Igår kväll inträffade det otänkbara, Simba löpte och skulle parats med courage,, småttingarna hade gått och lagt sig och jag skuttade snabbt iväg för hämta min lilla mirakelhamster courage.. jag öppnade buren och förväntade mig att han skulle komma fram och hälsa..

jag ropade lite på honom och fick ingen reaktion, och tog bort burlocket..och petade på honom.. och skrek efter syster.

Courage ville inte vakna. Min pojke var ca 5-8 månader, och inte alls redo för att dö.. innan han kom till mig hade han blivit misshandlad av en kisse och tja, han kom till mig bokstavligen blodig och uppsprätt.. och jag bestämde mig då, att han skulle få barn med min andra mirakelhamster OM han överlevde.¨

Han överlevde, han blev frisk och kry.. men igår eftermiddag sprang han glatt i sitt Hjul för en sista gång, han dog i sömnen.. vilket känns skönt för mig.

Men jag är övertygad om att hans död är mitt fel, en hamster KAN ju inte dö så ung. Han var inte alls redo för att dö.. vad har jag gjort för fel? JAG måste ju ha gjort något fel..

Känner mig så fånig.. 18 år och gråter pg av en hamster, jag känner mig så hemsk.. han borde inte dött. :(