För ungefär en månad sedan åkte jag med min lilla hamster till mina föräldrar på besök. Bara jag återvände hem till vår lägenhet (för det var vår, Waldo kom till mig när jag inte ens hade bott en vecka där). Dagen vi skulle åka hem var han ute och sprang i bollen på morgonen, glad och pigg och allt. Han fick hoppa tillbaka i buren i en kvart innan jag lyfte över honom i transportburen, eftersom den inte var hans favoritställe så ville att han fick vara så lite som möjligt i den. Tio minuter senare hittade jag honom död i sitt bo.

Jag har så extrema skuldkänslor. Det känns som om jag orsakade hans död på något sätt. Veckan innan hade vi hittat en tumör, och varit hos vetrinären med honom som sa att i och med att han var så pigg och glad så skulle jag ha koll på honom hur han mådde och om det blev värre så skulle han tas till vet för att bli avlivad. Tänk om han hade jätteont. Tänk om han fick tillbringa en vecka till i smärta, trots att han inte visade något, och till sist sa kroppen ifrån. Tänk om han sprang in i något när han var i bollen, så att något blodkärl sprack? Han låg så konstigt i buren, med benen bakåt och ögonen öppna. Jag satte honom i bollen. Med andra ord så om det var ett blodkärl, så dödade jag honom i stort sett. Eller tänk om han hade hittat något när han var ute och sprang, hamstrat det och sedan kvävts på det? En mattfrans, eller något. Han brukade springa till olika mattor och sitta och äta på dem. Om jag hade gått dit och lyft upp honom några minuter tidigare, så kanske jag hade kunnat rädda honom. Eller så hade han inte behövt dö ensam.

Jag kan inte släppa bilden och känslan av att ha min älskade i handen och känna att han blir allt kallare. Jag har försökt att byta den senaste bilden av hamstrar, genom att ha besökt en uppfödare och till viss del har det gått. Men den där sista bilden finns kvar, och på många sätt tar den över och inkräktar på alla minnen jag har kvar av honom.

Vad gör man nu, egentligen? Jag har tingat ett litet syskonpar hos uppfödaren som jag besökte, vilket känns roligt och jag ser fram emot dem jättemycket. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om jag kanske råkar ta död på dem också…

Behövde mest skriva av mig, ni får gärna svara om ni vill men behöver inte.

Sov så gott, Waldo. Juli 2012-Juni 2013.