Jag vet en som tog sina första hamstar till vererinären när det var dags. Men hon tyckte att de såg så smärtsamt och plågsamt ut så sista gången så valde de att eutanisera hemma.
I det här fallet så hade ekonomin igen betydelse utan det var för att de inte ville att hamsten skulle behöva lida så mycket.

#1 men herregud det låter ju ännu hemskare! :O vilken panik hamstern får. Herregud det är ju ännu mer lidade.. Hett.. :(

Är det tillåtet att diskutera avlivningsmetoder här..? Bara undrar så jag inte bryter mot några regler… 

Att gasa ihjäl ett djur är inte en okej metod OM man nu ska ta saken i egna händer. Det tar en bra stund innan de ens blir medvetslösa och tänk så rädd hamstern är bakom en gasande bil? Folk som hållt på att förgiftas på liknande sätt av bilavgaser säger att det är en obehaglig känsla som ger svårt illamående osv. Inte okej enligt mig.

Jag tycker man ska ta sitt djur till veterinären när det är dags för avlivning. Enda gången jag kan tänka mig att göra ett undantag är om en liten unge är mycket mycket skadad eller född med en hemsk missbildning då det mer är fråga om att få slut på lidandet så fort som möjligt innan djuret självdör. Hittar man en halväten unge som lever kan jag tänka mig att göra det själv. Men inte på en större hamster som kräver ett mer välriktat o kraftigt slag för att den ska dö smärtfritt.

Ska man avliva en unge akut är det viktigt att man kan en metod som är okej. Jag tänker inte kasta sten på ungen iaf i så fall. Att lära sig samma metod som används för att avliva möss som ska bli reptilfoder är att rekommendera så man kan det OM det skulle dyka upp en situation där man inte ser någon annan utväg. Klarar djuret en bilfärd till veterinär är det alltid det bästa alternativet tycker jag. En spruta gör inte så fasligt ont faktiskt.

på mus ifocus får vi inte skriva om avlivningssätt av djur. vet inte hur det är på den här sajten men tycker det borde vara lika här

#4 ja, håller med dig. om man ska döda en unge kan man väl bryta nacken..? Usch, hemskt.. Skulle aldrig kunna göra det, skulle fått sjukt mkt skuldkänslor då..

Jag är väldigt klyven när det gäller att avliva hemma faktiskt. På ett sätt Ja, men på ett sätt Nej.

Ja, om djuret är akut sjukt och det lider så pass mycket att det inte klarar en resa till vet. Och ja om man vet vad man gör och klarar det, annars är det inte ens att tänka på.

Nej för att om man inte vet hur man gör på ett korrekt sätt eller inte är 100% säker på vad man gör så är det absolut bättre att åka till vet och ge det en spruta.

Ungar vet jag inte, för det har jag ingen aning om utan jag snackar om vuxna djur jag :P

Jag tycker det borde vara helt ok att diskutera det. Klarar man inte av att läsa om det så läser man helt enkelt inte.

När jag letade alternativa avlivningsmetoder efter ett rent ut sagt fruktansvärt besök hos veterinär, fanns det inget att finna någonstans, inte ens på reptilforum. Dumt tyckte jag, för till veterinären åker jag aldrig igen, oavsett vad andra väljer att tycka om det. Det finns bra och smärtfria avlivningsmetoder som är mycket bättre alternativ än en skrämmande resa till veterinären som bara det är onödigt lidande för djuren.

Det är min åsikt. Men jag tänker inte diskutera dessa metoder innan jag vet om det är tillåtet eller inte.

#9 vad hände hos veterinären? 

Viste inte att det kanske inte är okej att prata om detta här så jag redigerar nu mitt inlägg i #1.

Jag tycker också det borde vara okej att diskutera, men att man kanske kunde "varningsmärka" trådet på ngt sätt så det visar att det är ett känsligt ämne man pratar om.

Det är trots en viktig del som man pratar om när man har husdjur och man ska absolut själv få välja hur man gör.

Själv blir det spruta om dom inte själv somnar in. Tror inte jag klarar av att göra det själv.

*tass*

Min kompis släppte ut sina dvärghamstrar i naturen.. Hennes mamma lurade henne att de hade det bra där typ. Det var när vi var små .. Dagen efter låg de där bara.. Vad hade hänt typ? :(

#10 Till att börja med fick jag vänta i en halvtimme innan jag fick komma in i något rum, trots att jag var där i tid. Kan bara tänka mig hur stressande det måste vara för råttorna att sitta och vänta i ett rum där det luktar katt och hund och what not. Sen fick vi vänta på vetrinären också när jag väl kommit in. När hon tillslut kom hade hon med sig två enorma sprutor. Jag menar verkligen enorma. Jag aldrig sett så stora sprutor förut, trots att jag haft praktik på en veterinärklinik. Så fick jag hålla i mina råttor, eftersom dom var livrädda för veterinären och stressade av alla lukter, så dom kunde sticka in den i buken. Och råttstackarna skrek rakt ut! Och inte *** somnade dom snabbt efter det heller. Den ena tog hela 10-15 minuter på sig att dö. Jag tänkte att det nog var tur att det var jag som åkte in med dom och inte min syster, för hon hade nog börjat gråta eller spytt eller nått. Nej, usch och fy, det gör jag aldrig om…

14# Nejmen usch :(

Det är ju viktigt att man väljer en veterinär man har förtroende till som man tycker är bra också… Om det inte inträffar något akut en helg eller natt så man får ta närmaste jouren då så klart.

