Efter att Meja började magra, hamstrade inte lika mycket, och var slöare så förstod jag att hon inte hade så långt kvar.Jag tänkte trots allt att hon skulle få dö i sin Bur, att det kanske inte var så plågsamt, men till slut så klarade jag inte av att se mer.

Jag var hamstervakt åt min kompis åt Meja, men hon kände att hon inte hade så mycket tid med henne, så hon stannade kvar hos mig. Hon blev inte den "tamaste" hamstern, men ändå otroligt snäll och charmig, jag glömmer aldrig när hon tryckte in en hel knäckebrödsbit i kinden… ;) En sommar i stugan fick hon, med jordgubbar och smultron, och om jag inte minns helt fel så fick hon även springa i gräset lite grann.

En dag när jag skulle fota henne så satte jag henne på golvet, på ett ställa utan krypin-hål… trodde jag ;) Jag satt henne där för att ta fram kameran, men helt plötsligt så såg jag bara en lite rumpa med svans komma ut ur ett hål :O Jag fick förstås panik, ringde mamma som kom hem. Hon var alltså bakom sockeln i köket, skulle hon komma in i ett rör så skulle hon komma in under golvet! Vi försökte med allt möjligt, men tillslut så kröp hon faktiskt in i hålet, men vi snörde fram en ostbit och då kom hon upp igen! Haha, ja vilket äventyr hon måste ha haft ;)

Men jag såg som sagt att hon började bli slöare och så. Men när hon började stappla fram så kändes det inte bra. Ändå så tänkte jag att hon skulle få dö i sin egen takt. Ända tills igår kväll: Om man nuddade henne så reagerade hon inte, hon bara låg i boet och andades. När vi lyfte på huset kunde hon knappt röra sig. När jag tog upp henne så kunde hon inte röra sig, och när jag satt ner henne så hamnade hon snett, men hon kunde inte ta sig upp. Därför gjorde vi en avlivning här hemma. Jag vet inte hur det gick till, och det vill jag inte veta heller, men jag tror inte att hon skulle vilja dö med en helt främmande människa som stack ner en spruta i henne.

Jag älskar dig gumman!