Hejja för dina braiga krav säger jag! (Jag är inte gulduppfödare men tänkte bara jubla lite haha) Lycka till!

Tycker att de flesta uppfödare jag anser vara seriösa uppfyller dina krav. Men det är ju upp till dig att hitta den som passar dig bäst.

Tycker du ska maila till uppfödare, ställ massa frågor om det du vill veta. Är de seriösa så får du bra svar:)

Gör tummen upp även jag! Tycker det är super viktigt att djuren (oavsett art) är snälla, framåt, sociala och trygga i sig själv. Det finns många bra uppfödare med fina djur, å jag tycker du gör rätt i att sätta krav på både uppfödare och hamster ;)

Mail i all ära, men jag tänkte ta den lata utvägen Nä skämt åsido, men något jag inte nämnde (trött och febrig var det ja) är att jag inte har några som helst krav på att det ska vara en reggad uppfödare heller. Jag är själv inte ett dugg förtjust i SHF, samtidigt som mina favoriter eller hur man ska säga bland råttuppfödare är just oreggade uppfödare, så jag kan liksom inte ställa det kravet. Och well, det gör ju uppfödarna mindre lätta att hitta menar jag. Därmed inte sagt att jag vägrar köpa från reggade uppfödare heller, det spelar mig bara ingen roll.
Samtidigt kan jag förstås inte utesluta att det finns snackare som ljuger så tungan blir blå - jag må vara noga, men jag är rätt lättlurad också så vad är väl då bättre än en offentlig tråd där puckon inte kan sitta och luras precis hur som helst :)

Anyway, hur ser det egentligen ut på uppfödarfronten idag? Jag minns att på min tid var det ont om seriösa uppfödare (nå, den sorten jag tycker är seriösa då. Uppfödare med seriös-stämpel generellt fanns det ju gott om) och ganska vanligt med folk som gjorde sinnessjuka parningar (ta tex exemplet med den 2 månader gamla hanen jag skrev om), samtidigt som bakgårdsavel á la "lilla Lisa har två jättesöta hamstrar och ska ha söta bebisar" var väldigt vanligt och accepterat i hamstervärlden. Så längesen är det inte jag höll på med hamstrar, har det verkligen skett en så stor förändring på en väldigt kort tid?

Jag tycker det finns en hel del riktigt seriösa uppfödare. Jag tror att om man läser mycket på forum, pratar med folk som köpt hamster från en viss uppfödare så kan man bilda sig en egen uppfattning.

Jag anser mig själv ganska seriös fastän jag inte är reggad. Avlar endast på djur med stamtavla, sjukdomsfria och jag följer ändå SHF:s avelsrekommendationer för jag tycker de är vettiga.

Men vad som är seriöst för en behöver inte vara seriöst för en annan.

För en av mina köpare var seriöst att hon kunde få lämna tillbaka en bebis hon köpt av mig 1 1/2 år senare när hon skulle flytta utomlands. En annan köpare kanske inte tycker det är nödvändigt allt.

En del vill ha support utav sin uppfödare resten av hamsterns liv, en del vill inte ha så mycket mer kontakt efter köpet. Det är så olika vad köparna vill också.

Jag tycker mycket att det går i vågor av hur många det är som parar sina hamstrar, och varför man gör det.
Just nu tycker jag att det verkat ganska lugnt med "hejvilt-kullar", men man vet aldrig hur det ser ut om ett par veckor, eller vad som sker utanför forum.

Jag anser, liksom Ulrika, många uppfödare som seriösa. Även om de alla kanske inte har samma mål med sin avel som jag, eller samma bild av hur en hamster ska vara, som jag har. Bara de ser till att uppfylla sina mål, men samtidigt visar respekt för hamstern, dess hälsa och person.

#5: Ja det var så jag gjorde och fick intrycket att hamstervärlden är sinnessjuk i stort sett ;) Nåja, med vissa undantag då förstås. Jag vet att det finns seriösa uppfödare men som inte avlar på samma temperament som jag vill ha på en hamster tex så de går ju tyvärr bort för det istället.

