favorit hamster
Ni som har många hamstrar har ni en favorit hamster som lever eller dött eller om jag hade haft mer än en skulle jag inte veta om jag hade haft en egen favorit, jag har bara en så han är min älskade ängel..:D
Kanske skrev konstigt för att jag har hamstern i min hand
Jag har 3 hamstrar och kan inte säga att någon är min favorit. Smiley är min första hamster någonsin, och det är ju alltid något speciellt i det. Men jag älskar Ocean och Troja lika mycket! Det är såååå svårt att välja tycker jag.
Fast i hemlighet så är ju Smiley min lilla skyddsling. 
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?

Känns lite hemskt att säga det men vissa hamstrar fastnar lite extra i hjärtat faktiskt måste jag erkänna! Men med det menar jag ju inte att jag inte älskar mina andra hamstrar för det gör jag ju självklart!
Fy det känns nästan som att säga att man älskar sitt ena barn bättre än det andra. :P Det gör man ju inte! Men man kommer ihåg dom för olika saker, och man älskar dom för olika saker! Eller rättare sagt man älskar dom för de olika sakerna dom gör!
Så av alla de hamstrar jag haft så är det några jag saknar extra mycket men jag saknar alla! Sen vid olika tillfällen saknar jag olika hamstrar! Om ni förstår hur jag menar?! ;)
// Nathalie
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag älskar alla mina hamstrar otroligt mycket, men det finns ju vissa som man fastnar lite extra för..
Måste faktikst erkänna att Eternity har något litet extra i sig. Hon vaknar alltid till när jag kommer in i rummet och vill komma ut. Hon är väldigt lugn, hon sitter mest och myser i famnen, hon är väldigt orädd (som både är possitivt och negativt) och hon kan få en hel del spring i benen om hon får springa löst på golvet, hon gillar mat, uppmärksamhet m.m.
Mvh Alicia.
Av alla hamstrar jag haft & har (sammanlagt 17) måste jag verkligen säga att hamstern som lämnade mig först, år 2008, var en som jag verkligen älskade. Hon var så lugn, även om hon hade chans att rymma så rymde hon aldrig. Hon hette Tessy, döpt efter mig, & hon och hennes syster är anledningen till att jag började med alla dessa hamstrar. Hon var en mandarin & älskade att mysa.
Jag grät i veckor när hon dog & det tog månader innan jag var återställd & kunde gå vidare. Det var väldigt hemskt..
Hon är även namnet till min uppfödning.
♥ Den som sa att lycka inte kunde köpas med pengar, glömde djuren ♥
Älskar alla fast på olika sätt. En del "klickar" det bättre med än med andra, precis som personkemin hos människor runt i kring.
Visst har man sina favoriter, men alla är behövda :')
_♥ Registrerad guldhamsteruppfödare i SHF sedan 2009. Min hemsida; Exentrion's ♥
_
Jag älskar alla mina gullungar! Men det är ju klart de hamstrar som kommer från Dubbel klanen är det ju lite extra med!
Jag behöver ju inte tala om hur min älskade Casandra är! Det har du redan fått veta genom Eternity…Casandra och Eternity är som enäggstvillingar både i utseende och personlighet,vilket de naturligtvis fått en hel del av sin sljuvliga lgemensamma illa ängel till pappa. 
Annicas Hamsteruppfödning 
http://superpawshamstrar.blogspot.fi/
Ja, jag hade en hamster för längesen. Jag måste ha varit 12-13 år när jag hade henne (är 26 nu).
Hon kom från en oplanerad kull (en hamster vi köpte var redan dräktig vid köpet, utan vår vetskap). Vi valde att behålla en hamster ur kullen, och det blev henne eftersom hon var allas favorit. Hon fick även heta Favorit 
Hon blev otroligt tam och kelig. Hon hade verkligen en speciell personlighet. Alla i familjen älskade henne, förutom mamma. Av någon anledning kom de två aldrig överens, hon bet mamma vid flera tillfällen 
Jag vet inte vad hon hade för färg (kunde inte färgerna på den tiden). Hon var lite brun (som i normalfärgad) och lite vit och lite svart. Kanske dominant spot, eller bandad eller nått liknande. Långhårig var hon i alla fall.
Har inget bra foto på henne eftrsom digitalkameror inte fanns på den tiden
Har bara ett suddigt "vanligt" foto (kunde inte zooma med kameran heller).
Hon blev lite drygt 2,5 år. Hon dog av ålder. Den dagen hon dog var hon ganska svag. Jag ville vara med henne intill slutet, så hon fick ligga nedbäddad i en mjuk filt på mitt skrivbord medan jag gjorde läxorna. Ibland började hon gny, men när jag då tog upp henne i famnen blev hon tyst igen.
Hon dog inte den dagen, utan sen under natten. Det var väldigt tråkigt, men skönt att det inte kom plötsligt. Att man hann ta farväl.