Hur gamla är ungarna nu? 3 v och 2 dagar?

I sådanfall hade nog jag särat på dem. Bra eller ej vet jag inte, men det är vad jag skulle ha gjort.

Kan de ha varit sjuka eller något, eftersom de ger sig på en del av dem?

Ja, de är 3 veckor och två dagar! De har inte sett sjuka ut och gör inte det nu heller. Jag fattar verkligen inget!

Min sambo filosoferade lite och funderade på om det är bråk som går överstyr. I och för sig fajtas dom inte mycket men ändå…

Jag har ingen aning!

Jag börjar mer och mer fundera på om jag ska avliva resten av ungarna hos veterinären och låta mamman pensioneras (leva!). Jag vet inte… Vad tycker ni?

Jag brukar lämna iväg ungarna till en bra djuraffär men det känns ju inte så bra nu ifall någon av ungarna kanske har ett knepigt psyke… Trots allt så vet jag ju inte om någon av dem används i avel senare när de blir köpta…

Hur hade ni andra gjort?

Jag har separerat 3 ungar från mamman nu… Den fjärde ungen som var levande för en och en halv timme sen hittar jag inte….

???? Blir inte klok på det här….

Det kanske är såpass stora att de kan klara sig själva, annars kan de ju flytta till en annan hona,

lite ot..
Jag tycker inte att man ska lämna djur till djuraffär, eftersom det är oftast där små barn köper som tjatar på sina föräldrar och djuren kanske inte får leva bra, men det är mitt tycke :)

Jag har bara en annan hona som har käkat upp tre kullar direkt efter förlossningen så hon är knappast lämplig…. Hon har pensionerats nu.

Min första hona, Arnold, födde tre kullar och allt gick verkligen suuuuper med dem…

Men allt krångel jag har haft med mina andra två honor, Svea och Signe har nu gjort att jag kommer lägga ner all verksamhet…. Det är verkligen fruktansvärt att se tre veckors ungar döda… Ingen vacker syn alls!

Har funderat på om de kan ha fått "wet tail" men de ser ju friska ut?!! De bor iaf i ett annat rum än mina tre andra hamstrar sen i fredags för säkerhets skull….

Jag tror bara att du har haft extrem otur. Förstår om det känns hopplöst och motigt, men ge inter upp.

Kanske det du har fått varit med om nu på kort tid drabbar en annan uppfödare under en hel karriär. Tänkte att det därför kan kännas extra hopplöst när allt elände kommer på en gång istället.

Den fjärde ungen är nu hittad och lever… Kanske fanns en anledning till att den att den gömde sig fruktansvärt bra! så den får stanna med mamman… Jag var och letade överallt i buren och kunde verkligen inte hitta den!

De andra tre bor nu i en annan Bur nu.

Lite OT här också. Varför få ungar om man ändå bara lämnar dem till djuraffären?

Ganska onödigt och brukar inte vara särskilt snällt mot djuren

Men TS har väl inte skrivit att de ska till zoo i första hand?

Många, nästan alla skulle jag vilja påstå, lämnar någon till zoo emellanåt.

Alla djuraffärer brukar inte heller vara dåliga sådana.

Det är för att jag gärna föder upp men jag vet hur svårt det kan vara att bli av med dem. De använde sig tidigare av en "grossist" men fick in "Wet tail" vilket gjorde att de började omfundera. Nu tar de bara in från privatpersoner som föder upp småskaligt för att då vet de att djuren är sunda och har bra temperament.

Som tjejen i butiken sa: Hur lätt är det att visa upp en hamster om man inte ens kan ta i den utan handskar för att den bits så?!!

det är inget fel i att lämna till djuraffär som man litar på! mina ska dit för det är verkligen ingen som vill ha dom, så jag får 20kr per unge av djuraffären. Jag menar hur ofta kontrollerar ni uppfödare vart era hamstrar kommer till? alltså, hur vet ni att människorna är snälla sen? nae det har ni inte en aning om !

Så det är inte fel att lämna till djuraffären.

Vad är det för art vi pratar om? Det låter ju hemskt att så stora ungar bara skulle dö så där och ännu värre om de ev. dödar varandra. Om det hade handlat om små bäbisar under en veckas ålder så hade det kanske inte varit så konstigt att mamma/syskon "städar" bort svaga ungar. Usch, lider med dig!

Jag har guldhamstrar. Ja, det är verkligen fruktansvärt!

En unge finns kvar hos mamman.

Tre andra ungar flyttade jag över till en reservbur som jag har stående. Där i reservburen fajtades de rejält, så mycket att jag var rädd för att nån av dem skulle mista livhanken och fick gå in och avbryta.

Jag har ju haft tre kullar tidigare på min hon Arnold och de ungarna fajtades ju också men de släppte ju varandra sen.

Jag testade att släppa ner Signe bland de tre små i reservburen för att se hur hon reagerade på dem. De ville dia men det var hon inte ett dugg intresserad av utan försökte springa ifrån dem. Trots att de var klängiga så försökte hon aldrig att bita dem eller göra nåt annat!