Ang kontakt så ser jag det inte som att man måste ha så galet mycket kontakt, men uppfödaren ska vilja veta hur ungen utvecklas, om något händer och när hamstern dör. Annars skiter det sig liksom på det där med att ha koll på linjerna och det är ändå så galet grundläggande. Samtidigt kan jag omöjligt se en uppfödare som inte ens vill försöka diskutera fram en lösning vid problem som seriös iom att en seriös uppfödare rimligtvis borde vara intresserad av de avkommor hen föder upp liksom. Likaså ser jag en köpare som vill ha noll kontakt som oseriös iom att en köpare rimligtvis borde vilja bidra med "sin del" till en seriös avel med friska välmående hamstrar som resultat.

Att man tar tillbaka hamstrar är inget jag lägger någon vikt vid alls. Nåja, beroende på - tar man tillbaka för att omplacera ser jag det snarare som negativt iom att det innebär extra flyttar, då ser jag hellre att uppfödaren tex hjälper till att hitta nytt hem "på distans" sas, såvida det inte är akut. Om inte annat brukar ju en uppfödare ha nog med hamstrar själv ändå, och jag antar helt sonika att de som glatt tar emot hamstrar oavsett omständigheter lätt tar på sig för mycket - utan att dra alla över en kam här så förstås, det där är ju så grått så det finns inte.
Måste jag omplacera så "brukar" jag iaf ge uppfödaren första tjing om uppfödaren vill ha tillbaka hamstern - men då menar jag verkligen VILL, inte som i att den ska omplaceras vidare. Annars sköter jag det själv och meddelar uppfödaren var hamstern hamnat, och skulle uppfödaren ha något hem på lut så inte mig emot (som med lilla skithögen Samosa :)). Kort och gott tycker jag inte att man kan ställa såna krav på en uppfödare som förmodligen har fullt upp ändå iom antalet hamstrar uppfödaren redan har. Var och en tar ju sin tid liksom, dygnet har bara 24 timmar…

Oooooch nu babblar jag… Allt för att slippa ställa mig vid spisen… :P

Jag kan ju berätta lite hur jag gör:

Jag avlar endast på friska djur, som är reggade, med ett temprament jag gillar. Ungarna blir reggade, men jag är inte en reggad uppfödare. Hanterar ungarna från tidig ålder, dels för att hålla koll på så alla mår bra, men även för att vänja dom vid min lukt. Även så att dom får ett stabilt temprament.

Avlar på som för mig är självklara saker som att inte para fel färger, att inte para med hamstrar som har defekter och inte avla på hamstrar som har ett temprament jag inte uppskattar, sen är det även en smaksak, vad man gillar för temprament.

Tar ändast kullar när jag har tid och plats, det vill säga inte alls så oftast, som jag viljat .

Man kan aldrig riktigt vara säker på att få hem en lugn hamster, är olika i samma kull också. ;)

Kan ju bara svara för mig med den här 1/2 åringen som jag tog tillbaka. Tyckte det var en hög ålder för en hamster att börja flytta runt i, så jag tog tillbaka henne och så fick hon stanna här helt enkelt.

Sötaste Samosa, nackdelen med hampisar. Deras korta livslängd.

#8 Du säger en mycket viktig sak som man som köpare måste ha i åtanke. "Man kan aldrig riktigt vara säker på att få hem en lugn hamster, är olika i samma kull också."

Jag tingade en gång en kille "från kända lugna linjer", han var då (förutom sällskap) tänkt att ha till avel bland annat för temperamentets skull.

När jag fått hem honom och haft honom hemma ett tag så visade det sig att han var, och så skulle förbli, allt annat än lugn.
Han fick ingen kull pga det, men fick såklart stanna kvar här resten av sitt liv (som alla andra hamstrar jag köpt in), då jag hade valt att skaffa honom och han själv inte kunde rå för att han hade sin personlighet som han hade.

Så en fråga till TS (som kan vara bra att veta för oss uppfödare):

Vad gör du med hamstern om det, trots att du noga valt ut uppfödare och linje som du känner att du litar och tror på, visar sig att hamstern får en helt annan personlighet än både du och uppfödaren tänkt?

