Den här långfredagen blev alltså dagen jag hoppades att aldrig skulle komma. Min älskade, underbara lilla fluffboll har nu somnat in. :'( Diezel var min första hamster och dessutom det första riktiga husdjur jag fick, efter många, många år av längtan. Därför har han också betytt så otroligt mycket för mig! Att hamstrar inte lever länge är nästan det första man får höra när hamstrar kommer på tal, och även om jag var medveten om deras inte särskilt långa livstid, kändes det ändå så avlägset att tänka sig att ens egen hamster också en dag skulle dö. 

På sista tiden blev Diezel sjuk, det var en plötslig övergång från hans annars så pigga, nyfikna och glada jag till att bli trött, lite långsam i sättet och verka ha det jobbigt med allt han gjorde. Han fick även problem med njurarna och fick äta medicin i en vecka. Den kuren tog slut alldeles nyligen och jag trodde nog att han hade lyckats bli frisk, men hur frisk han än blev så fanns det ingen medicin som kunde bota det faktum att han faktiskt var ganska gammal. Två år och fem månader, vilket är otroligt! Jag fick honom vid fyra månaders ålder från en djurbutik och hade ingen aning om ifall han hade friska gener eller inte. Hans balans blev också sämre på sista tiden, han verkade snubbla runt och blev klumpig när han rörde sig, dessutom lämnade han knappt sitt hus. Innerst inne känns det inte så farligt att han är borta. Jag tror han har det bäst nu, tiden var verkligen inne. Nu slipper han i alla fall lida.

Jag har så många fina minnen med honom, han har varit ett fantastiskt första husdjur som knappt någonsin har bitit någon, alltid varit otroligt snäll, vänlig och tam från första början! Alla som har träffat honom har älskat honom, inte minst jag själv och alla i min familj! Han var också en otroligt söt hamster och har verkligen fått uppleva en hel del. Tack för allting älskade Diezel, vila i frid och ha det skönt i hamsterhimlen. Jag saknar dig redan alldeles otroligt mycket och vi kommer alltid att minnas dig som världens härligaste lilla hamster! ❤