Själv är jag väldigt nöjd med smådjurskliniken som finns tre minuters bilfärd ifrån mitt. De är så himla söta och förstående och verkligen supergulliga med djuren. Där är det inga problem att bli insläppt bakvägen o få komma direkt till ett rum om det handlar om avlivning eller ett extra stressat djur.

Bara för att en veterinär inte va bra betyder ju inte det att alla är dåliga och att djuren inte kan få ett bra slut hos någon veterinär alls.

#14 Förmodligen frusit igäl? :(

#15  Fy va hemskt! Förstår hur du känner…

#17 Sant. Men alternativet för mig är att åka en hel timme bort. Det anser jag också vara onödigt lidande. Särskilt att jämföra med dom metoder jag använder mig av. Ena minuten sitter djuren och mumsar på något gott, nästa är dom döda. Inga jobbiga resor, sprutor som gör ont eller okända människor eller nånting sånt.

#15 Låter ungefär som upplevelsen personen jag berättade om i #1 hade haft.

jag klarar det inte själv.

måste nån avlivas akut ber jag en bekant. hur denne bär sej åt har jag inte frågat, vill inte veta det heller.

#19 Vill du berätta vad du gör? kan då ta det på pm.

#19 Jag är också väldigt nyfiken på hur du gör. Så du får om du vill berätta via pm tills vidare iaf ^^

I övrigt så har jag också haft en sådär halvkass upplevelse vid avlivning, dock med hund. Fick också vänta i 30 min på att dom skulle komma in. Sen fick han lugnande. Jag skulle väntat i 10 min, men väntade i 30 minuter så jag jagade dom för jag tycker det var jobbigt nog. Sen så gick det ju snabbt när han fick överdosen men vi bad om en halvtimme själv med hunden efter, men satt där i 1,5 timme och väntade på att någon skulle kunna komma dit och ta hand om honom. Men icke så fick själv jaga ikapp dom.

Sen dess är jag skeptisk mot djursjukhuset här där jag bor utan drar mig hellre till småkliniker där jag varit med djuren innan.

Personligen skulle jag inte klara att göra det själv såvida det inte hänt något jättehemskt och hamstern led jättemycket. Då skulle jag faktiskt tycka det var bättre med en snabb (men kanske inte helt perfekt) avlivning hemma än att försöka ta mig till veterinären vilket skulle ta väldigt lång tid om det var på kvällen/natten.

#19 Ja det är ju inte så lätt om man inte har fler att välja på som ligger inom vettigt avstånd klart. Vi har bara en här men som väl är e dom som sagt bra :)

Annars har jag bara bra erfarenheter av avlivning hos andra veterinärer. De allra bästa på både avlivning o exempelvis kastrering av katt o andra OP har varit en liten mottagning ute på vishan (Våxtorp om någon är från Halland/Småland). Men dit har jag för långt nu när jag flyttat tyvärr. Alltid så gulliga o tar god tid med djuren. Vänta får man göra ibland, men jag har tack o lov inte heller behövt åka in särskilt akut med något djur hittills. Förutom en katt mitt i natten men då tog de emot snabbt eftersom vi va ensamma med att komma in till Växjö den natten :-P

kom å tänka på en helg när vår hund blev akut sjuk och vi åkte in.

när vi kom in satt en dam i väntrummet med sin katt. hon gråter och går fram och frågar hur länge till hon ska få sitta och vänta på att få träffa en vetrinär.

under tiden som vi sitter och väntar hör vi ett vrål från damen. hennes kära katt hade avlidit utan att nån brydde sej. ingen hade undersökt katten sen de blev inskrivna. själva fick vi sitta 30min innan vi kom in.

tyckte det var obehagligt att sitta så nära henne när det hände. och inte blev vår skadade hund lugnare av det hela.

det konstiga var att en skötare kommer och tittar på katten och säger högt å tydligt så alla i väntrummet hör- ja , den är död.

kunde de inte ha gett henne ett rum nu då men inte då. när vi var färdiga satt damen kvar med sin döda katt i famnen.

den vet kliniken har vi inte besökt igen.

Jag tycker inte om någon metod att avliva på. Men skönast hade jag tyckt om man hade en avlivningsspruta hemma som ex. min pappa sprutar in i hamstern. Jag är livrädd för veterinärklinkiker, tandläkare och sjukhus, så jag själv blir väldigt rädd och osäker i en veterinärklinik, och jag tror hamstern känenr av det också. Jag gråter alltid jätte mycket varje gång jag har varit tvungen att avliva djur hos veterinären, jag känner mig då elak mot veterinären som ska avliva hamstern och för att jag göra det jobbigare för veterinären. Jag själv skulle dock aldrig i mitt liv klara av att jag själv skulle avliva hamstern. Skulel nog bett min pappa göra det om det verkligen behövdes.

Enda lagliga sättet att avliva ett smådjur på hemma är ett slag mot huvudet. Alltså att man ger hamstern ett hårt slag i huvudet, det går  fort då. Men skulel själv inte klara av det :(

…Alltså rent krasst ett effektivt sett att avliva hamstern vore juh bryta nacken alt kraftigt slag mot huvudet…sen skulle inte jag heller klara att göra det på min älskade hamster…gasa ihjäl går inte så fort men ja jo visst du fyller buren med koldioxid blir hamstern först trött o dåsig sen kommer den somna och inte vakna…bara det att det käns lite svårt att fylla buren med koldioxid…obs nu vill jag förtydliga att jag ALDRIG har fyllt upp nån Bur med koldioxid/avlivat något djur och hade jag behövt avliva hade jag nog åkt till blåstjärnan…men då vi nu endå pratar avlivnings sett…