Sen flyttade jag tillbaka Signe till sin vanliga Bur och satte mig för att observera de tre små i reservburen. Jag misstänkte att en av dem försökte kivas mer än de andra så då avlägsnade jag "bråkstaken" och satte den tillfälligt i transportburen.

Så nu är det lugnt i reservburen och det är lugnt hos Signe + en unge….

Så nu återstår bara ett litet problem och det är var jag ska göra av bråkstaken… Man har ju inte hur många burar som helst…

Jag misstänker numera att det är någon unge som har bråkat och det har gått för långt. Helt enkelt att det är en ensam gärningsman, förhoppningsvis den som jag har separerat från alla andra nu.

Signe har varit helt fantastisk mot sina ungar så hon är avskriven från de flesta misstankar!

Men men, man ska väl inte ropa hej förrän man är över bäcken….

Just det ja, den ungen som är kvar hos mamman och som jag inte hittade först vågar nu äntligen vara framme. Den hade antagligen en anledning att gömma sig väl… Stackaren!

Hur har det gått? Har fler ätits upp?

det här låter ju helt absurbt, nu har jag ju ingen egen erfarenhet av just hamsteravel men tycker det låter väldigt konstigt att det sker i sådan utsträckning som det faktiskt gjort i det här fallet. Okej om en eller två av ungarna försvinner när de är väldigt små, är ju inte helt ovanligt att de dör av någon anledning å att de andra så att säga "städar upp". Men vad är det HÄR? Ingen som varit med om något liknande, hört, läst eller vet något mer ingående? Jag skulle också gärna vilja veta…

Beklagar verkligen upplevelsen, det måste kännas som en stor klump i magen full av avsmak. Jätte hemskt! :-( Men tycker ändå inte du ska ge upp planerna du har på att ev ta fler kullar i framtiden. Som någon skrev här ovan- det kanske är sånt som händer ibland, bara de att du haft en himla otur.

Hoppas du finner svar snart på detta udda beteende.. tröst kramis

Ibland blir det så här. Inte så ofta, men det händer. Hamstermammor biter inte ihjäl hamsterungar på måfå, det finns så gott som alltid en anledning. Att de sedan äter upp dem är helt naturligt vare sig de har mat eller inte, i naturen är det viktigt att vare sig låta döda djur ligga och ruttna eller locka till sig rovdjur. Det är hemskt tråkigt när det händer, och inget man tar lätt på även när man har hållt på ett tag, men tyvärr är det något man måste vara beredd på om man föder upp. Det är inte alltid bara gulligt och rart, tyvärr. Jag vill inte säga att man vänjer sig, men med tiden blir man inte riktigt lika chockad när såna här saker händer, även om man förstås fortfarande blir ledsen.

Men usch, verkligen hemskt. Måste kännas jobbigt. Detta påminner mig om när jag köpte minna tre möss. Två gråa fula saker, och en liten svart söt sak. Efter bara någon dag hittade jag den söta svarta musen uppäten i boet =(

Djur kan verkligen vara brutala ibland.

#17 Ja tyvärr är det väl inte alltid en dans på rosor.. men jag tycker ändå det verkar konstigt att de äts upp vid så hög ålder? Är väl vanligare att mamman "gallrar" bort sk.defekta ungar när de är några dagar/en vecka gamla, å inte som i det här fallet 3 v och 2 dagar? Måste ju ha varit fel på många av ungarna då iom att så många fick sätta livet till.. Nu är jag absolut ingen expert på området, men kan det inte i vissa fall vara så att mamman är stressad etc?Kanske inte i det här fallet då- men jag frågar bara för mitt eget vetandes skull. Är det någon som erfarat liknande så lyssnar jag gärna, har varit med om liknande saker med råttungar och har fortfarande en del frågor ang. detta. Det är väl som sagt något man måste vara beredd på vare sig det gäller råttor eller hamstrar, men man blir ju ändå nyfiken på vad som ligger bakom..

#19 Det går inte att säga generellt. Kan finnas många anledningar. Har man tänkt avla vidare på ungarna i en sådan kull kan det vara idé att skicka någon av dem på obduktion, förutsatt att den inte är alltför illa åtgången.

3-veckors hamsterbebisar har dock inte ihjäl varandra, så det behöver man inte oroa sig för hur mycket de än slåss. Är de riktigt hetsiga kanske de kan skada varandra till viss del, men det handlar mer om att det "tar" olyckligt, t.ex. att de får ett bett över ögat eller annat extra känsligt ställe. Men man ska absolut utvärdera om det är ett temperament man vill föra vidare eller inte.

Har inte varit inne på sidan på ett tag….

Att hamstermamman gallrar ut klena eller sjuka ungar som är under en veckas ålder kan jag förstå om än det är äckligt….

Men nu är det så i mitt fall att jag är fullständigt och sant övertygad om att ungarna har bitit ihjäl varandra!!!

