibland. Det finns många barn som tar ansvar, men lika många som inte tar ansvar.

Hade ni äldre uppfödare varit i våra yngres sits så hade ni nog förstått hur det känns!

När man gör allt för sina djur, oavsett om det handlar om ett dyrt veterinärbesök mitt i natten, eller att sitta uppe på nätterna och stödmata, eller strunta i sin sömn för ens hamster vaknade lite sent och måste få komma ut.

Man gör allt för sina djur, vad det än handlar om. Det är ens egna familj och vänner, och så får man bara tvivel, fördomar och skit över sig.

Sluta vara så fokuserade på åldern! Det finns reggade yngre uppfödare som är 100 gånger bättre än äldre och tvärt om, det finns puckon i alla åldrar och storlekar, och inte endast fast vid en ålder! Ni äldre verkar tro att yngre, eller ja, barn är helt dumma i skallen, är man en seriös uppfödare så tar man sitt djur till veterinären, men som redan sagt så struntar många i det och det finns lika många äldre uppfödare som yngre som inte kan inse allvar i situationer och låta bli att ta hamstern till veterinär.

Nu låter jag kanske arg, men det är jag inte! Endast upprörd. Det är inte kul att läsa sådant skitsnack när man verkligen gör allt för sitt djur, alltså allt. Det är faktiskt rätt så typiskt vuxna att tro att ni gör allt rätt medan barnen/yngre bara leker runt.

Tillägger även att mina föräldrar inte bryr sig ett dyft om mina djur, inte kan de något heller. Mamma tycker de är söta och vill hålla ibland, inte mer. De tänker aldrig lägga ner några pengar på mina djur. Därför har jag en burk där jag lägger undan 50-100 varje månad,i den burken finns nu 1200 kr för akuta veterinärbesök. Behöver jag skjuts mitt i natten ställer morfar upp.

Så jag har allt det där redo, och föräldrarna behöver inte vara kunniga för att det ska hållas seriöst, om man är under 12 kanske, men är man ansvarfull, intresserad och seriös så klarar man en hel hamsteruppfödning när man är tolv.

#104: Du prickade just in ett av problemen med barn som hamsteruppfödare - veterinärkostnaden. Säg att du parat en hona som ska föda, men en lördagnatt går nånting fel och ungarna fastnar. Dina 1200 räcker inte, akutbesök på jourtid är bra mycket dyrare än så - så vad gör du då? Ska honan sitta där och lida för att du inte har pengar?

Eller, ett annat exempel - säg att en hamster blir sjuk, du åker in till vet och behandlar, allt är frid och fröjd. Veckan därpå blir en till hamster sjuk, men då är pengarna redan spenderade på den första hamstern. Vad gör du då?

En del av att ta ansvar ligger i att man faktiskt kan åka till veterinär vid behov. 1200 räcker inte som enda källa till pengar, möjligtvis om du haft en sällskapshamster men inte till en hel uppfödning. Det är jättebra att du lägger undan pengar, men lägger du undan 50-100 kr/månad så kommer det ta evigheter att ens komma ikapp om du måste åka in till veterinär. Säg att ett veterinärbesök går på 700 kr, det tar dig alltså mellan 7-14 månader att få ihop pengar till ett enda veterinärbesök och måste du in med en till hamster sen så får den snällt vänta för att du inte har pengar, tycker du själv att det låter bra?

#105, Kanske var otydlig men har en morfar som alltid backar upp mig när det gäller djuren. Han har mer pengar än jag och skulle det behövas så lägger han till det som behövs.

Har man inte dessa pengar eller pengahjälp så är det klart man inte har råd med uppfödning, men det är inte ens 100% säkert att en vuxen har råd med det heller, bara för att den har egen inkomst.

Sluta prata med mig som om jag vore helt okunnig, jag vet för tusan var jag gör och håller på med!

#106: Okej. Ja det enda du nämnde om morfarn var skjutsen.

