Jag har tur som har föräldrar boende på en gård, så jag begraver mina djur där i en liten minneslund

Okej.Hur ser själva begravningen ut?Lägger du dom i en låda , gräver ner och bara går där ifrån?Eller sjunger du lite,läser en dikt , plockar blommor och lägger osv?

Min pappa brukar snickra ihop en låda/kista som vi lägger djuret i, ibland dekorerar vi inuti med en filt och blommor. Sen lägger vi lådan i jorden, lägger kanske på någon mer blomma, har en slags tyst minut (inget vi uttalar, det blir oftast det naturligt när man tyst tar farväl), sen lägger vi över jord och dekorerar gravplatsen med en sten som min mamma oftast målar namnet på.

Som det kanske märks så är vår familj djurälskare och vill att deras sista vila skall vara fin Personligen så vill jag aldrig säga något eller läsa en dikt, för mig så är djuret borta och det jag har framför mig bara ett skal. Därför så nöjer jag mig med att tyst, i mitt huvud, minnas tillbaka på alla de fina stunder man haft ihop, ofta ihop med några tårar.

Usch, nu börjar minnen välla fram

Så fint. <3

Det var inte meningen att någon skulle vara ledsen.Behöver bara lite hjälp med min begravning. <3

Ingen fara, sånt där är svårt :/

Jag har bara begravt ett djur, och det var min hamster. Min morfar hjälpte mig att snickra ihop ett kors som vi sen målade vitt, dekorerade blommor med, och sen skrev jag in Jack och hans födelsedatum. Sen fick jag en jättefin lykta att sätta ett ljus i av mormor och en vas att sätta blommor i. Sen grävde vi en grop på en liten utbyggd gräsplätt precis vid havet i solnedgången, la ner honom där och grävde över. Sen satte vi i korset och jag fick sitta där för mig själv i nån timma, bara låta tårarna rinna och minnas tillbaka. Det var en otroligt fin kväl med många känslor. <3

Åh. <3

när min muffins dog stoppade jag honom i hanns favorit papperslåda satt i en riskaka och lite gräs sen satt jag ute på trappan och grät medan min festman snickrade ihop ett kors sen skrev vi på datum när ja köpt han och dagen han dog sen gick vi ut i potatislandet och grävde en grop ner med hamstern lite mera tårar.

Oki. <3

Mina begravningar är enkla. När jag förlorar ett djur blir jag smått hysterisk och kan grina i flera dagar non stop.

Jag tar en kartong lagom för djurets storlek (marsvin eller hamster) jag bäddar ner djuret med en filt eller liknande. När mitt skinny marsvin dog blev han totalt nerbäddad med flis filt. Sen får min pappa gräva en grop någonstans på våran tomt. och så begraver jag djuret ensam. (gillar inte när andra ser mig gråta)

Efter ett antal år med smådjur är våran tomt en massgrav. Jag ser inte det som något sorligt utan jag minns alla dessa marsvin och två hamstrar med lycka av att hft turen att få ha alla dessa underbara djur :)

Okej. <3 :)

vi begraver våra på tomten på landet.

lägger dom i en kartong. har en tyst minut. ibland har nån sjungit nån visa.

minns när nadia var i 4-5års ålder och sjöng imse vimse spindel för hamstern.

vi har planterat ett japanskt körsbärsträd vid platsen där de flesta ligger. det trädet blommar så vackert med sina rosa blommor. tänker alltid på våra djur när vi ser såna träd i blom.

#12 Kan tänka mig att det är väldigt vackert där!

När vi bodde i hus begravde vi våra gammel-marsvin i skokartonger med biler på familjen, lite paprika som "färdkost" och grävde ner dem i små gravar, gjorde egna kors och grejer… haha. They were very loved!
Sedan dess har vi haft 4 marsvin till varav 2 dött, båda av sjukdom… Den ena låg i frysen länge så vi skule kuna begrava henne men saker hände och vi fick flytta till stan… så mamma virade in henne i en handduk och lämnade henne på tippen typ… gör fortfarande ont att tänka på det även om jag inte tror på ngt liv efter döden. Mysan, den andra som dog lämnade mamma hos veterinären..
Vi har två kvar nu men dem skulle jag aldrig kunna lämna någonstans…. dem ska jag begrava någonstans i skogen för de är så sjukt älskade… inte att jag inte älskade de andra som vi inte begravde, men vissa djur är bara…"mer"… typ.. Frasse och Zigge som vi har nu är liksom våra gamla gubbar som följer efter oss genom lägenheten medan Mysan och Missy var väldigt "egna" marsvin som inte var speciellt gosiga eller så… 
När min hamster Yuki dör kommer jag begrava honom i skogen med Kanske alla tre på samma ställe, för mina marsvin är inne på sitt sjunde år nu..