Men att det tar tid innan djuret dör när man avlivar det hos vetrinären…vad jag förstått får dom juh en överdos lugnande? Att det då tar tid är nog snarare mer jobbigt för oss som ägare än djuret då det lär va så drogat…I sverige får vi juh inte ge aktiv dödsdjälp men rent krasst folk har rätt till smärtstilande och läkare får ge så mycke tex morfin att folk inte behöver ha ont även om det leder till att personen dör till sist…en överdos lugnande lär ha samma effekt…

Sen det är klart att det inte är så kul att sitta och vänta i ett rum som luktar hund och katt när man väntar på att avliva sin älskade hampis…

#28 Det är omöjligt att fylla en Bur med koldioxid, såtillvida du inte har stoppat buren i en sopsäck för att sedan tejpa fast säcken vid avgasröret. Det andra alternativet är att du fyller hela rummet med gasen och att den på så sätt fyller buren. Men det är ingenting som jag rekommenderar att du provar på.

Hm. Skum diskussion. Smådjur avlivas enklast och humanast genom slag mot huvudet. Skott i nacken är också snabbt och bra på lite större smådjur, om man har tiilgång tii lämpligt vapen.

#29

…självklart fattar jag med att koldioxid inte stannar i buren om du inte tätar den…

och fylla hela rummet??? Ja jo det är juh ett sett haha….då kommer frågan hur 17 du ska fylla rummet ska du koppla slang till bilen?? sen ska man få ut det oxå…går du in i ett välfyllt rum kan du juh avliva dejsjälv med…finns anledningar till att vi på större båtar ofta har CO2 släckning i maskinrummen…dock är det så att utlöser du det o du är där nere har du två andetag på dej att komma ut innan du är död…

Ska vi nu prata om gasa ihjäl hamster  så tror jag faktiskt det hade räckt att du tog en mindre Bur med galler ställde den intill avgasröret o körde på under en varm och vindstilla dag…hamster=små lugnor=kräver inte lika stor mängdgas för att dö…Alt om vi nu ska va riktigt ressiösa och snöa in på koldioksid kvävning…töm en koldioxidsläckare i buren…

äld behöver syre för att brinna inget syre ingen äld…inget syre du dör innom loppet av typ 3 andetag…

Tro nu för guds skull inte att jag skulle komma på tanken att gasa ihjäl något djur!!! Men då jag fått uppfattningen av att #29 ville gå in på detaljerna så fine…

Anledningen till att jag har koll på just koldioxidförgiftning är just för att jag jobbar på båt o där gäller det att ha lite koll…bla på tankbåtar får man lära sig om koldioxidförgiftning så man inte råkar ut för en olycka när man tex ska gå ner i tankar, fraktar farliga gaser mm…

Så nej jag sitter alltså inte och funderar på smartaste settat att gasa ihjäl något levande!!! och jag tycker vi kan släppa gasa ihjäl hamstrar då jag tvivlar på att någon här inne skulle komma på iden!

En "rolig" sak jag råkade snubbla över nu när jag letade efter vad som faktiskt gäller (vill vara helt säker på att det jag säger stämmer) inne på jordbruksverket: "Djur som är skadade, har svårt att gå eller röra på sig ska avlivas på plats utan att först flyttas." Jag undrar om det kan tolkas som att det faktiskt är olagligt att åka in till veterinären i vissa fall..?

Fast längre ner på samma sida står det att läsa "För flera sällskapsdjur finns andra metoder som är tillåtna, dock endast under förutsättning att den person som genomför avlivningen uppfyller kompetenskraven. Du får bara avliva ditt djur själv om du är väl förtrogen med den aktuella avlivningsmetoden." Så frågan är hur man egentligen ska göra… 

Nä, gasa ihjäl är ju helt förkastligt. Vitsen med att avliva själv är ju att det ska gå snabbt och bespara djuret onödigt lidande. Glöm genast kvävning!

Rent spontant kan jag känna att djur kostar pengar.

Man köper glatt sitt djur för en fin slant, utrustning den behöver och lite mer därtill, föder den under sitt liv och göder den med allsköns lördagsgodis. Sedan blir djuret sjukt och då kostar det pengar.

Då vill man inte längre betala. Varför då? Varför försvinner betalningsförmågan så fort djuret blir sjukt och måste ha vård/avlivas? Varför blir det helt plötsligt så jobbigt då att lösa situationen för djuret?

En hamster bör somna i praktiken omedelbart av en spruta hos veterinären. Har låtit avliva sjuka katter som somnat på ett ögonblick.

Jag förstår inte hur veterinär skulle vara djurplågeri för ett sjukt djur. Speciellt inte ett som aldrig behöver lämna buren egentligen.

#35 Håller med dig! Du har helt rätt.

#34 Jag avlivar inte hemma för att spara pengar. Jag vet, kommentaren var inte riktakd specifikt till mig. Men eftersom jag avlivar hemma känner jag att jag måste svara på den.

Jag har aldrig tvekat på att lägga ut pengar på mina djur. Jag har lagt ut tusentals kronor på mina råttor, och då har jag bara varit råttägare i 3 år. Jag har opererat, behandlat sjukdommar och ohyra och sen behandlat igen när det inte hjälpt. Jag har fått fösrvara mig när folk tycker jag lägger ut för mycket pengar på mina djur. "Det är ju bara råttor, hamstrar, möss. Det är väl bara att köpa en ny?" Jag ser det inte så, det är min vänner och det får kosta vad det kosta vill.