#4 Fast du borde ju veta vid dethär laget att det går alldeles utmärkt att ljuga sig gul och blå även i offentliga trådar. (Och  nej, jag spionerar inte på dig. Råkade halka in här när jag spionerade på Grodan  )

Jag är som sagt inte gulduppfödare men har nyligen startat dvärguppfödning och jag har skrivit i min köpinfo att jag tar tillbaka alla hamstrar oavsett orsak. Jag ser hellre att jag som har vana av hamstrar får tillbaka dom än att de slängs ut på blocket o kanske säljs väldigt snabbt till någon som kanske inte visar sig vara så seriös.

Ibland vill köpare sälja sina hamstrar snabbt tex om de utvecklat allergi, ska utomlands, barnen har tröttnat o föräldrarna vill inte ta hand om djuren mer osv. Tror då att det är lätt att de inte lägger ner så mycket tid på att hitta det perfekta hemmet. Jag kommer alltid se till att jag har plats och tid. Att se till att jag inte har så många avelsdjur att jag inte har tid till dom alla ser jag som min skyldighet.

Givetvis KRÄVER jag inte tillbaka dom ifall köparen hittat ett hem de anser vara seriöst. Men jag kommer vilja få veta att de flyttar och till vem.

Är hamstrarna äldre kommer jag låta de bo kvar hos mig resten av livet. Jag kommer inte föda upp i så stor skala direkt så jag vet att jag kommer ha plats om det skulle behövas. Om inget annat får jag göra plats :)

En hamster som kommer tillbaka en andra gång kommer jag inte gärna omplacera på nytt heller.

Ser inget negativt i att erbjuda sina köpare det :)

#8: Självklart finns aldrig garantier, men man kan ju däremot alltid se till att få så bra odds som möjligt :)

#9: Indeed! Synd att hon och jag inte gick ihop, för hon var då en liten sötsak. Fast tur för mig ändå, för annars hade jag ju inte fått hem Forastero som var den goaste hamster jag stött på - som en liten lat råttpojk i hamsterkropp, som allra helst satt och gosade och pussades hela tiden, mattes lilla morsgris :)

#10: Definitivt, men oddsen kan man ju alltid ha till sin fördel. Jag kan som exempel ta upp ett par råttbröder jag köpte, omplaceringar men från en av de få seriösa råttuppfödare som finns. Det gick kort och gott åt helvete med de råttpojkarna, den ena fick avlivas pga aggressivitet och den andra leva som ensamråtta - men jag fick världens bästa bemötande av uppfödaren och shit happens även för den bästa liksom just för att det aldrig finns garantier med levande djur. Den dagen jag börjar med råttor igen kommer jag definitivt vända mig till henne trots mina tidigare skitråttor :)

Det beror helt på omständigheterna, det är en så grå fråga sas. Jag brukar inte omplacera utan det blir som det blir, även om hamstern kanske inte blir någon jag faller för så brukar jag gilla de ändå på något plan. Man får helt enkelt anpassa sig.
Men så finns det förstås undantag också. Samosa som jag nämnde högre upp var ett sånt undantag - hon ville inte ha nånting med mig att göra, bara bet och låg på rygg och jag fick inte ordning på det. Hon var en pigg och glad dam, tills jag la mig i liksom. Där var det uppenbart att vi helt enkelt skar oss så hon fick flytta, och det verkar då ha slutat gott för alla parter :)

#11: Ja jo, men det blir lättare att avslöja i en tråd ;)
Haha värsta stalkern! :P

#12: Ja det är ju som sagt väldigt grått det där med att ta tillbaka eller inte, går inte riktigt att dra alla över samma kam alls. Det beror ju galet mycket på olika förutsättningar - men om man ser det rent generellt så tror jag ändå att det är lättare hänt för någon som tar tillbaka oavsett anledning tar på sig för mycket. Såg det ofta förr, massomplaceringar hit och dit av flera som tagit på sig för mycket gång på gång på gång. I de fall det faktiskt behövs, som akuta fall med allergi eller i stort sett bortglömda hamstrar (jag räknar det som akut ja, precis som blocket-hamstrar överlag såhär före jul) så är det bara bra men man får nog vara noga med att verkligen hålla koll så det inte blir alldeles för mycket.