Jag gräver ett hål som hamster kommer ha som sitt nya boende. De har alla fått med sig något som minne från denna världen. De läggs i fina kartonger. Jag brukar alltid gå dit på födelsedagar och dödsdagar och prata minnen. Tänder även ett ljus. Alla ligger i trädgården. Det tråkigaste är dock att jag var tvungen att begrava min ena hamster i februari och det enda stället det gick att gräva på vart under en hög med gammla grenar och sådant, men han ligger ändå bara 30cm max från sin familj.

När min ena dvärg dog, så begravdes hon i juni. året efter kom det en fin blå blomma som växte upp på hennes grav. året efter hade även hennes dotter dött och det året satt det två blommor i hop på mammans grav. Ser det som ett tecken på att de vill tacka mig och tala om för mig att de har det bra och att de är tillsammans.

När jag har pratat om minnen och lite annat, så brukar jag ibland sjunga något. Det är inte alltid som jag säger hejdå, utan oftast går jag därifrån med tårar i ögonen. Ljuset brukar jag låta vara tänt tills det är helt slut. Det klassiska är att jag springer ut stup i kvarten i snöstormarna för att hålla ljuset tänt.

På vintern får man dra in mig från snön, för att jag så gärna vill vara ute hos mina små älsklingar, utan att förstå att jag kan bli sjuk.

För mig finns mina hamstrar (5st) i himmeln. Jag kan titta upp på himmlen och prata med dem. Det plockas alltid blommor på sommaren, så när de gammla har börjat vissna lite, så finns det där direkt nya.

Eftersom detta är lite jobbigt att skriva om just nu, så kan jag gärna utveckla om det är något som ni undrar över vid ett senare tillfälle. Ni får även ha förstående om det inte är så sammanhängande eller är lustigt, då det som sagt är lite känsligt hos mig just nu,

Jag har inga skyltar vid gravarna, för att jag känner, att om jag inte vet vem som ligger vart, då har jag inget vid gravarna att göra. För minns jag inte vem som ligger vart, så är frågan vad minns jag och hur mycket bryr jag mig egentligen? Sedan så förstår jag om andra vill göra gravarna fina på det sättet, för har sett en hel del sådanna fina gravar.

Jag har bara begravt ett djur än så länge! Men kommer nog göra som jag gjorde då i framtiden också. Jag la henne i hennes favorit hus och la henne hennes favorit mat däri, sedan lindade jag plastfolie runt det hela och gråvde ner det vid ett träd i min stuga. På hennes grav finns ett kors och ett stenhjärta och blommorläggs där ibland <3 <3

Åhh.. <3 :')

Jag har inte begravt något djur. Min katt dog när jag var 6/7 år och då avlivade vi henne hos veterinären. Jättesorgligt och vi grät jättemycket, mamma ville inte följa med för att hon älskade Pepsi så himla mycket.

Men när Puff dör (om han dör hemma då..) så kommer jag gräva ner honom i en fin kartong i trädgården.

Är det bara jag som skippar kartonger och kistor? Jag resonerar som så att ju naturligare de får återförenas med jorden desto bättre är det. Det är ju bara själva kroppen som ligger i jorden, själen har ju redan gått vidare. Så jag lägger ner dem i en djup grop, ibland med lite papper runt men ingen kista/kartong.
Sedan gräver jag igen och lägger blommor på graven. Det känns som ett fint avslut på något vis, att de får en riktig begravning..

Jag har begravt alla mina djur på mina föräldrars tomt. Jag märker inte ut gravarna, utan ser det mer som en minneslund  Brukar ta en tom te-kartong och lägga hamstern i, så att den löser upp snabbt. Ibland gör jag någon dekoration, den senaste fick en krans av rönn.

Platsen är väldigt fin, det är mellan en syrénbuske och ett äppelträd. Där vilar mina pälsbarn :,)