Intressant tråd :)

Finns det någon med telefonfobi som kan berätta varför det är så otäkt att prata i telefonen? Hur är ni i verkliga livet ansikte mot ansikte, anser ni er vara sociala och pratglada då eller kanske mer åt det tystlåtna hållet?

Jag anser mig väl också ha en telefonfobi, dock mer av en annan karaktär, nämligen att jag tycker att det är jobbigt när det ringer just för att det ibland stör, man kanske sitter och äter, har bråttom iväg någonstans etc. Därför anser jag att sms är bättre för då kan jag svara när jag har tid och lust. Speciellt när det ringer sådana personer som aldrig slutar prata ;D

Eller så skiter jag helt enkelt i att svara. Det går bra det också har jag märkt ;D

Jag själv har absolut inte den sorts telefonfobi som andra beskriver i tråden, problem med att ringa tandläkaren etc. Jag är lite nervös innan jag ringer läkaren, det är jag faktiskt. Jag är nästan alltid lite nervös när jag ska prata med någon jag inte känner men framför allt om det är ett seriöst samtal. T.ex. läkarbesök, djurköp etc. Jag tror aldrig jag har ringt på en blocketannons men jag mejlar väääldigt mycket. För jag hinner ju tänka igenom mitt ordval och formulering när jag skriver utan att på en gång bli dömd. Sen är det obehagligt att prata med människor jag inte känner, just de där 5 första meningarna eller något - av enda anledningen att jag inte riktigt har koll på vem personen i andra änden är. Mitt allra största problem är (tyvärr!) när jag hittat djur jag är intresserad av att köpa men inte vågar ringa, endel kräver telefonkontakt direkt och det känns jobbigt. Djur är väl ämnet som är värst i mitt fall för att jag är en seriös och engagerad djurägare, älskar mina djur högt och ovärdeligt. Därför är jag så rädd för att låta oseriös över telefonen, att bli dömd helt enkelt av min osäkerhet. Jag formulerar mig däremot otroligt bra i skrift och är väldigt mycket bekvämare med det. Sen vill jag kunna ha kontakt med t.ex. en uppfödare av mina djur och jag klarar absolut av telefonkontakt senare men jag föredrar att ha allra första kontakten via mejl för att ordentligt få förklara vem jag är på mitt bästa sätt. Vilka problem man har. Men jag vet hur fort man dömer en människa även över telefonen.

tyckte att en sak som Tazzar skrev var så beskrivande..

"De få gånger som jag ändå har fått luren och "måste" prata så har jag antingen blivit stum eller kunnat prata, men då flamsat omkring i övrigt. Tror jag tog upp en hamster en gång utan att tänka på det och sedan blivit förvånad över att jag hade en hamster i handen och stod i ett helt annat rum än buren fanns.  Sedan när jag lagt på så glömmer jag bort nästan direkt vad samtalet handlade om och får ångest över om jag kanske sagt någonting knäppt, även om jag säkert inte har gjort det. ;)"

känner igen mig där… blir helt stirrig och bara babblar, blir helt rörigt och inte vettigt och sen vet jag inte vad jag sagt och har massiv ångest över att ha sagt ngt dumt.. och säger jag ngt dumt så kan jag älta det i all oändlighet även om personen jag pratat med troligen inte minns det.. men det är samma när jag träffar nytt folk.. fy vad dåligt jag mådde igår kväll :/ men fick en underbar hamster så det var värt det!

Kom förresten på en människa som jag är "rädd" att ringa till. En av "mina" veterinärer. Han låter skitförbannad och jätte auktoritär när man ringer och man känner sig jätteliten och ber om ursäkt för att man finns till och ringer och stör på hans telefontid. Ungefär.

Det faktum att jag VET att han bara låter så i telefonen och är jättetrevlig i verkligheten hjälper inte. Vet inte varför, men det är nog den enda människan jag kan komma på som jag är "rädd" för att ringa till.

