Gammal, mager hamster
Hej på er! Det är så att jag har just nu två snart 2-år gamla dvärghamstertanter, där den ena började magra av för någon månad sen, trots att hon är den som hamstrar mest. Sen dess har hon haft en ögoninflammation som återkommer, medan det andra ögat verkar ha fått grå starr. Tycker att hon börjat kissa lite mer än innan, och att även att det har börjat lukta lite om det (dock luktar det inte alltid, så jag vet inte om jag inbillar mig). Hon dricker inte mer än vanligt, upplevs som pigg ändå. Men nu är hon verkligen väldigt tunn (ser nästan ut mer ut som en unge än en två år gammal hamster, medan syrran är nästan dubbelt så stor). Jag har tänkt att köpa stickor så jag kan se om det är diabetes, men börjar känna att ja, hon är gammal. En del av mig undrar om hon inte ska få somna in, även om hon inte skulle ha diabetes, även om hon upplevs vara pigg. Hur skulle ni göra, ta bort henne nu eller låta naturen ha sin gång? Hur ska jag tänka med syrran om jag låter den andra somna in: försöka skaffa sällskap, även om hon också börjar se rätt gammal ut (börjar bli grå, nästan vit i pälsen)? Eller kanske fråga om uppfödaren behöver en lektant? Låta henne vara ensam? Jag känner mig en smula delad över hur jag ska göra, så alla tips jag kan få uppskattas. Jag vill ju göra det som är bäst för båda hamstrarna i slutändan
Jag har samma problem. Tobbe är 2 år och 4 månader, har gråstarr på bägge ögon och är bara skinn och ben. Men verkar pigg och glad. Jag har alltid trott att det blir akut och så avlivar man. Men nu är frågan om man inte ska ta slut på det…
/Surpan
#1 Det är svårt, speciellt just det att hamstern fortfarande är pigg och inte är aggressiv eller något sådant…. Just med grå starr och hon verkar inte se genom det ögat längre gör inte så jättemycket då de inte har så bra syn från början men när de blir så tunna utan att de går upp i vikt av stödmatning eller nåt sånt så börjar det kännas som om man är elak som låter de vara kvar…
Dock börjar jag undra om det inte är särskilt långt kvar ändå, hon har varit orolig idag och så fort hon hört mig vara i närheten har hon börjat gräva mot burväggen, i händerna bara springer hon (brukar annars vara helt still) och ute i hagen försöker hon också ta sig ut samtidigt som hon "pratar" lite hela tiden (något som hon bara brukar göra i sömnen eller när hon anser sig vara bortglömd annars, haha). Svårt det här. Som djurägare måste man ju ta sitt ansvar att djuret har ett drägligt och bra liv, men en hamster är ju inte särskilt villig att berätta om något är fel och gör ont.