Självklart finns det vuxna som inte har råd, och har en vuxen inte råd så borde denne inte heller föda upp. Däremot är förutsättningarna helt olika, en vuxen brukar trots allt ha en mer eller mindre okej inkomst och kan om det krisar lösa det mycket lättare än ett barn kan. Jag vet tex vuxna som löst problemet med banklån när inte pengarna räckt till…

Det ni barn verkar missa här är att man inte automatiskt går till vilken vuxen uppfödare som helst bara för att man inte köper av barn. Jag är själv väldigt restriktiv med vem jag köper djur av, åldern är bara ett i raden av mina krav - såvida man inte samarbetar med någon vuxen som tar huvudansvaret. Ja, det finns dåliga vuxna uppfödare, det gör inte att barn är bra för det. Försök kliva ur den där försvarspositionen och andas, och försök se det från oss köpares perspektiv.

Slutligen, jag pratar inte med dig som om du vore helt okunnig, jag diskuterar.

#104 Jag känner precis som du! Bara för att vi är unga så betyder det inte att vi inte kan ta ansvar.

Tror ni att vår föräldrar låter oss skaffa djur och sedan använda dom till oseriöst avel och leka med dom som leksaker? Wellcraft har en jättebra uppfödning! Bara för att hon inte är vuxen så betyder det inte att hon är oseriös med djur. Innan jag fick köpa min hamster så var jag tvungen att visa att jag klarade av det. Jag gjorde ett schema, på hur jag skulle ta hand om hamstern. Vi (mamma och jag) enades om att jag skulle få en hamster som julklapp. Och om jag inte tog hand om hamstern som jag sa att jag skulle göra så skulle vi sälja den.

Jag tycker åldern är ganska oviktig, dem som köper från mig verkar mer tycka att det är "bra" att jag inte är vuxen och dom tycker det är kul att se ett barn ta ansvar. Jag tar bra hand om mina hamstrar och jag vet det. Dom får det dom behöver veterinär besök, mat, vatten, rastning mm. Alltså är jag inte eller min uppfödning dåligare än en vuxen. Min föräldrar har bra erfarenhet av gnagare, vi har både 10 kaniner & 10 hamstrar här hemma och mina föräldrar har haft chinchillor, möss guldhamstrar när dom var små så vi vet vad vi gör ! Dom som bryr sig om åldern får väl göra det då, inte mitt problem. Onödiga saker ni stör er på, man köper hamstrar från dom man vill det är upp till dig som köpare.

Jag skulle väl säga som många andra att det är uppfödaren i fråga som spelar störst roll. Jag skulle inte ha några problem som helst med att köpa en hamster från ett "barn" om jag vet med mig att h*n är påläst och vet vad h*n håller på mig.

Själv tog jag min första (och än så länge enda) kull när jag var 12, och det kan jag verkligen ångra nu när jag ser tillbaka på det. Nog för att jag älskade hamstrar redan då och hade haft hamster sedan jag var 7, men jag kunde i stort sett ingenting om ungar och uppfödning; genetik visste jag knappt att det spelade roll. Visst hade jag väl samlat på mig lite information om mat och diverse andra saker, men det var inte tillräckligt för att ta en kull. Dessutom var honan endast nyss fyllda 4 månader, så jag hade definitivt kunnat vänta lite längre. Nu hade jag väl tur att båda föräldrarna var helt underbara och samtliga 11 ungar ärvde deras temperament, men nej, nu ångrar jag den kullen.

Jag är nu 17 och har planer på att i framtiden börja föda upp lite smått och har därför nu börjat läsa på som bara den. En till kull tänker jag inte ta förrän jag känner mig helt säker på genetik och hållning av ungar.

Alltså, jag skulle inte ha köpt en hamster av mig själv som 12 åring, eftersom jag helt enkelt inte var tillräckligt kunnig och det mycket väl hade kunnat nedärvts olika defekter. Jag skulle däremot utan tvekan kunna köpa en hamster utav en 12 åring jag ser är väldigt kunnig, och skulle då känna mig rätt så säker att hamster i fråga mår bra.

För mig så gör jag inte direkt kopplingen ung ålder - okunnig, utan att det snarare hade känts konstigt att göra affärer med en..säg 9 åring. Men, hade däremot hens förälder varit involverad i affären så hade det känts mycket bättre. Alltså, jag vill ha viss vuxen medverkan utan att för den delen mena att barnet måste vara okunnig, förstår ni mig?

