Måste skriva om EMil också:

Jag fick honom ganska nyligen av en som heter tanja som vi känner.

Hon orkade inte ha honom då han förde så mycket oväsen (hon bodde bara i en 1:a (lägenhet) ) Hon hade fått honom av sin bror som köpt honom till sina söner som snabbt tröttnat för att dem fått iPhones och iPads istället.

Han har ett ärr på sitt högra öra där jag tror något små barn klippt honom för han bodde hos en småbarns familj från början.

Han är speedad men är snäll och har en helt underbar personlighet!

Vi vet inte riktigt hans ålder men skulle gissa kring 1 års åldern.

Han har inte rymt eller gjort något styggt (än).

Kommer alltid tycka om honom som den fina Emil han är <3

Bild tagen nyligen (hade tyvärr ingen bild där man ser ärret men kan visa en senare).

Här är en bild på Emil där man ser hans ärr.

har då läkt så han verkar inte ha ont i det i alla fall. :/

#1 Man ska inte ha vadd

#2 Naaw stackarn.. :( Vad ont han måste ha fått när dom klippte honom :(

#3 ja jag vet tog bort det. tog bilden så fort han hade kommit och då satt han i vadden.

Nu bäddar han med toapapper ;)

Jo han måste ha haft ont och med tanke på att det är så rakt så ser det ju klippt ut . Tror då inte han har fastnat någon stans eller så för då hade det slitits sönder.

Men han är pigg och glad så det verkar i alla fall inte beskymmra honom :)

Skriver om Musse!

På julaftonsmorgon stog en stor Bur där jag undrade vad det. Vi lyfte på huset där han satt. Han var helt under bar redan från början. Han bet aldrig mig och jag lärde han både sto och ner han älskade mat och kom alltid när man ropade. Småbarn kunda han uttan att tappa honom för att han sat så snält i handen och tigde mat.Han hade en filt som han älskade som ´det var nallar på så jag kallade han Nallen. En dag låg han i sin Bur och vi såg att han inte var i liv. Nu ligger han begravd på min tomt med min andra sötnos bamse

Vila i fred Musse och Bamse! Bild på Musse och hans filt!

Jag tänkte skriva en historia om min guldhamster Casper.

Jag och min kompis åkte till Arken zoo efter skolan den 9 mars 2012 en fredag medans pappa åkte till olika affärer och gjorde ärenden. Jag hittade en Bur med ett gäng guldisar jag ville kolla närmare på så jag bad en personal ta ner den buren för den stog på en hylla och jag tror inte att kunder får öppna burarna utan en personals tillstånd. Jag tog ner handen lugnt och lät hamstern nosa på min hand men den högg tag i mig i någon sekund innan den släppte! Så jag och min kompis gick till Djurmagazinet istället. Där hittade jag en långhårig guldhamster, hade aldrig sett en långhårig hamster förut så jag blev snabbt kär. Kunde inte sluta kolla på honom. Jag köpte honom och han fick namnet Casper.

Casper var blyg och sov alltid i ett långt rör som satt fast i buren så det var svårt att få ut honom därifrån och han samlade mat och bajsade i röret så jag tog bort röret. Då kunde jag lära känna honom och göra honom tam!

I slutet av maj 2012 fick han komma ut för första gången och Casper visade då att han tyckte det var väldigt roligt! Han älskar att upptäcka saker så att få komma ut på gräsmattan var en riktigt hit för honom!

I början av november 2012 så började jag träna hoppning med honom och han blev snabbt grym på det! Hans rekord är 10 cm!! Jag har dock inte tränat hoppning med honom på ett tag så nu behöver jag nog träna upp honom igen innan han kan hoppa 10cm igen.

Den här veckan fyller lillgrabben ett år! Och om två månader så har jag haft honom i ett år!! Tiden bara rinner iväg!

Jag kan skriva om min älskling. :)

Jag har sedan, kanske var jag 6 år? velat ha en hamster, tjatat och tjatat på mina föräldrar. Men 2010 så ville jag verkligen, verkligen ha en hamster och bestämde mig för att jag skulle försöka göra ALLT att få en liten bebis. Så jag läste jättemycket, jag ville ha en guldhamster för jag tyckte att dvärghamstrar var för små och jag såg dom som att som skulle slinka ur min hand (idag älskar jag dvärgisar mer än guldisar.. :p).

Så jag lärde mig väldigt mycket och skrev ett brev till mina föräldrar, ett bra sätt att få dem att lyssna då dom "stänger av" sina öron när jag försöker säga något. Så jag skrev hur man skötte en hamster. Så ett par dagar efter, kom mamma hem från jobbet och ropade "Pauu, kom jag har en present till dig". Så skulle jag titta i bilen, och ja. Där låg en hamsterbur med tillbehör! Jag blev superglad och tackade henne tusen gånger! Hon sa att hon hade pratat med hennes jobbarkompis och hans dotter skulle köpa gerbil/er istället så mamma fick hamstersakerna för 100 kr! (tjejen går i min parallelklass c:)

Så på lördagen åkte jag och pappa till zoo:et i Bäckebol, och skulle köpa hamster. Egentligen ville jag ha en "guldig" guldhamster (alltså en normalfärgad, eller rost eller så som jag sett på google). Men de hade bara vita, men jag kände att jag var tvungen att köpa här ändå. Så jag sa att jag ville ha en guldhamster hane så hon tog ner en Bur med två söta guldhamstrar. Den ena gömde sig i spånet medan den andra ställde sig nyfiket på två ben och tittade vad som hände. Jag ville känna mig liten igen och sa till pappa "Jag vill ha den" och pekade på den nyfikna hamstern.

Så honom köpte vi. Han var underbar, jag tog upp honom redan första kvällen tror jag, eller jag vet inte riktigt. Jag vågade inte klappa honom först, så jag tog en pinne och strök honom över ryggen och han blev inte rädd eller så. Så jag tog väl upp honom andra dagen eller något sådant. Mitt hjärta ♥

Jag har haft väldigt roliga stunder tillsammans med honom. Han brukade ligga och sova i min toffla, springa löst på mitt golv och bita sönder sladdar, och en gång när han rymde ett helt dygn klättrade han upp i min säng när jag sov och kröp upp på min arm och väckte mig, jag blev asrädd först men förstod sedan att det var han. Haha ♥ Han har rymt många fler gånger, några gånger ganska länge, men oftast rymde han från rasthagen och upp i soffan där ute och bet sönder den lite och tog ut sån stoppning och låg på det, haha äckligt, men min sötis ♥

På sommaren brukade jag ta ut honom ibland, han brukade krypa runt i gräset med mig. När jag ålade i gräset bredvid honom så kom pappa så trodde jag det var en örn så slängde jag mig beskyddande över honom! Haha pappa började skratta jättemycket.. xD

Min äskling.. I slutet började han kissa blod och var sjuk så jag fick avliva honom.. Mitt hjärta..  Finns hur mycket som helst att skriva om honom men får hålla igen lite.. Jag saknar honom så det gör ont varje dag, och ibland pratar jag med honom och jag vet att han hör mig. Det känns bra i mig efteråt och jag somnar bra. Det är en bra sörjnings "teknik".

Saknar dig min älskling, 15 januari 2011 -6 november 2012.. ♥ :'(

bebis