#0 Hamstrar från djuraffär brukar vara mindre hanterade och biter för att de är rädda inte för att de är ilskna. Visst kan de bli arga men men det skulle vara om man inte hanterat den mycket och väcker den. De är griniga när de vaknar och är de dessutom nya hos en så kan de bita då med. Köp från uppfödare är ett tips och var inte gör på utan ge hamstern någon dag att vara i buren sen tar du ner handen försiktigt varje gång du sätter ner den och sätt ner den helt rak i botten på buren och låt hamstern lukta. Så kan man göra lite varje dag i början och lägga ner mat framför hamstern så den ser. Prata lugnt med den och ha den helst på ett ställe där den hör din röst mycket. Där du brukar vara under dagen helt enkelt och inte instängd själv på ditt rum om du bara är där när du sover. Det behöver inte stressas med att få upp hamstern utan det får ta den tid det behövs.

#1 Fast jag skrev ju att jag lät den vara ett par dagar? :P Jag vet att man inte ska ta upp och hålla på med dem direkt.

Jag antog att det var för att han var rädd, fast använde ordet ilsk, mitt fel, borde inte skriva när jag är så väck i huvudet. :P

Men nu var frågan vad ni brukar göra med era hamstrar..

#2 Ja det är jättebra. Men tror ju att eftersom den var från djuraffär så var den inte hanterad alls i stort sett. Då får man vara ännu mer försiktig. Jag skulle i alla fall tipsa om att köpa från uppfödare då de tar hand om hamstrarna mer eftersom de har hamstrarna hemma hos sig och kan ta upp dem på kvällar/nätter när djuraffärer har stängt. Du har också support hela vägen så du kan fråga uppfödaren om saker om det behövs.

#3 Tack så mycket! :) Blir det en hamster, ska det absolut vara från en uppfödare!

Mina hamstrar är väldigt snälla och fina, både stora som små. Däremot kan de nafsa till okända människor ibland om de luktar konstigt ;)

De ungar jag säljer är väldigt vana vid att jag plcokar upp dem, vrider och vänder på dem, klämmer och känner och visiterar dem dagligen.
Så de är ju vana vid hanteringen och klättrar i många fall upp i handen eller på tröjärmen självmant just för att de är så nyfikna och vill upp :)

Det absolut bästa när man ska sälja en hamsterunge är när köparen kan komma hem till en och träffa dem i sin "hemmiljö". Då får de möjligheten att titta på syskonen, mamma och pappa samt att jag själv får visa i lugn och ro hur de är vana att bli upplockade.

De flesta hamstrar tycker inte om att man "håller fast dem". Det är ju ganska naturligt att man vill undvika att hamstern hoppar ur handen. Men man måste lära känna hamstern lite innan och försöka se hur de är som individer, mina ungar är vana vid att man verkligen håller i dem, men ofta tycker de att det är trevligast om de får sitta i handflatan i en öppen hand. Så känner de sig mindre fastlåsta.

Prata mycket med uppfödaren, kolla av hur ungarna är vana att bli hanterade och fråga gärna hur föräldrarna är. Det är mitt tips! Ju tryggare du känner dig med din uppfödare desto tryggare är man inför köpet. Jag vet själv hur såna där saker kan sitta kvar i bakhuvudet, så det är bara bra att välja med omsorg och låta det mogna fram :)

Hamstrar är ju överlag väldigt lättsamma djur bara de får en bra start i livet och lite tid och tålamod. En del hamstrar knatar upp i handen redan första dagen i sitt nya hem. Medan andra kan bli väldigt blyga och obekväma med sin nya tillvaro. Men oftast så går det över efter bara någon vecka. De är ju så nyfikna av sig så nyfikenheten tar ofta över all ev. osäkerhet .

Hoppas du hittar en hamster som du kommer att trivas med, de är ju så charmiga dessa små liv! ^^

#5 Tack så mycket för ditt svar!

Hade gärna svara lika långt, men har lite brått ner, så får fatta mig kort. 