Jag hade nog tittat efter äldre uppfödare även för att man bättre relaterar och samtalar med någon i liknande åldersgrupp, man känner sig lite "säkrare". Men hade jag hittat en uppfödare på 14-15 år som föder upp precis den färgen jag gillar och som även verkar seriös, givetvis hade jag velat göra affärer :)

Hoppas mitt röriga inlägg är någorlunda förståeligt.

Jag tycker denna diskussion är intressant men inte roligt att flera tar det så personligt. Ingen som sagt att alla unga uppfödare är okunniga osv. Blir tråkigt när man kommer från själva diskussionen och någon tar det personligt och att just den personen är okunnig. Blir dålig stämning. Kan vi inte föröka vara lite objektiva och gå undan från 'ni uppfödare' eller 'vi uppfödare' och föröka komma undan från att någon ska känna sig eller ta diskussionen personligt?

Skulle det finnas en tråd som handlade om att "äldre uppfödare är okunniga" då hade ni reagerat precis likadant.

Som jag redan sagt, det är inte kul när man lever för sina djur och gör allt för sina djur, och bara för fördomar.

#113: Men det är ingen som har sagt att alla yngre uppfödare är okunniga, så en sån tråd om äldre vore inte alls samma sak. Ta det inte så personligt, försök som #112 skriver att vara objektiv.

Det jag kan konstatera är att de här överreaktionerna är perfekta exempel på varför jag inte köper djur från barn. En vuxen person kan ta en diskussion - inklusive kritik - istället för att överreagera och bara gå in i försvarsposition direkt. Det är precis sånt här jag menar med att man inte är fullt utvecklad som barn, hjärnan är inte fullt utvecklad förrän i 20-årsåldern och före det ska man i mina ögon inte få leka gud helt på eget bevåg utan en kunnig vuxens inblandning.

Och innan något av er barn börjar gnälla över att vissa vuxna inte heller kan ta en diskussion - jag vet. Jag köper inte djur av såna vuxna heller. Varför? För att en uppfödare som inte kan diskutera bla sin uppfödning och kritik gentemot den är i mina ögon inte en person som borde ha ansvar över att skapa liv, varesig personen är vuxen eller inte.

Jag är öppen för all kritik och diskussioner ang. min uppfödning, men du som till exempel inte vet det minsta lilla om den, och dömer med en gång samt lägger upp hur jag inte har råd med veterinärkostnader… Det gör mig upprörd, förlåt - jag kanske är ett litet outvecklat barn i dina ögon, men när folk dömer hur jag tar hand om mina djur blir jag riktigt, riktigt upprörd, de är mitt liv. De betyder mer för mig än vad djur brukar betyda för människor, jag har alltid haft mina djur och aldrig tytt mig till människor efter en uppväxt och år av diskriminering, mobbning, utanförskap etc. Mina djur har alltid varit mina vänner, min familj. De betyder så otroligt mycket.

Jag har aldrig fått någon kritik från folk som vet vad jag går för med mina djur, varför? Simply finns det inget att kritisera. Alla mina hamstrar har skitbra temperament, de har ett varsitt rum att springa fritt i när de vill, alltså bor de inte i Bur utan enbart när de sover. 

Så jo, jag kan ta kritik precis som ni "duktiga" vuxna, men isf. konstruktiv kritik som leder någon vart, jag lyssnar inte på folk som de första de gör är att förklara att jag inte har råd med veterinär till mina djur, utan att de ens känner mig. Sen finns det ingenting att kritisera hos mig, som hos de flesta uppfödare. Jag följer alla krav på både avel och skötsel.

Jag vet själv att mina djur har det så bra som det bara går, att jag är en mycket seriös och ansvarfull uppfödare. Jag är bra på genetik, skötsel m.m av de flesta smådjur. Jag tror att mina djur har det bättre här än hos flera andra som är vad ni vuxna kallar "seriösa" uppfödare.

Jag tänker sluta skriva i denna diskussion nu, för du verkar ändå inte få in vad jag försöker förklara, och du gör mig mer och mer upprörd.

Men till alla som vill lyssna, sluta vara åldersfixerade! Att ta hand om djur sitter i huvudet, inte i kroppen! Att ha det där brinnande intresset och det som gör att man vill det bästa för sina djur, att man vill lära sig allt. Djurägande och avel är så olikt andra intressen. Här tar man hand om levande varelser, här har man ansvar. Det finns oseriösa inom allt, men bara för att ni ser ner på barn, eller som mig som är yngre än de flesta uppfödare, döm oss inte… Vissa av er verkar tro att bara för att man är under 15 så har man automatisk inte råd med veterinär, saltsen i buren m.m och är helt okunniga.