Kan väl tillägga då efter #1 att som person att möta tror jag att folk uppfattar mig glad, trevlig och social. Jag söker ofta kontakt om jag hamnar i en situation där jag inte känner någon. Och jag har absolut inga som helst problem med att personligen träffa läkare, djuruppfödare etc. det tycker jag är jättetrevligt (om jag har något vettigt att säga, haha.) Det är just telefoner, jag ser inte människan och kan inte läsa av personen vilket jag gör ganska snabbt i en "normal" situation. Där ligger nog ett problem hos mig.

sen varför kan jag inte svara på..

ångesten bara kommer och sen låser sig allt liksom och hjärnan slutar funka.. sen oroar man sig för att få en ångest attack och så blir det värre nästa gång och också vidare..

(hälften av meddelandet försvann så jag skriver om)

när jag träffar folk så är jag blyg eller supersvammlig.. gillar att prata med "djurfolk" men har iaf ångest och får panikattacker när jag ska iväg någinstans.. fast det är nästan värre när folk kommer hit.. oroar mig alltid över att folk ska tycka att här är för stökigt, lukta för mkt djur och allt möjligt som man kan komma på att oroa sig för och nojjar så mkt över det att jag blir helt trött och får ångest attacker.. det skumma är ju att jag vill träffa folk och gillar att prata, men mår likaväl dåligt av det..

Jag är en av dom som hatar att prata i telefon. Har några få utvalda som jag kan prata med, men inte andra. Jag vet inte varför men jag svara inte när andra ringer och jag avskyr att ringa t.ex veterinären och annat. Jag snackar på som satan för att jag blir nervös och tappar hela tråden. Sen tycker jag det är jobbigt för jag inte kan se hur människorna reagerar och se deras kroppspråk. Uäääh … -_-

Jag har telefonfobi, men det är liksom ett tilläggspaket till min socialfobi. 

Jag svarar aldrig i telefonen, inte ens om min mor ringer. Och jag ringer aldrig någon, bortsett från t.ex mamma eller pojkvän, men då måste jag smsa först och veta att det är helt bestämt att jag ska ringa, annars kan jag inte. 

Lyckades dock ringa en tjej i fredags då jag skulle hem till henne och hämta möss, men då hade vi smsat i någon timma innan och jag visste ju att jag var tvungen att ringa, annars skulle vi inte kunna mötas upp.
Kände mig så stolt därefter då, efter att både ha lyckats ringa henne och sedan träffa henne HELT ENSAM.

ja just det ja.. dolt nummer & okända nummer svarar jag itne på om jag inte väntar samtal som jag vet ringer från ngt nytt..

#8 du ska absolut vara stolt att du klarade det! det är inte lätt, och sällan folk förstår hur jobbigt det är! så stoooooor tumme upp till dig!

#8 Tummar och tassar upp till dig!  Jag har inget minne av att jag någonsin kännt mig stolt efter ett telefonsamtal. Det ska du vara!

#1 Som jag skrev i den andra tråden:
"#13 Det tror jag att det är många som tycker är obehagligt även om man inte har telefonfobi i övrigt.  När det gäller svårare telefonfobi så är min teori, i alla fall om jag får ta utifrån mig själv, att allt plötsligt hänger på rösten. Man ser inte den man pratar med och man blir plötsligt rädd att låta arg eller verka allmänt förvirrad.
Dessutom kan man inte, som i SMS eller mail, i lugn och ro läsa igenom sin text och se om det låter bra, utan i tal har man en viss tid på sig, och sagt är sagt och det kan man inte ändra på på samma sätt. Då blir man överbelastad av "osynliga" intryck, och allt blir plötsligt jättejobbigt. Men så är ju alla olika också."

Det är i alla fall min teori om varför jag tycker att det är så läskigt.

Allt blir också så "skynda", man kan tänka ut den första meningen, men man kan aldrig, eller mycket sällan tänka ut vilket svar man kommer att få. Och om svaret inte blir som som man tänkt ut, så har man sekunder på sig att komma på någonting nytt, och samtidigt hur man ska säga det för att låta artig.
Stressen ökar, det känns som att det går åt tjotahejti alltihop, och då kan stressen gå över till ångest då man verkligen tror att man har gjort någonting helt fel.

Angående hur man beter sig "ansikte mot ansikte". Nu har jag ingen aning om hur andra uppfattar mig, jag spänner mig en del även där, men det går ju mycket lättare att prata. Sedan beror det på var någonstans jag befinner mig.