Så varför skulle jag då helt plötsligt bli snål när det är dags för djuret att somna? Inte särskilt logiskt. Om jag trodde att mitt djur skulle få det bättre av att åka till veterinären och avliva där skulle jag göra det. Men nu gör jag inte det. För det första måste jag beställa tid, om det inte är akut. Alltså måste djuret få vänta bara på det. Sen ska jag stoppa in ett gammalt/svagt/sjukt djur i en transportbox och utsätta det för nästean en halvtimmes resa till veterinären. Väl där måste jag vänta, i en vänthall där det är fullt med andra djur och människor som stressar djuret. Sen är det dags att få komma in i ett rum och avliva. Där finns det ännu fler främmande människor, och dessa plockar med djuret! Jag tvivlar på att något sjukt djur skulle uppskatta att främmande människor plockar med det. Sen är det dags för sprutan, och den känns! Även om det inte gör ont, vilket jag tror att den gör oavsett vad andra säger, så kämpar djuret emot. Stress! Stress, stress, stress stress! Det vill jag inte utsätta mina djur för, oavsett vad andra tycker om den saken.

Alltså avlivar jag hemma. Punkt.

När ett djur är sjukt eller skadat tycker jag personligen att det är hemskt att ta dom till veterinären.

Det tar tid att komma till veterinären och bil/bussresan är väldigt stressande för sitt djur. Det luktar konstigt och är väldigt konstigt hos vet för ett djur. Avlivningarna där, som jag har erfarenhet av, är långa och i många fall plågsamma.

Hemma kan man ta bort djuret fort utan att det gör ont eller behöver bli stressat. Det går fort och är humant. Dock ska man veta vad man håller på med!

Är helt emot vet och helt för hemma avlivning!

Små djur kan ju lätt bli otroligt stressade i en sådan konstig miljö som en veterinärmottagning är, med alla starka dofter osv..
Har själv bara haft jättebra upplevelser när jag tagit mina olika gnagare till veterinären för avlivning. Varje gång har det gått snabbt och enkelt, med stor förståelse från personalen.
Har akutavlivat en zebramus och en av mina dvärghamstrar. De var riktigt illa däran och fick avsluta i (som TS skriver) en plastpåse med slag mot hårt golv. Det går på bara en ynka sekund. Inget utdraget lidande alls. Innan detta hade jag fått instuktioner och blivit visad hur det går till flera gånger. Viktigaste är att det är riktigt små djur man använder den metoden för.

#37 Tycker att du har helt rätt inställning. Smågnagare är individer och ska behandlas som vilken familjemedlem som helst. Jag har betalat separat kremering åt mina katter och kommer göra likadant till hamstern. Askan ska få en värdig begravning i trädgården precis som katterna.

Jag skulle själv vilja ha dödshjälp om jag var svårt sjuk och led. Därför är jag också beredd att hjälpa mina djur hos veterinären. Utsätter dem inte för en behandling jag inte själv är beredd att genomgå. Samma inställning som jag har till t.ex köttätande. Äter bara fisk för att det är det enda djur jag kan tänka mig att själv döda (eller har dödat).

Tänk såhär, blir en förståndshandikappad, svårt autistisk eller apatisk mänsklig familjemedlem på grund av sin oförmåga att uppfatta verkligheten som en själv en slit-och-slängvara man kan avliva genom en sten mot huvudet? Nej tycker inte det. Smådjur saknar mänsklig verklighetsuppfattning och har endast grundläggande behov, detta gör dem inte mindre värda.

#32

Stog det att just detta om "Djur som är skadade, har svårt att gå eller röra på sig ska avlivas på plats utan att först flyttas." att det gällde just smådjur eller djur i allmänhet?

För det käns som det borde gälla större djur som tex hästar o dylikt som inte går att ta i handen/buren mm o åka till djursjukhuset…

Flytta en ponny eller ett får eller så när det har svårt att röra sig är juh svårt utan att man då ska släpa in det i nån transport eller dylikt medan hamstern ah…visst är det riktigt illa bör juh hamstern avlivas så fort som möjligt…men ja jo då bör man va väl förtrogen med avlivningssättet…tex att du dels vet hur du gör dels att du klarar att genomföra det så du inte förvärrar lidandet…

Håller annars med #34…

Ja det kan bli dyrt även att ha hamster det tänker nog få på av nån anledning…."för det är juh bara ett litet djur"  Sånt gör mej skitförbannad när jag hör! Skaffar man djur får man ta hand om det… Om man så skaffar en vandrande pinne ska den ha ett värdigt liv och inte behöva lida i onödan…jag hade kanske inte lagt 1000tals kronor på vetrinärbesök på en vandrande pinne…men lida ska den inte behöva göra iaf!

Min första hamster bet sönder kläder för över 2000kr och va på blå sjärnansdjursjukhus två vändor då (hon oppererades en gång o andra gången kommer jag inte riktigt ihåg vad dom gjorde…(eller ah jag kommer ihåg vad det va för  fel på henne men inte exakt vad dom gjorde för att lösa det mer än att hon fick antibiotica o stannade över natten)…Hon kostade tror det va 75kr i inköp totalt 1600 i vetrinärvård(misstänker att priserna har ökat där som över allt annat)…men hon va värd varenda öre :)

Mamma berättade att när hon va på klassåtertreff va det nån klasskompis som berättade att deras hamster va väldigt aggrisiv så hon hade bestämt sig för att hon inte ville ha kvar den….småbarn mm… så vad gör kvinnan? Jo hon släpper ut hamstern till katten!

