Jag är så trött på detta hat mot gnagare!
Jag är så trött mot denna avsky mot "råttor" som de flesta kallar alla gnagare. Varför ska det vara så svårt att aceptera våra små vänner?
Arg arg arg är vad jag blir. Dom är äckliga, dom gnager sönder allt, dom sprider sjukdomar osv.
Vi lever på 2000 talet för fasen! Pesten är utdöd! Råttor sprider inte pesten längre.
Varför kan inte folk se hur underbara djur vi egentligen har? Min familj kan inte förstå mig när jag pratar om min hamster eller om råttor.Och dom kan verkligen inte förstå hur jag kan lägga pengar på en jäkla "råtta." Den enda som förstår mig någorlunda är pappa som själv haft råttor, ormar, spindlar och andra "äckliga" djur. Jag kommer aldrig glömma pappas kompis som hade en tamråtta i en sele på stan =)
Jag begär inte att folk ska börja älska alla gnagare men jag vill att folk ska acceptera att det finns folk som faktiskt älskar dessa djur och mer än gärna lägger både tid, pengar och känslor på sina djur. Vi förtjänar inte alla spydiga kommentarer och blickar.
Aja, jag behövde bara få ut lite aggressioner, och här är enda stället där jag kan prata om hamstrar och andra gnagare med folk som bryr sig. Så tack för det.
Håller faktiskt med där! Mina kompisar förstår inte alls hur jag kan lägga ner tid och pengar på dem små.. Dem tycker att det är "onödigt". Det är det väl inte? Att köpa en ny stor Bur till min hamster för 600, är som att en annan skulle köpa ett par fotbollsskor för 600 till sitt fotbollsintresse. Förstår inte riktigt varför det är så fel. Min mamma har verkligen ingen förståelse, men hon går med på det endå. Alltså att ha hamstrar osv. Men hon förstår inte varför jag är så intresserad av det, "det är ju bara smådjur". Brukar säga "Jag är inte psykiskt störd, jag är bara fascinerad av dessa små, fluffiga varelser"
"Så sluta behandla oss som om vi vore sjuka för att vi tycker om dem här djuren…" O.o
/Matilda
"Never give up on something you can't go a day without thinking about."
Är så glad att alla mina vänner faktiskt är djurmänniskor själva.
T.o.m. pojkvännen accepterar mina pälsbollar.
Så jag har i princip aldrig stött på det problemet när det gäller mina nära och kära.
Vissa man träffar på kan ju dock ha en annan åsikt.
Men deras åsikt ang min hobby är inget jag bryr mig om. =)
Med hunden fick jag däremot stå ur med en del mordiska blickar och mindre trevliga kommentarer.
Där har jag upplevt betydligt mer fördomar tyvärr.
Tror aldrig jag haft nå kompisar som tyckt illa om mitt intresse för "gnagare". Mamma däremot tycker jag ska skaffa katt ist för hamstrar och möss, men nej jag är inte särskilt förtjust i katter och tycker gnagare är mycket roligare.
Sedan tycker jag det är orättvist och ge råttor hela skulden för pesten, gissar att de var mer vanligt att smittan vandrade från människa till människa.
// Pabblo
Råttor spred inte pesten överhuvudtaget, väldigt vanligt att folk tror det då då man förr trodde attd et var så pesten spred sig
Precis som #4 skriver så var det ju inte råttor som spred pesten egentligen. Utan snarare loppor som då angrep råttorna.
Så om nån säger det angående råttor kan man vara lite dryg och säga att så var det inte alls.
I övrigt så finns det bara 1 person bland mina vänner som är rädd för typ alla gnagare. Hon har någon slags fobi. Annars gillar alla mina vänner små söta gnagare osv.
Men jag skulle gissa att många äldre människor inte förstår sig på varför man vill ha dom som husdjur.
Som andra har skrivit så är det inte råttorna som var skyldiga, utan loppor.
Såg en dokumentär om detta för länge sedan, som handlade om pestens spridning när den gick över hela Europa.
Det handlade också om människors personliga hygien, att de tvättade sig inte på samma sätt som vi gör idag, och de som klarade sig hörde oftast till överklassen som hade en annan hygienisk standard.
Då trodde man också att hundar var skyldiga till pestspridningen, så av ren okunskap dödades alla hundar i London, som denna dokumentär handlade om. På den tiden gick ju hundar fritt oavsett om de hade ägare eller inte, så alla hundar dödades, vilket sedan visade sig att det var fel.
En annan sak de tog upp, var en liten by utanför London, de var smarta nog att sätta sig själva i karantän. De satte ut vakter runt muren som skyddade byn, och ingen fick komma in och ingen fick lämna byn förräns pest-faran var över, och de överlevde allihop.
Hehe, mina vänner tycker att mina pälsfamiljemedlemmar är jättesöta, men de förstår inte hur jag kan prata om dem och hur det kan finnas forum med så mycket att diskutera.
De har helt enkelt bara inte förstått grejen!

