Idag var det dags för Yuki att somna. Han skulle ha blivit två år imorgon, men jag tycker vi räknar det ändå. 
Min fina, fina gammelgubbe. Nu ser det ut som att han sover djupt. Tack för all lycka du givit mig, din knäppa och underbara lilla filur. Hade inte kunnat älska eller skämma bort dig mer än jag gjorde, och du levde förmodligen världens lyxigaste hamsterliv. Sov gott 

___________________

Den senaste månaden fick han mer och mer problem med allmäntillståndet och vätskebalansen. Han kissade och drack alldeles för mycket, och blev mer och mer utmärglad trots att han åt som en häst. De senaste dagarna upptäckte jag att hans tunna päls blivit ännu värre på rumpan och liksom torr. Dessutom kisade han hela tiden och verkade allmänt förvirrad. Det gick väldigt snabbt, då han sprang i racerfart på golvet och lekte så sent som förra veckan. 
Kände att det var bättre att ta bort honom kvickt så han slipper lida än att vänta på att han blir sämre. 

Jag är så oändligt tacksam att jag går på en djurskola med utbildad och djurkunnig personal. Det är underbart att kunna slippa veterinärbesök med stora sprutor i magen, speciellt på ett sådant litet djur. Jag var inte i rummet när Marita (djurhusföreståndaren) avlivade honom, men min vän följde med och såg till så allt gick bra. Det hade tydligen gått extremt snabbt och han hade inte hunnit reagera alls innan det blev svart. Så skönt att veta, det också.
Nu ligger han inbäddad i en låda och skall få åka hem till Uddevalla en sista gång och bli begraven på det fina berget bakom mitt hus.

Kommer älska min lilla grisunge för alltid. 

Nedan: Sista bilden på oss tillsammans, tagen precis innan. Som ni ser är han inte helt på topp, lilla herr gråskrutt.