Även om man är 15 år kan man vara lika kunnig som en som är 35 år.

Det var allt för mig.

#115: Men jag har ju inte dömt din uppfödning, jag har inte dömt hur du tar hand om dina djur, jag har inte dömt nånting utan det jag har gjort har varit att bemöta ditt inlägg i en diskussion. Du nämnde som sagt inte att din morfar hjälper till ekonomiskt utan du nämnde bara ditt sparande som i sig inte räcker - du kan inte sitta där och begära att jag som inte ens vet vem du är vet mer än just det du skriver i tråden. Jag är inte tankeläsare!

Fortfarande är det just det här jag menar att jag undviker. Du läser ju inte ens vad jag skriver utan överreagerar och får det till något helt annat. Ska jag köpa ett djur så vill jag kunna kommunicera med uppfödaren. Jag vill kunna diskutera utan att uppfödaren tar det personligt och går in i försvarsposition som barn brukar göra, för utan att kunna diskutera så står man bara där och stampar utan att komma framåt. Jag skriver inte det här för att vara jävlig mot dig eller någon annan, utan jag har köpt djur från folk som inte klarat av att ta en diskussion eller minsta lilla som kan tänkas tolkas som kritik eller gå emot de det minsta - jag har goda grunder till Att undvika sånt folk och tyvärr så är det precis såna du beter dig som just nu.

För över ett år sedan deltog jag i denna diskutionen. Känns ändå lite pinsamt när jag tänker efter. En del håller jag fortfarande med om men jag har ändrat tankegång enormt. Det är till och med så att jag håller med gulzebra, vilket jag aldrig hade gjort för 1 år sedan hehe. 🙂

Det jag gjorde var att läsa hennes inlägg och ändra om till påhopp mot mig själv. Det gjorde jag i varenda tråd där hon skrev och jag inte höll med. Trots att jag inte skrev på ett elakt sätt så gav jag mig inte.
😛

Jag tyckte hon diskuterade emot mig hela tiden och jag fick inte en syl i vädret, men faktum är att hon har rätt i många saker. Hon är väldigt klok i varje inlägg hon skriver och hon försökte bara diskutera medan jag gjorde allt för att säga imot känns det som. 😛

När jag köper hamster av någon tänker jag inte på åldern, utan kunskapen, och sättet att hantera djur, och även bemötandet på forum/mejl. 

Hade jag idag valt en ålder hade jag satt gränsen vid 12, men det är just därför att jag känner väldigt kunniga och trevliga hamsteruppfödare i den åldern. Som många skriver finns det ju folk som beter sig som små barn fast dem är vuxna. Jag har valt att inte köpa av dessa människor.

Som köpare är det helt upp till en själv att välja vem man vill köpa av. Att sedan kritisera den personen tycker jag inte är rätt, även fast jag gjorde det för 1 år sedan.

Vill man som köpare ha en åldersgräns så är det ju helt okej eftersom det är ens eget val. Det kommer ändå alltid finnas personer som köper av barn. 🙂

Jag tänkte egentligen inte hoppa in i disskutionen, men jag var ju bara tvungen att be om ursäkt mot gulzebra, skäms lite! 😇

Jag tycker inte ni behöver vara så hårda, jag ser inte ens en antydan till att hon dömt din uppfödning Wellcraft. 🙂

#117: Det får jag tacka så mycket för 😃 Men sluta skämmas, jag vet precis hur det är när man ändrar sig sådär - jag har ju varit ett barn jag också (om än för hundra år sen). Förändring hör till, man utvecklas och ptja… Till slut sitter man gammal och gaggig och förfasas över dagens ungdom. Själv rakade jag huvudet ovanför pannan och skrev "fisk" som rebellisk tonåring, men du ser inte mig skämmas för det såhär i efterhand ;)

Kan ju passa på att nämna att min Ivan köptes bland annat av just ett barn - dock inte ett barn som föder upp själv, eller som föder upp med hjälp av en vuxen, utan som har sin uppfödning tillsammans med en vuxen. Det ni ;)