Signe har varit en helt fantastisk hamstermamma och den ungen som fick fortsätta leva tillsammans med henne efter att jag separerade de tre andra ungarna och mamman överlevde självklart.   

De tre ungarna satte jag i reservburen men de fajtades så mycket att jag insåg att om jag inte tog bort den som var orsaken till de flesta bråk så skulle jag snart ha en bebis mindre….

Sagt och gjort, två ungar blev kvar i reservburen och sen var burarna slut….

Dessutom så tyckte jag så synd om bebis nr: 3 som skulle få bo ensam så jag satte in honom hos min hane Jeltsin. Det funkade utmärkt och de trivdes tillsammans!

Efter att jag kört iväg bebisarna till djuraffären så såg det precis ut som Jeltsin gick runt och letade efter den lille. Jag tror att han saknade honom.

Jag hade lite smått funderingar på att behålla den lille som sällskap åt Jeltsin men han (bebisen) visade små tendenser vid ett par tillfällen att vilja starta bråk och det hade inte varit så sött när den lille växt upp. Det tacklade Jeltsin fantastiskt bra, han satte upp tassarna i vädret och det såg ut som han talade om för bebisen: Nu räcker det! Jeltsin är verkligen skitcool!

Jag bör tillägga att jag vet att guldhamstrar ska bo ensamma från och med 8 veckors ålder och detta som jag gjorde rekommenderar jag inte att någon annan gör!!!

Man måste verkligen kunna känna sin hamster utan och innan och fram och tillbaka INNAN man försöker sig på något sådant!

Jag kan ju tillägga det att jag skulle aldrig göra detsamma med mina två andra hamstrar Svea och Ulltufsan, de skulle garanterat bitit ihjäl den lille förr eller senare!

Jag kan ju tillägga en till sak som folk säkert kan missuppfatta. Jeltsin satte inte! upp tassarna i vädret för att bråka utan det var precis som en tillsägelse! Jeltsin är verkligen världens fredligaste och intelligentaste hamster!

Det finns säkert fler än mig som har nån sån hamster hemma som är så lugn och harmonisk?!!

Det var storyn då…

Hur kan det komma sig att bebisarnas bråk går så långt som till dödsfall?

Som flera har skrivit så tyckte jag självklart att det var förfärligt och fruktansvärt otäckt!

Det var hela 5 bebisar som hann och dö innan jag förstod som var fel!

IMASY: Tack för ditt tips om att separera dem! Även om det kändes motvilligt att göra det redan vid 3 veckor och 2 dagars ålder så gjorde jag det nästan meddetsamma efter att du sagt det. Utan dig hade kanske fler fått sätta livet till! Än en gång ett stort tack för att du tog dig tid och svarade!

Glömde skriva en annan sak….

Tipset som jag fick av Imasy gjorde ju att jag separerade dem från mamman för precis som ni så trodde även jag att det var mamman som dödat de små…

Men efter att jag suttit och observerat de små i reservburen så såg jag att när de gick in i en fajt med varandra så slogs de tills jag gick i mellan!!! Fullständigt sjukt beteende och inget jag sett tidigare i någon av de andra tre kullarna som jag fött upp!

Så Signe är med alra största sannolikhet oskyldig!

Dessutom hade Signe märkt att det var ungar som var sjuka och behöver gallras ut så borde hon rimligen ha gjort det långt tidigare!

Så tyvärr, jag tror sant och fullt på hennes oskuld!

Den bebisen som blev kvar hos Signe vågade sig fram när jag flyttat på de tre andra. Signe tog utmärkt hand om den lilla och de sov tillsammans och hon tillät den lilla att dia ibland.   

Så Signe har nog inget fel i huvudet!

Däremot funderar jag på om Ulltufsan är knepig i skallen (inget allvarligt som gjort att man skulle reagerat tidigare) och det kommer därifrån…

Men det är en annan historia och det är sent och jag måste sova lite…

Först och främst var det dumt gjort att sätta in en bebis till en annan, vuxen hamster. Det kanske gick bra nu, men förr eller senare hade det gått illa. 

Det spelar ingen roll hur bra man tror sig känna en hamster, man kan aldrig veta hur den kommer må eller reagera i framtiden. Levande varelser är inga programmerade robotar som följer ett visst mönster utan minsta avvikelse.

Möjligheten finns att ungarna självdött, och inte blivit ihjälbitna av vare sig syskon eller mamma. Som sagt, skicka för obduktion till SVA eller ta reda på en veterinär som kan göra det. Lägg bara inte in kroppen i frysen tills dess, kylen går oftast bra, beroende på hur kall den är.

Jag tror fortfarande inte att ungarna sins emellan bråkat så de haft ihjäl varandra, och varför göra det antagandet på så lösa grunder?

Kan mkt väl vara så att ungarna dött av sig själva av någon anledning, å att de sedan blivit "mat". Har också lite svårt att tro att syskona skulle ahft ihjäl varandra.. men som sagt, ingen expert på området..