Jag har social fobi, och den som berättade det för mig första gången sa, att telefonfobi är en liten "grupp" inom den stora gruppen "sociala fobier".

Att ringa har jag inga problem med. Däremot blir jag illa till mods när det ringer från okänt nummer eller något konstigt riktnummer så jag vet att det inte är vänner eller familj som ringer mig.

Oftast svarade jag inte förr. Men sen jag blev sjukskriven MÅSTE jag svara eftersom det kan vara försäkringskassan. Mår riktigt dåligt av det. Men man måste väl vänja sig antar jag så det är lika bra att träna nu :P

Har socialfobi och har svårt att prata i telefon och gör det inte mer än jag måste. Det går oftast bra att prata med min mor, syster och sambo. Men när jag haft det som värst har jag knappt svarat vem som än ringt. Svarar aldrig på okänt förutom när jag väntar samtal. Svarar oftast inte utan att kolla upp nummer först :P Vet inte riktigt varför det har blivit så. Jag tror mycket har att göra med att man ser inte ansiktsuttryck och då förlorar man väl lite "kontroll" över situationen. Är man då galet nervös så håller kanske inte rösten 100%. Skickar jag sms kollar jag ofta flera gånger så allt låter bra. Jag är rädd att göra fel, säga fel.

#3
Känner också igen mig där, hehe

Har ingen telefonfobi, utan tvärtom. Telefon…mani?

Jag älskar att prata i telefon, gärna länge och ofta också. Gissa vems mobilräkningar som är högst i min familj…

Jag har också telefonfobi , fast inte när jag busringer. Busringa kan jag men jag kan inte ringa på ''riktigt''

Har väll inte sådär jätte svår telefonfobi som några här, men hatar att prata i telefon, och gör det minsta lilla, blir nervös av att säga fel saker, att det blir tyst i telefonen och försöker prata så samtalet tar slut, men till personer jag känner så kan jag prata på. Därimot tycker jag inte om att träffa okända personer live, och att prata inför många, det går inte.

#17 Du har överlevt att träffa mig i alla fall. ;)

Min telefonfobi har varit värsta delen av min sociala fobi, men som sagt har det blivit mycket bättre. Jag har dock en del delar kvar. Mitt bredband gick sönder i april, det är fortfarande sönder, för jag kan inte ringa kundtjänst. Och nu har det gått så lång tid att jag inte vågar mejla heller. Himla tur att jag kan ha min telefon som modem…

Till er som låter bli att svara när ett nummer presenteras men inte står som okänt har jag ett hett tips om ni använder smartphone! Finns en app som heter "Vem ringde". Den jopplar automatiskt upp sig mot hitta.se vid inkommande samtal om det är från någon där numret visas men ingen kontakt du redan har. Den visar då vem som står registrerad på telefonnummret som ringer. Mycket smart!

#19 Den använder jag, funkar perfekt!

#19 Åh, vad kanon! Laddar man ner den direkt i telefonen bara?

"Vem ringde" funkar inte om outsourced telefonförsäljarbolag >.<

Det är ju svårt nog med telefoneri som det är, och så vill de sälja något och då ringer de fan 3 ggr om dagen tills de får tag i en. Så då måste jag ladda med "Jag har inte råd, är inte intresserad och har redan specialerbjudande" (när det väl är en människa som svarar och inte etern…) och köra över personen i andra änden för annars får jag inte mitt lugn och ro. Som varar i ca ett år tills de hoppar på en igen!

Blä för telefoner. Fy.

Jag har också telefonfobi. Känner igen mig i det Tazzar skrev i förra tråden att det är jobbigt när allt hänger på rösten och så. Gillar inte min röst. Sen är jag blyg i allmänhet också och tror jag lider av social fobi. Tycker det är jätteläskigt och ringa upp djuruppfödare och så. Men även när det gäller kompisar och familj föredrar jag helt klart SMS även om jag kanske inte känner någon nervositet då..

tass :)

#21 Japp, från Android market om det är en sådan du har.

#25 Skitbra, ska ladda ner det!