….när hon en liten stund senare kom tillbaka och kolalde till katten o hamstern så står hamstern på bakbenen och fräser och har bitit katten o katten är rädd för hamstern…

Och för dom som har frågat, både här och i pm, så knäcker jag nacken på mina djur. Hur tänker jag inte gå in på, det är ändå inget man kan läsa sig till.

Tycker det låter så sjukt att säga att man knäcker nacken på sina djur. Och i ärlighetens namn, det känns sjukt att göra det också. Jag får ont i magen av det…  Men det kan jag ta, hellre att jag lider än att djuret gör det.

Lamina…

 Ville bara säga att jag tycker det är starkt gjort att klara av det! Beundrar dej helt klart. tror inte jag hade klarat det men självklart är  det frågan om avliva och man har kunskapen så visst hamstern/djuret lär knapt fatta vad det är frågan om innan det är över…

Sen kan jag hålla med om att det låter lite markabert och jag förstår att det käns sjukt jobbigt men som sagt all heder till dej som klarar av det!

Jag menade såklart inte någon specifik person här i tråden med mitt inlägg #34, och inte heller just smådjur, utan djur i allmänhet.

En annan tanke jag har, till er som tycker det är bättre att djuret avlivas hemma istället för att stressas iväg till veterinären. Varför kan man då inte be veterinären komma hem till en och ta bort djuret? Det kostar väl förvisso en slant för dem att åka ut, men detta är väl något som de flesta distriktsveterinärer kan göra?

#41 Texten hittade jag under rubriken "Avlivning av andra sällskapsdjur"

Länken låg under Jordbruksverket > Djur > Slakt och annan avlivning > Det finns kompetenskrav för den som utför avlivning av djur och sen under rubriken "mindre sällskapsdjur". Jag kan inte tolka det som annat än att det  handlar om smådjur, möjligen hundar och katter.

För övrigt så finns det massor av lagliga sätt att avliva gnagare på hemma:

• Avblodning av medvetslösa djur
• Dekapitering (hugga av huvudet) av medvetslösa djur
• Halsdislkoation (knäcka naken). Medvetslöshet krävs om djuret väger mer än 150g. Får ej utföras på djur över ett kilo
• Slag mot huvudet. Får ej utföras på djur över ett kilo
• Huvudskott
• Elektricitet, endast chinchillor
• Narkosmedel, får endast utföras av veterinär
• Koldioxid, om djuret är äldre än 10 dagar

Alla dessa metoder kräver såklart att man är väl förtrogen med dom och vet vad man gör. Mer info finns i L22 8 KAP. Annan avlivning.

#44 Har du varit med och sett hur andra avlivningsmetoder går till? Om inte, hur kan du vara så stensäker på att narkosmedel är den bästa metoden?. Resan till veterinären är bara halva problemet. Stressen av att bli stucken och, för vissa djur, att ens bli hanterad av en främmande människa är andra halvan. Mina djur fattar inte ens att något är påväg att hända, det blir bara svart. Hur skulle något, någonsin, kunna mäta sig med det?

Jag förstår vad du vill ha sagt, att mycket kan gå fel om man bestämmer sig för att avliva själv. Men jag försöker visa den andra sidan av det, och belysa att man verkligen måste veta vad man gör. Så vi är egentligen på samma plan. Bara det att jag tycker inte man ska avråda från det, bara poängtera att  det är inget man "prövar sig fram till det blir bra".

Det är väldigt många som skriver att stressen för djuret att åka till veterinär gör det bättre att avliva hemma.

Jag har i stort sett aldrig haft med mig stressade djur för avlivning. De är med mig, de känner min doft, de hör min röst, de är lugna.

Nu handlar det alltså om sjuka djur som behöver avlivas, inte djur som är skadade av svåra olyckor och massa brutna ben överallt för det har jag inte varit med om. Det kan säkert vara en annan sak.

Mina djur är med mig från den stunden jag stoppar ner dem i transporten tills de att de somnar.

Åker enbart till veterinär som först söver med gas innan de ger sprutan. Jag håller i djuret hela tiden och det är tryggt med mig. Det somnar in av gasen och får ligga i mitt knä när den får sprutan. Ingen stress, ingen panik, ingenting otäckt, bara min välkända doft och röst.

Skulle dock aldrig avliva hos någon veterinär som inte sövde med gas först. Finns ingen anledning att köra in en nål i ett levande djur. Så tycker jag.

Har man haft ett djur som litat på en hela sitt liv så får man se till att djuret kan lita på en att avsluta det så bra som möjligt också.

För mig är inte det att stoppa ett sjukt djur i en plastpåse och dänga det upprepade gånger i en bordskant. Sen får folk säga hur mycket de vill att det är enkelt och smärtfritt. Hur kan man veta det egentligen.

Men det är enbart min åsikt såklart.

Vad har ni för djur som blir stressade hos veterinären? 

Min hund älskar veterinären, han drar som tusan in dit. Ändå har han blivit opererad och vaccinerad flertalet gånger.

Mina hamstrar har vardera bara varit där en gång. Då hinner de inte uppleva något hemskt innan de får sprutan.

Förklaringen "Det är många nya dofter som stressar hamstern", tycker jag kan låta lite naiv på nåt sätt. Nya dofter är inte optimala, nej, men så där hemskt mycket luktar det ju inte hos veterinären heller. Det skulle vara i väntrummet, men det är ju en sån kort tid man är där. Man kan hålla sin hamster i handen om den nu skulle vara panikslagen, eller så tar man med sig sitt bomaterial från buren i transportburen så känner den sig hemma och tänker inte på dofterna.