Jag är väldigt osäker på om jag kommer kunna ha en hamster igen, tror spåren satte sig rättså djupt tyvärr… Jag är djurvan - har kaninuppfödning och har hund, katt, höns och fisk och har haft får, hästar, gerbiler och då hamstrar.. och alla möjliga sorters djur! - så det är inte så att jag är rädd för själva djuret, utan snarare det där beteendet jag lät bli en vana. Liksom, hur säger man nej och fy till en hamster? Det går ju inte direkt…

Men samtidigt så tycker jag om dem! - Jäkligt svårt det här, haha  - För de är verkligen underbart söta och fina djur! Jag var inne på råttor och möss ett tag men det sa mamma tvärnej till, så ja.. ;) Men en hamster kunde ev. gå bra.

Äsch, nu måste jag kuta! Men tack igen för svaren, båda! :)

Något som kan vara värt att nämna är ju att djuraffärer till störst del köper in sina djur från grossister som massavlar på djur utan särskilt mycket baktanke. Annat än att tjäna pengar då. Pga dålig avel så får ju då en del djur dåligt temperament och då spelar det ju ingen roll hur mycket eller hur bra man hanterar dem. Självklart ska man ändå hantera dem bra och det kan till viss del hjälpa men det går ju inte att träna bort dåliga gener.

Vilket då jag anser är största anlednigen till att det lönar sig att köpa från uppfödare eller i alla fall BRA uppfödare. Just eftersom att de väljer ut de djur de anser skulle få friska och trevliga avkommor och inte avlar bara för att få pengar.

Nu har jag iofs bara gerbiler men jag märker väldigt stor skillnad mellan grossist djuren och de som kommer från duktiga uppfödare som valt ut sina avelsdjur med omsorg. Kortfattat så kan jag säga att de 2 som kommer från bra uppfödare är de enda två som bl.a aldrig bitit någon eller gräver i hörn.

Och vad jag förstått när jag läst på olika forum samt pratat med olika människor så är det mer vanligt att få djur med dåligt temperament från grossist, oavsett om det gäller gerbiler, hamstrar, möss, råttor, marsvin etc. Fast ibland dyker det ju upp guldklimpar också.

#7 Jo, absolut är det så, likadant med kaniner, oftast i alla fall.  Tack så mycket för ditt svar!

(Har ej läst tråden, men skriver endå)

Med min hamster Brage (Från uppfödaren Amun-ra, på HIF) så brukar jag oftast ha honom och springa på mig när jag sitter vid TVn, eller så får han springa lös i någon rasthage som jag bygger upp åt honom. Tränar även lite Aguility (stavning..?) med honom, vilket inte går så väldigt bra.. ;)

Brage är en liten lustigkurre med mycket fart under benen och han är väldigt modig och tuff, dock biter han aldrig (förutom en gång då han trodde att jag var en katt…) Och han är inte alls interserad av mat, hur jag än försöker laga delikatessmåltider till honom..

Tycker att du ska skaffa dig en liten rosennos Annika ^.^

#9 Låter kuligt. 

Det största problemet här är att jag har 3 katter (varav 2 är väldigt duktiga jägare) och jag har ingenstans att ha hamstern i så fall.. Haha. Men annars så verkar det fritt fram änsålänge. Men det vet man aldrig hur länge det håller i sig, min mamma vi snackar om här. ;)

Så får avvakta och se hur det ser ut längre fram. När jag flyttat hemifrån kommer jag säkert skaffa några :)

Vi har ju 3 katter med. Här har jag en SAMLA låda, från IKEA som Bur till honom, bara att fixa ventilation i taket (Typ fyrkantsnät). :)
Katterna kommer inte in, hur de än försöker. :)

#11 Jo, men blir det inte lite stressande för de att där sitter en katt 24/7 och stirrar ut den?;)

Brage brukar inte bry sig, Men vet inte om det är så för alla hamstrar. Annars kan du ju helt enkelt stänga dörren ;)

