min rent spontana reaktion är ju att det är bättre att para med den snälle killen trots att han kanske är Hybrid.. men kan inget om avel på just hamstrar.. men när det gäller mina möss så avlar jag inte på en hane som blir jättestressad och ilsken av flytten..

Tycker du ska vänta lite, det har ju trots allt bara gått några dagar.

För några år sedan fick jag ta över en guldhamsterhona, eftersom hon och förra ägaren absolut inte kom överens. Båda var osäkra i varandras sällskap, vilket gjorde hamstern nervös och rädd.

Ganska direkt efter att hon kommit hem till mig så slappnade hon av, men var fortfarande nervös.
Jag jobbade jättemycket med henne, och denna hamstertös blev en av de mest underbara hamstrar jag någonsin haft. Hon var så lugn, så snäll och trygg. 
Hon har även gett två kullar, och alla bebisar blev helt underbara.

Så min poäng, tycker inte du ska döma ut nykomlingen riktigt ännu. Ge det en chans, jobba lite med honom.

Ja jag ska jobba med honom o väntar o ser. Men jag känner mig ändå tveksam då jag inte tycker att en flytt bör göra en hamster så agressiv. Särskilt inte när jag varit så himla försiktig med honom hela tiden. Men ja, jag får se.

Avla på Mulle hade varit underbart, men det är för mycket frågetecken runt honom än. Får se om jag får några svar från uppfödaren snart.

Hur gammal är hamstern och hur var han i temperamentet hos andra ägaren?

Han är 3 månader och kom tillbaka till uppfödaren så han är en omplacering. Han beskrevs som trevlig o hon visste att jag sökte en hane att ta kull på. Har försökt nå uppfödaren men vet att hon varit på föreläsningar i helgen så jag har mailat henne lite frågor om hur han betedde sig hos henne o om förra familjen sagt något om hur han varit eller om det är ett barn som haft honom som kanske tröttnat o inte hanterat honom så mycket. Hon skrev till mig att anledningen till att han inte kunde bo i sitt nuvarande hem va ändrade omständigheter.

Mer vet jag inte. Allt gick så fort eftersom hon skulle åka från stockholm till växjö i närheten där jag bor morgonen efter vi pratade. Vi pratade sent på kvällen via mail så jag hann inte ställa så mycket frågor. Och sen blev det bråttom då hennes tåg kom in sent så jag fick bara honom väldigt snabbt på stationen o lite mat o hann inte prata mer. Men vi skulle prata när hon har tid sen.

Fattar inte varför han är så himla arg här. Han bet mig när jag skulle sätta ner färskmaten nu ikväll. Men det va mitt fel. Skulle inte haft handen så nära hans hus. När han sen smög sig ut tittade jag hur han rörde sig så han inte verkar ha ont, men det ser jag inget tecken på. Han rör sig som han ska, äter o ser fin ut annars.

Han är väl från Helena? För när jag var på en utställning i oktober så köpte Marie (hamstermarie här) en vintervit hona från Helena. Den var också väldigt rädd och osäker. Då berättade Helena att hon har ju 160 hamstrar, det tar 3 timmar för henne att byta vatten, ge mat och rensa toan m.m. Då tar hon inte ens i sina hamstrar. Så hon hanterar inte sina dvärghamster bebisar så supermycket , hon tar mest upp dem om de kommer i närheten av handen och känner och tar lite på dem så de är vana. Hennes campbells brukar vara lugnare och orädda från början, hennes vintervitas mognar också senare, vid 12 veckors ålder ungefär.

Så ge honom lite tid. För jag vet att Helenas hamstrar blir supergosiga när de väl lärt känna människan :)

Ge det några veckor, stressa inte. Juste en annan grej som Helena sa, ha raka händer när du hanterar vintervita. De gillar inte att känna sig instängda. Så sitt på golvet med raka händer och låt honom gå från hand till hand. Tror det blir bättre med tiden, när han blivit tamare kan du testa att sätta ihop dem.