Ingen av mina kompisar ogillar min hamster och mitt hamsterintresse! :) inte ens min familj.. innan jag köpte Prinsen så tyckte dom inte om smådjur mm. När jag lyckats övertala familjen och hamstern kommit hem vart dom störtkär i honom xD mamma har faktiskt börjat intressera sig i hamstrar! :O :D hon ber mej ta böcker från skolan så hon kan läsa om dom mm! (det finns böcker om hamstrar på skolan xD)
Men sen finns det ju folk som inte alls förstår :/
Ingen av mina kompisar har något imot hamstar och andra smådjur, det är likadant i min familj.
Det är inte mina kompisar som har ngt emot det. Knappt min familj heller (bara lite.) Det känns bara som om resten av världen har det…
Mina föräldrar har, de tror att mina hamstrar ska sprida pesten 
När folk pratar om sina djur så märker man att när jag börjar prata om min hamster så är det som om det inte räknas. Men jag skulle kunna skriva en hel bok om min hamster, för så personlig är han.
Instämmer ni inte?! =)
Jo helt klart, ofta man har fått hört " det är ju bara en hamster" phh!
// Pabblo

#12 helt klart!!!!
tkr likadant! det är som om våra djur inte är lika mkt värda bara för att dom är små. X( hundar får tillex. mkt mer respekt än smådjuren. det är fel, fel fel!
angående det här med familj och vänner, så gillar alla mina vänenr smådjur, och nästan alla har ngt. :) fast en har ngt emot hamstrar… tkr dom är äckliga av ngn anledning.
sen har pappa ngn slags fobi för dem också. kallar hamstrar för råttor och kan inte se dem, tkr kaninungar är äckliga också! (:O
#12 precis! :) tack och lov att jag har djurintresserade vänner som lyssnar om alla djur. ;)
#15: Sen beror det också lite på vilken hundras.
Jag har upplevt 100ggr mer fördomar mot hunden vi hade, än när jag talar om att jag har kaniner och hamstrar. 
#16 vad har du för hund?
// Pabblo
#17: Har ingen nu längre, men förra hunden var en rottweiler storleken större (73cm i manke och vägde ca 55-60kg).
Håller med. Jag får mycket mer förståelse och respons när jag pratar om mina hundar än jag får när jag pratar om hamstrar eller råttor.
Sen är det som NinniH säger, beror på vilken hundras man har. Kan tänka mig att du pratar om s.k "kamphundar"
Likadant djuraffärer, dom flesta har en liten hylla till gnagare och resten till hundar och katter.
#16 jo, det är klart.
men tänkte typ liksom att om man såg till det stora hela på ngt sätt… hundar har liksom… ja, en annan respekt elr ja, respekt och respekt… alltså, jag vet itne riktigt hur jag tänkte ;)
men typ, om en hund blir "attackerad" av ngt blir det ngt stort liksom. och om ett smådjur, elr en kanin elr så, blir utsatt för typ, ja en attack… elr att den dör av en speciell mat så blir ju inte det ngt mer med det. elr ngt sånt.
vilken sorts hund hade du när alla hade så mkt fördommar?
#20: Står i inlägg #18 att det var en rottweiler.
#21 ops, sorry. :O missade det. ;)
hm… ja, folk brukar ju ha ngt emot såna hundar av ngn anledning. förstår faktiskt inte riktigt varför, och jag är hundrädd! bara för att vissa är aggressiva är ju inte alla det.
men tkr fortfarande att hundar har mer "respekt" än smådjur. fast det är ju bara ett exempel. :)
#22: Jo, jag förstår vad du menar. =)
Folk har mer förståelse/acceptans för att man har hund, än om man har smådjur, om man säger så.
#18 Och rottweillers som kan vara världens bästa hundar. Men fick se några andra som fick uppleva fördomar om den rasen. Jag satt på bussen och så kom det in ett par med världens sötaste lilla rottisvalp, den kan inte ha varit mycket äldre än 8 veckor. Sen kommer det in en tant och bara glor hatiskt mot hunden och säger " är inte det där en kamphund?".
#24: Med risk för att hamna på ett sidospår i diskussionen.
Jag fick höra ungefär samma när våran hane var runt 10v gammal.
Vi var på väg nerför trappen i vårat trapphus, när vi mötte en dam.
Hon tvärstannade och gömde sig så vi fick gå förbi, och kläckte sen ur sig att "sådana DÄR tyckte hon minsann inte om".
Har även fått frågan om jag var dum i huvudet som skaffat mig en sådan mördar-ras, för de gick ju inte att få till något annat än blodtörstiga mördarhundar…
Yeah right.
Säg det till våran förra hund, som t.o.m. gjorde lekinviter till flugorna i fönstret. 
#25 Snacka om fördomar. Dom som tycker sådär om någon ras borde egentligen åka till en seriös uppfödare och titta hur hundarna egentligen är.
Sambons pappa har haft världens underbaraste rottweiller. En jättefin familjehund som inte skulle göra någon illa. :)
En sak är konstig, när tex. min hamster dör, då får jag inte vara ledsen "för det var ju bara en liten hamster" men när tex. min kompis hund dör DÅ är det " Men gud, stackars dig" och då ska alla trösta men inte när det är en hamster.
Har med fått snea blickar pga min sista hund jag hade folks om kännd emig o vet att jag tränat o tävlat med mina hundar o att jag jobbat med problem o tjänstehundar
men när jag skaffade min staffe så då bara måste jag ju gå kurser med den för annars blir det en såndär elak sak som äter småbarn till lunch, inte ens jag som sysslat med hund hela livet kan klara av den man måste gå massor av kurser
o för o inte prata om de blickar o kommentarer man fick när jag blev gravid
han var den snällste hund som fanns o fullkomligt ÄLSKADE baern stog bara helt still o lät sig bli biten av mindre hundar kom större fram o darrade han av skräck ändå kallades han för elak kamphund
jag läste nånstans att den engelska staffen brukade kallas för "barnvakt" förr i tiden. Tror det var att hunden vaktade/skyddade barnen när föräldrarna jobbade.
Detta var på den tiden dagis mm inte existerade ifall nån undrade ;)
#29: Det stämmer att den kallades för "the nanny dog".

Min mamma älskar alla djur, men var skeptisk till en hamster.
Till slut fick jag ändå en. Hon tyckte den var ful, haha. Men tillslut så satte sig Puffi på rumpan en gång när mamma såg på. Då brast hon i skratt.
"Vilken söt krabat du skaffat dig, Michaela!" sa hon.