Prata ut om djur som gått bort.
Det finns en liknande tråd på Dvärghamster iFokus.
Detta när en tråd som man kan skriva om djur som gått bort , det är faktiskt bättre att skriva av sig ibland Om ni kanske inte förstårså kan jag börja.
Jag har ingen bild men kan berätta om vår första unulat Lacky.Jag minns det som igår jag , storasyster , lillebror och mamma var en park.Jag och min syster sprang ikapp , sen hörde vi pip bakom en buske det lät som om någon fågel.Jag och min storasyster gick så klart dit och kollade , vi såg en jätte söt undulat sitta på en gren , den hade brutigt vingen märkte vi.Vi tog med den hem , la den i en stor Bur (vingen det läkte efter sin tid) köpte massa leksaker.Det var nog då vårt djur intresse började.Vi lärde han massa tricks , vi älskade han vi gjorde allt tillsammans.
En dag kommer jag hem från skolan , jag är jätte glad köpt en ny leksak till han ser han ligga uppochner jag bara kastar leksaken i golvet. Springer och hämtar en handduk lägger han i den sätter mig i ett hörn på rummet , och tårarna rinner bara jag gråter gråter och gråter , jag väntar fortfarande på att han ska flyga på min axel göra sig stor och börja prata. Saknar han sjuk mycket.Min älskling när kommer du tillbaka till mig.Gråter mig själv till söms varje dag och tänker Lacky Lacky Lacky kom till mig min älskling kom.
Jag saknar han jätte mycket 
Nej vad tråkigt om Lacky :(
Kopierar min text från DIF.
Jag hade en hamster som jag fött upp själv som skulle få flytta till Finland, hennes namn var Barbie.
Hon lyckades rymma från sin Bur och tjuvparade sig. När hon då blev dräktig bestämde jag mig för att behålla henne kvar hemma. Hon var väldigt ung då.
Jag var med hela hennes förlossning som gick bra. Men unge efter unge dog och hon åt upp dem. Det var 8 ungar och efter 4 dagar hade alla dött. Då vågade jag ta upp henne och märkte att hon hade magrat av rejält. Hon hade gått ner så fruktansvärt på bara fyra dagar och man kände revbenen på henne. Hon hade mjölkstockning och en slags böld under armen. Hon mådde inte bra.
Åkte nästa dag till veterinären med henne. Hennes njurar hade svullnat upp rejält, hon hade mjölkstockning och två bölder som behövde stickprov för att kunna veta exakt vad det var. Hon var så smal också. Veterinären sa att man kunde testa med antibiotika och tvångsmata henne varannan timme (jag skulle inte ens vara hemma de närmaste dagarna). Hon sa att det skulle vara mindre än 50 % chans att hon klarade det. Veterinären rekommenderade avlivning. Jag fick sitta där med henne i handen och bestämma om hon skulle leva eller inte. Har aldrig i hela mitt liv vart så svårt att bestämma något.
Jag valde avlivning och jag ville inte vara med när hon avlivades. Fick hålla i henne en sista gång och pussa henne och visste att jag aldrig mer skulle få se henne. Sen kom det in en tjej och la henne i en låda och gick iväg med henne. Jag bara grät och kunde inte sluta, jag sprang till bilen och kunde inte vara med när mamma betalade. Ville hela tiden springa tillbaka och skrika att nej! Jag har ångrat mig. Det var så känslosamt att jag tillochmed nu när jag skriver det gråter, jag ångrar att jag inte ens gav det ett försök med antibiotika.
Jag saknar dig barbie så himla mycket!
Skrev ju också om min katt som blev uppäten av en räv. Men den texten är så lång.
Mvh Alicia.
Det är inte ditt fel att hon dog! Tycker du tog rätt beslut , hon var jätte söt.
R.I.P Barbie
Putt…
Fin tråd, ja man har ju endel djur som har vandrat vidare!
Brukar dock inte prata om det då jag ser det som naturensgång och
inte mår så speciellt dåligt över det!
Hästen var väl jobbig men man lär sig med åren antar jag!
Men super fin tråd verkligen!
Mvh Linnea Johansson Kvick
Cherioshamstrar.weebly.com
Grundare av Hamsterbladet.webblogg.se
Förlorade mina 3 första gerbiler i somras. Den ena av stroke, han var väldigt ung, men det är väl risken som medföljer då man köper grossistuppfödda djur. Dåliga gener. Det var väldigt tragiskt!
Mina två uppfödarfödda killar avled efter en hemsk ohyreattack.
Jag frågade gerbilägare hur man behandlar ohyra, och många nämnde att behandlingen hos veterinären ofta kan leda till döden i sig självt, och att det finns vissa saker man kan göra själv för att få bort ohyran. Så då gjorde jag det, då jag inte ville riskera att de skulle dö om jag nu kunde fixa det själv på något vis.
I början så verkade det som att det blev bättre, men sedan dog de. Antagligen för stor blodförlust.
Ångrar mitt beslut att inte ta dem till veterinär, och om samma sak händer igen så kommer jag ringa jour om det så behövs.
Tänker aldrig mer ge mina gerbiler hö heller. Enorm risk, har jag insett.
Och jag behöver ingen uppläxning angående mitt beslut då jag själv vet att det var fel.
Saknar dem något oerhört.
R.I.P
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?