Jaha visste inte att hon hade så många. :S Ja jag fortsätter att jobba med honom. Som sagt har han bott i annat hem sen i somras o kom just tillbaka till henne. Antar att ingen människa tagit i den stackarn där heller. Inte undra på att han är rädd :(

Blev så chockad att jag glömde skriva: Jag tar inte ens upp honom. Han hugger efter mig bara jag kommer nära med handen så han är i buren o jag lägger ner handen en bit ifrån honom så han får nosa när han vågar.

Att vara rädd o blyg är väl sin sak men han hugger ju o skriker!

Tappade helt sugen om det där du skrev stämmer. Varför har man en uppfödning med så många djur att man inte har tid att hantera djuren? Fattar inte. En stor del i det här med att köpa från uppfödare är ju att man tror sig få en trevlig, hanterad o socialiserad hamster. Det är ju svårt att få det o hålla koll på vilket temperament man avlar på om man inte ens hinner pyssla med avkommorna. Nu hoppas jag att det inte är riktigt så illa som du skrev #6 så jag dömer inte ut henne i förväg. Men det får en verkligen att tänka efter lite när man själv står i startgroparna o ska avla måste jag säga.

Nu ska jag gå o kela med min "skithamster" från djuraffär som åtminstone är trevlig o vill umgås med mig :P

ofta funkar de bra när de kommer tillbaka hem. de minns lukterna ljuden å tryggheten.

jag har genom åren fått tillbaka hamstrar som enligt ägaren varit skrikiga,bitiga el skygga. så fort de kommit hit har de varit normala. jag har knappt fattat hur de kunnat uppleva samma hamster som osäker.

mitt tips är att låt han få bo in sej i lugn å ro.

på nätterna när de är vakna pratar de med varandra. vi hör inte ljuden då det är en ljudfrekvens som våra öron har svårt att höra.

när han lärt sej dina rutiner,ljud,dofter etc då borde han bli sådär gosig som dvärgar är.

blir han inte det de närmaste v då kan du börja fundera på om han ska vara avelshane el inte.

han kanske har dåliga människo erfarenheter å måste läras om. han måste få lära sej att lita på folk igen. med dvärgar brukar det gå fortare än med guldar.

Ja jag har ju inget val. Jag kan inte para nu o det vill jag ändå inte när det är som det är. Jag kan givetvis inte lämna tillbaka honom. Så han får ta sin tid.

Kanske lät lite hemskt när jag beskrev det, men Helena hanterar visst sina djur. Bara det att hon alltid har minst en kull hemma och att göra alla i kullen helt tama (som kräver många timmar) det har hon inte tid med. Men de är ju ändå vana att någon tar på dem, de är ju inte bitiga…

För hon brukar ju ställa ut vuxna hamstrar och de är ju tama och snälla. Men man bör ju egentligen lägga ner en massa timmar på ungar om de ska bli jätte tama när de säljs, och det har man nog inte tid med om man har 160 djur.

Jag tror att det måste vara något fel på din hamster om den hugger efter dig, en hamster från en uppfödare ska inte hugga efter en. Den måste varit illa behandlad av någon och litar inte på människor. Du får mata den hamstern mycket från handen så handen blir possitiv och prata mycket med den.

En gång när jag skulle göra en vildkatts unge tam (den låg under sängen bara) så satte jag på radion där de pratade mycket bara för att katten skulle bli van vid röster, och det hjälpte. Du kanske kan spela upp ett band när du pratar .

Låter kanske barnsligt, men du kan läsa sagor för den hamstern så den vänjer sig vid din röst och känner sig trygg i din närvaro.

Ja jag tror också något har hänt honom. Jag har försökt locka med sånt de brukar tycka är gott men än så länge vill han inte. Han reagerar väldigt på min hand så jag gnuggar faktiskt händerna i hans eget kiss från sandlådan så att jag ska lukta honom. Det verkar han bli lite lugnare av.

Hehe ja läsa sagor kan jag göra. Om inget annat så kan jag sitta o läsa för sonen inne i samma rum så hör ju hamstern min röst också. Jag har gått in där ett par gånger när jag pratat i telefon så det ska jag fortsätta med nu när du sa det. :)