Hamstrar får stick i magen eller stick i nacken en gång, sen dör de relativt fort. Sticket KAN göra ont, men det är jag säker på att nackbrytning gör också, men under en kortare tid möjligtvis.

Nålarna är ju skittunna, sticket är kort och jag har bara haft en hamster som pipit till när den stacks faktiskt.

Jag tror ni föreställer det lite hemskare än vad det egentligen är. Veterinären är till för att hjälpa till, det är ju trots allt inte för att plåga djuren som kommer in.

Nämen gud så hämskt, skulle aldrig klara av att döda min egen hamster.

#48 Läs mitt inlägg #15 och säga att jag föreställer mig…

Jag är helt för att avliva själv om man vet vad man gör, klarar av att göra det på rätt sätt och använder en bra metod. Att lägga hamstern i en påse och slå mot en sten är i mina ögon inte en bra metod tex, en hamster har ingenting i en påse att göra.

Här hemma får djur som ska avlivas ett skott i huvudet, snabbt och smidigt.

#44: Jag försökte få ut distriktsvet en gång… Akut sjuk hamster som behövde akutavlivas. Ringde runt som en dåre till veterinärer men ingen kunde avliva förrän tidigast morgonen därpå och distriktan var galet långt bort och hann inte. Tyvärr var timingen så kass att farsgubben som annars skjuter djur åt mig satt på ett plan mot Grekland just då… Slutade med att den hamstern självdog.

Personligen gillar jag inte metoden i sig heller - har avlivat även lugna miljötränade råttor med spruta hos vet. Dessa har inte haft några som helst problem med miljön, ingen stress, ingenting, de har varit tränade för att klara av sånt och tränade till att se mig som deras trygghet att söka sig till om de skulle bli rädda. Men sen kommer den där fasthållningen, ett stick, och så börjar narkosmedlet verka med illamående och en sömn de kämpar emot. Då tar jag hellre huvudskott any day - det är inte vackert med blodet och dödsryckningarna, men ett djur som fått hjärnan bortblåst känner ingenting, det finns inte mer. Ena sekunden en ny spännande miljö och kanske lite gräs att tugga på, i nästa sekund bara borta liksom.

#31 Ha ha ha, jösses vad glest jag läste ditt inlägg i #28. "bara det att det käns lite svårt att fylla buren med koldioxid." föll bort för mej så jag kunde för mitt liv inte förstå hur du tänkte där 

Jag måste vara ärlig och säga att jag blir väldigt upprörd av den här tråden om avlivning. Många av hamsterägarna här är väl ganska unga ? och att diskutera med dom hur man slår ihjäl sin hamster och diverse förslag ni har tycker jag inte alls är lämpligt.

att sajtvärden accepterar detta tycker jag är helt sjukt.

har man frågor och funderingar om hur man bäst tar bort sitt djur kan man maila en uppfödare eller likande som gjort det förr och vet mer.

Diskutionen finns ju för hamsterns bästa. Inte på något sätt för att det är en rolig diskution. Nu har ju Imasy även lagt till en varning i början, så finns det barn som tycker det är obehagligt så har de chansen att lämna tråden. Förstår dig även till viss del, men ibland måste även obehagliga saker diskuteras för djurets bästa. =)

#53 Du har redan sagt det, och jag svara samma som första gången du sa det: Klarar man inte av att läsa det så läser man helt enkelt inte. Det finns ju tydliga varningar både i rubriken och början av tråden.

Däremot tycker jag att man kan ta bort alla olagliga metoder som omnämts i tråden. Dom är olagliga och har inget att göra ens i en sånhär diskussion. Att t.ex. lägga en hamster i en påse som man slår i väggen är i alla högsta grad olagligt.

Jag tycker det framgår tydlig att man faktiskt måste veta vad man gör innan man försöker sig på att avliva hemma. Om någon som inte gör det ändå väljer att avliva hemma tror jag inte att det kan skyllas på att dom läst om det på nätet. Dom borde förstå själva att det kan leda till att djuret utsätts för onödigt lidande. Förstår dom inte det så kan dom ju lika gärna ha kommit på iden innan dom läste om det här, eftersom det i dessa fall knappast handlar om att dom vill göra det lättare för djuret.

#52

…ah…:)

…Satt o funderade länge va 17 som va oklart haha eller om du vaknat på fel sida hehe…men då är jag med på din kommentar

#53

…visst många är unga och visst även om jag tycker detta va en väldigt intressant tråd även om det känns lite konstigt att vi pratar om avlivning…

Ja visst måna här inne är unga samtidigt det finns flera av dessa unga som oxå är uppfödare och har varit i flera år…

Hade haft all förståelse för om sajtvärden plockade bort tråden…och är förvånad över att ingen gjort det men avlivning är smatidigt även något många av oss kommer få uppleva (alltså va med om inte bli avlivade)

#56: Jag måste bara säga att jag älskar den där parentesen i slutet…

Det låter sjukt och det känns sjukt att avliva själv. Men jag gör det för mina djurs skull. Det är stressande och gör ont att avliva hos veterinären och jag ser hellre att de dör utan förvarning.

Jag tycker faktiskt denna tråden är viktigt eftersom någongång så kommer man behöva avliva sin hamster om den inte somnar in själv. Och detta är sånt här som är viktigt att man pratar om. Eftersom det är varningar i rubriken tycker jag att personer som är känsliga inte heller behöver läsa helt enkelt. Man vet bäst själv. Sålänge här inte är en massa brutala bilder så är detta en bra tråd tycker jag.

Håller med Lamina dock om olagliga avlivningsmetoder kanske kan raderas.