#13 Tha problem is att jag varken har dörr eller vägg till mitt rum just nu ;))

Ojdå..
Ja, det enda jag kan komma på då är att testa hur det funkar med katterna. Kanske du får lägga en duk eller något över buren om hamstern blir allt för stressad :)

#15 Ja, vi får se hur det funkar. Förhoppningsvis så får jag upp en bägg snart :)

#6 Jag vet hur det är, jag var rädd för möss ett bra tag innan jag tillslut vågade ta hand om en liten mushane som behövde nytt hem. Jag hade enbart dåliga minnen av möss, trots att jag hade och har haft råttor hela mitt liv så var möss bara läskiga :/

Men grejen är, att om du får hem en hamster som är van vid händer så ska du inte behöva säga nej och fy, det kan hända att de nafsar på en nån gång när de är små. Men det är långt ifrån alla hamstrar som ens gör det! Jag tycker inte du ska låta rädslan ta över allt för mycket om du ändå känner att du skulle vilja ha en hamster. Att man blivit lite traumatiserad behöver inte betyda att det är tvärstopp! :)

Jag fick ett samtal för ett tag sedan, av en kvinna som köpt en hamster till sina barn. Det var en jätte fin och snäll hamster som var lite otam från början men blev jätte fin efter ett par veckor. Sedan hade han bitit sonen i familjen, varpå hamstern låg död i buren bara någon dag efter. Förmodligen bet han för att han hade ont och inte mådde bra..

Sonen blev givetvis lite skrämd, men ville ändå ha en ny hamster. Så de vände sig till mig och då satt jag med två helt underbara hanar som var kvar från en kull (antagligen pga "tråkig" färg), de var normalfärgade.. Jag sa till henne att jag har två helt perfekta hanar han kan få välja mellan- och jag kan garantera att han inte kommer att ångra sig!

De skickar sms än idag och berättar hur glada och nöjda de är över sina två hamstrar (de valde att ta båda bröderna) och det är just såna saker som gör att man bli så varm och glad i själen! Att man kan hjälpa till och hitta Rätt djur till barnfamiljer och även andra som blivit lite avskräckta men som ändå vill prova igen.

Hittar du bara rätt individ så kommer du säkert att kunna komma över tankarna att de bits. För jag vet att sånt är ganska djupt inramat i bakhuvudet.. du kanske hittar en hamster som du får låna hem och bekanta dig lite med. Å funkar det så får du behålla hamstern, känns det inte bra får du komma tillbaka med den, det vore ju det bästa.
Så slipper du köpa ett djur och känna pressen att "nu måste jag".

Det är mitt tips :)

#17 Tack så mycket för ditt svar. :)

Ja, jo, det är rätt jobbigt att inte "våga" röra dem - för det vill man ju! Man vill ju jättegärna ta upp och gosa med de där små lurviga varelserna, men ändå är jag så rädd för att bli biten. Jag har blivit biten av kaniner också, men där är jag ändå "hemma" och oftast vet jag vad det beror på. Jag kan ju inte så mycket om hamstrar, så vet heller inte hur man ser på en hamster när den vill och inte vill.. Men det är väl sånt man lär sig med tiden:)

Som sagt, så kan jag nog inte skaffa hamster förrän jag själv är inramad, just pga katterna. Även om jag inte tror pojkarna göra så mycket mer än att sitta och vänta, kanske tassa lite runt buren, så vågar jag inte. Irma, honkatten, är en jäkel på att välta burar, hon käkade upp syrrans zebrafinkar på det viset. Och de är ändå jäkligt snabba… Så, nej, ingen hamster förrän jag flyttat eller åtminstone vägg och dörr är uppe. 

Ja men det låter bra, då har du ju lite tid på dig att förbereda saker tills dess! Men visst är det jobbigt när man känner att man inte "borde" vara rädd, å ändå tar det emot att sticka dit handen..
Hoppas det känns lite bättre nu, och att du kanske skaffar en liten hamster längre fram när du har möjlighet att stänga ute kissekatterna ;)