Du var en underbar liten tjej. Alltid så glad och possitiv till livet och alltid ett leende på läpparna! Alltid kelen och framåt! Du älskade att kelas och gosa. Du satt gärna i handen långa stunder och bara njöt av den ändlösa kärlek du fick. Sedan var natte dum nog att sälja dig till en hjärtlös människa som försummade dig. Ingen kärlek fick du, inget kel, bara lidelse och smärta! En tid senare hörde högre makter din bön och du fick komma tillbaka hem där du hörde hemma. Hos mig där du alltid fick kel och gos och den ändlösa kärlek du så förtjänade! Jag minns så bra hur lycklig du var när du åter såg mig! Hur dina ögon tindrade  av glädje över att du åter fick vara hos mig!

Du började bli äldre, men fortfarande pigg och glad. Lika kelen och glad som alltid, med ett leende på läpparna så fort du såg mig och hörde mig! Jag gosade med dig och gav min ändlösa kärlek till dig den tid du hade kvar att leva.

Så för en vecka sedan såg jag att ålderdomen slagit till på dig. Dina leder var inte som de brukade vara som ung. Du gick och lunkade som en gammal tant. Men var lika glad och nöjd som vanligt ändå!

Men så igår fick du hjärnblödning! Det tog så ont i hjärtat att se dig sprattla med framtassar och baktassar då du inte kunde gå. Envis som du var och den kärlek du hade till mig så ville du leva för min skull. Även fast du inte längre kunde gå!

Jag smekte dig och jag sa till dig! "Snälla älskade Zugar Baby, sluta kämpa för min skull. Det är dags för dig att gå över nu, till den andra sidan. Matte vill inte se dig såhär!" Jag smekte dig en sissta gång innan jag gick och la mig!

Under natten somnade du in tyst och stilla. Jag var så glad att se i morrse när jag vaknade att du hade lämnat mig för att gå till andra sidan. Ingen lidelse mer av din hjärnblödning, bara frid hos dig och i mitt hjärta.

Tack för den tid jag fick med dig min älskade lilla Zugar Baby!