#53

Att jag låter denna tråd vara kvar tycker jag inte alls är sjukt. Antagligen är alla/de flesta av oss i denna tråd djurägare och som alla vet så tar även djurets liv slut en dag.

Då är det väl bättre att det diskuteras här vad som är lagligt eller ej, än att någon står och har något "hemmafix" som djuret lider av ännu mer?

Min första hamster tog vi till veterinären. Mamma ville visa mest mig och mina bröder (jag var då 9år) att när ett djur/någon dör så går det fridfullt till och inte en massa blod och hemskheter som man så ofta får se på film/tvspel. Utan att man liksom somnar in lugnt.

MEN… när veterinären skulle sätta in sprutan i buken på Texas så blev han så rädd att han bet tag i mammas tumme och träffade rakt på en ven/artär(?). Med andra ord så flödade blodet ur mammas tumme som snabbt växte sig dubbelt så stor, och ner på vår älskade lilla hamster som hon höll. Och där stod jag och mina bröder och såg förfärade på.

Kort sagt blev inte avlivningen som den var tänkt och förlorade helt sin poäng xD Lite lustigt när man tänker tillbaka nu när man är äldre hur jag och mina bröder stod där med uppspärrade ögon när vi förväntat oss en fridfull död ;P

#61 Oj, vilken otur, inte precis vad ni förväntat er. Udch, ser framför mig allt blod och stress som inte planerat.

Jag själv har aldrig klarat av att vara med när mina hamstrar avlivats hos veterinären. Även om jag skulle vilja vara med när det händer så bryter jag alltid ihop totalt och kan knappt säga hejdå. Så det har bara varit så att jag får en stund med hamstern ensam sen så har en sköterska kommit in och lagt hamstern i en transportbur och gått iväg. Jag känner mig alltid hemsk, för jag vill ju vara stöttande till hamstern när hamstern somnar in. Men jag klarar verkligen inte av det, får panik och klarar knappt att vara kvar i samma hus, jag bryter ihop totalt. Nu för tiden börjar jag nästan gråta så fort jag går in i en veterinär klinik eftersom jag bli så rädd själv och tänker tillbaka på när jag fått lämna djur. Jag skulle tycka det var mycket skönare, för mig och hamstern att få avliva hemma på ett bra sätt. Men jag tycker inte att det finns så bra sätt hemma, eller inte sånna sätt som jag själv skulle klara av.

Jag tycker att ett skott mot huvudet verkar enklast och går snabbast. Men jag har inte tillgång till vapen här hemma, så det går ju inte. Enda möjliga för mig är veterinären helt enkelt, det känns också bättre eftersom man också kan veta 100 % att djuret måste avlivas. Dock så fick jag falska förhoppningar en gång när jag åkte för att avliva 2 djur hos veterinären. Veterinären blandade ihop 2 sjukdomar med varandra och skrev ut ett recept åt mig och jag blev så himla glad, var ju förberedd på att avliva dem. Så jag åkte hem och började med medicinen. När mina djur sedan blev i sämre och sämre skick så åkte jag till veterinären igen och de var tvungna att avlivas för att de led. Så mina 2 djur hade alltså fått lida 2 veckor extra pga av att veterinären hade tagit fel.

Lamina: Tycker att det är starkt av dig som tar emot all kritik. Står hårt på din sida, Jag är bara 11 så jag skulle alldriga kunna ta och avliva mitt egna djur , Men skulle kunna låta nån annan göra det.

Men nu har vi tur nog en bra klenik som jag håller mig till.

Men nu är jag lite nyfiken , Vilken metod använder du dig av när du avlivar dom?

MVH Jolinn :)

Kan för övrigt lägga till att senaste råttan jag avlivade var livrädd för människor. Jag hade hoppats att hon skulle somna in lugnt och stilla i sömnen någon natt på äldre dar så hon skulle slippa hanteringen som oundvikligen kommer oavsett avlivningsmetod men icke, hon blev rosslig och medicinering fanns inte på kartan med hennes människoskräck. Att åka med henne till vet där hon ska hållas fast för en spruta vore inte humant alls imo. Istället åkte jag och farsgubben ut till stället vi brukar skjuta på (går ju inte att skjuta i tätbebyggt område… :P). Råttan sätts in under en buröverdel med hål för gevärspipan och poff, borta. Fortfarande för mycket hantering för henne tycker jag, men hellre flytt till transportbur och sen till avlivningsbur än flytt från transportbur och sen fasthållen för att stickas innan hon ska kämpa mot narkosmedlet alldeles ensam i en transportbur utan någon trygghet - mig var hon ju rädd för så jag kan inte gärna vara där för henne i det läget som med "normala" råttor liksom.

En annan råtta var pigg och glad men hade en tumör. Tumören blev stor, och då menar jag stor. Den släpade i marken och hon fick skavsår på den. Hon var lika pigg och glad ändå, men jag vet ju själv att skavsår gör ont så där gick gränsen och hon skulle avlivas. Så hur gjorde jag då? Hon är ju så pigg! Jag är säker på att pappa skulle ha träffat rätt - han är van efter många års jakt - men att skjuta en råtta som rörde så pass mycket på sig som hon gjorde kändes osäkert. Hon fick en spruta hos veterinären och fick somna in i min famn.

En annan råtta fick en troligen elakartad tumör i magen. Tumören växte extremt snabbt, råttan tynade bort lika snabbt… På 2 dygn hade tumören dubblat sin storlek och det var akut. Att då ringa vet och boka en tid för att hoppa på bussen till grannstaden var inte aktuellt utan hon fick ett huvudskott de där 2 dygnen efter att tumören upptäckts.

Och så Forastero förstås, min sista hamster. Han fick plötsligt en kväll ett utputande öga. Det putade ut alltmer och det gick snabbt - troligtvis blödning bakom ögat. Samtidigt blev han uttorkad, klarade inte att äta eller dricka, blev kall och alldeles matt. Pappa satt på ett plan mot Grekland och jag ringde som en dåre efter en drös veterinärer. Inte ens distriktan kunde avliva, den tidigaste avlivningen jag fick tag på var morgonen efter. Han fick snällt ligga i en liten fleecepåse i min bh för att få lite värme. Gick och la mig vid 1 på natten, kl 3 vaknade jag och upptäckte att han var död.

Bara några exempel på att det inte är så svartvitt. Inte ens om man föredrar en viss metod passar den till alla individer i alla scenarion. Personligen skulle jag döda (hrm…) för att kunna avliva själv hemma för fall som med Forastero där det verkligen inte finns någon annan lösning. Tyvärr har jag inte nerver som håller för det och skulle bara utsätta djuret för mer lidande om jag försökte, och det är definitivt något jag gruvar mig för kan jag ju säga - det känns inte alls bra att inte kunna ta tag i saken när det går åt helvete som det gjorde med Forastero.

Jag tycker inte mina djur som varit hos vet har varit verkat stressade, men samtidit kan jag tycka i vissa fall att det kan det vara nödvändigt att avliva hemma. T ex om hamstern varit med om en svår olycka, och ligger på marken och.. nej jag vill inte ens gå in på några exempel.

Enligt lagen kanske det vore olagligt för mig att avliva då, eftersom jag aldrig avlivat ett smådjur eller fått någon genomgång, så jag måste ju ändå anses sakna rätt kompetens. Men om man ska utgå från vad som är bäst för hamstern i en sån situation känns det ändå som att avliva själv skulle vara bäst för hamstern i det fallet än att den lider 30-60min eller ännu längre :/ För en hamster är ju liten och så svårt att kan det inte vara (usch vad hemskt det där lät )

#63 Tack. Det står i #42. 

Till ämnet: Jag tror jag måste förtydliga mig lite. Jag anser inte att det alltid är bättre att avliva hemma, eller att det är fel att avliva hos veterinär. För det första så måste man veta vad man gör, det kan inte upprepas för mycket. För det andra så är inte alla veterinärkliniker lika dåliga som "min". Dom flesta är faktiskt väldigt bra och hänsynsfulla. Som djurägare är man ansvarig för att ens djur mår bra in i det sista. Så för säkerhets skull bör man redan innan prata med sin veterinär, fråga hur det går till och om dom kan söva djuret innan själva sprutan.

Däremot kommer jag alltid tycka och tro att det är stressande för ett djur att åka in till veterinären, även om det bara handlar om väldigt lite stress. Det är för mig anledning nog att avliva hemma. Men som sagt bara om man vet vad man gör. För lite stress är bra mycket bättre än den smärta som djuret helt klart kommer känna om något går fel…

Nu har jag ju inte läst precis alla komentarer (men dem flesta), och tycker att tråden är vilktig, man behöver diskutera om det här.

Jag står inte på någon sida. Om det skulle vara så att mitt djur blev akut sjuk. Så skulle nog avlivningen ske på plats, dock av min pappa då! Men mina djur har faktist inte blivit stressade av veterinären.

Jag undrar desamma, vad är det för djur som blir så stressade? Då är dem väll inte trygga i sig, eller med ägaren. Jag förstår att dem blir stressade om dem är akut sjuka, men så är det bäst att avliva hemma.

Jag har aldrig avlivat hemma, dock. Jag har aldrig haft en akut sjuk hamster. 2 hamstrar har avlidit på grund av hundarna! :/ Ganska många av ålder. 3 av tumörer, en av wet tail och en av livmoderinflamation. Dem flästa har jag tagit till veterinären.

Som sagt så tycker jag tråden ska vara kvar.

ang stress hos vertinären…

Jag har bara varit hos vetrinär två gånger och då kom vi in fort och hamstern va väldigt lugn…

Just då jag har oerhört förtroende för vertinären jag var hos skulle jag om det blev aktuellt med avlivning ta min nuvarande dit. Dock förstår jag att vissa hamstrar blir stressade om dom behöver vänta en stund bland hundar och katter. Min Griffe reagerade väldigt kraftigt när min kompis hund va på besök och hunden och hamstern såg inte ens varandra men Griffe. Men man såg att han kände lukten och va väldigt orolig. Har även haft andra hamstrar som reagerat på vissa typer av undar så jag förstår om vissa hamstrar som får vänta i väntrummet blir stressade även om de sitter i en Bur som luktar som hemma eller hos matte/husse som dom trivs med…

#67: Det där med stress är ju galet olika och kan bero på en massa olika faktorer - bakomliggande avel (brukar hamsteruppfödare utsätta sina avelshamstrar för stress innan man tar en kull för att se om hamstern klarar stressen så man inte för vidare "stressiga gener"?), om hamstern är van vid olika saker (hundar, katter, främmande lukter öht, att vara ute och åka transportbur i olika miljöer, andra människor…), hur tam hamstern är överlag, hur mycket hamstern litar på ägaren specifikt, om hamstern varit med om något otäckt innan, hur det otäcka hanterats, hur man gör vid avlivningen (fasthållningen vid bukstick har iaf jag upplevt att råttor brukar bli stressade över även om de inte varit stressade innan, exempelvis), om man själv är stressad och hamstern känner av det, osv osv osv.