Vad roligt! Ja det måste känts speciellt och extra bra när själva hamstern sökte kontakt :)

Kommer ihåg när jag var sex år och fick en kanin inslagen till mig från min gudmor, mina föräldrar visste inget. Jag vågade inte hålla i kaninen på flera veckor, men sen vågade jag det en gång och det var obeskrivligt. Sånna små saker kan betyda mycket :)

:D vad roligt att höra :) Precis så ska det vara.. Var också rädd för min systers ödla innan, och rädd för kor,grisar. Behöver jag säga att det bara är grisarna kvar jag är rädda för :) Inte minigrisar för det har jag en själv, men vuxna slaktsvin om man säger så..:P

Men gud, det var underbart att höra!

ett tips: skaffa en genomskinlig transportbox. inred den med burströ, lite rivet hushållspapper,toapapper el annat mjukt ( remsor från en gammal t-shirt, gammal socka etc funkar också) som bohörna,sovplats.

ha inget hus.

barnet ska kunna se hamstern.

lite mat behöver den såklart, fröer,gurka,hundkex etc.

det det går ut på är att kunna ha hamstern bredvid sej när barnet tex sitter och ritar, gör läxor,sitter vid datan osv. lugna aktiviteter. inget kuta runt el hoppa med den.

om barnet lär sej se hamstern och bära boxen så blir de så avslappnade att de tillslut vågar hålla den frivilligt,självmant.

testa så får ni se att det funkar.

knepet tar olika tid hos olika barn. endel gör framstegen fort å hos andra tar det mer tid.

genom att ha hamstern i boxen en stund känner barnet att den har sällskap, de får kontakt, barnet kan berätta hemlisar,läsa sagor mm.

hamstern ska inte bo i boxen utan högst en timme om dan, helst kortare tid.

lycka till och ni är ju redan på god väg och har gjort framsteg

#4 Tack för tipset! Vi har en transparant låda där hamstertillbehören (mat, Sand och burinredning som inte är i buren för tillfället ligger) men det går ju att flytta över till en annan back. Den är lagom stor att ha på skrivbordet.

Förövrigt så tror jag att den mesta rädslan har släpt iom gårdagen.

Åh så härligt att höra! Så underbart 

Va gulligt, kul med såna historier.. det värmer alltid lika mkt när man ser någon övervinna sin rädsla sådär. Även små steg är steg i rätt riktning :)

Jag har sett en liknande process med min 6-åring

När Socker var ny hemma hos oss var hon lite blyg och orolig. Extra stressad blev hon när barnen var i närheten av buren och lekte och stojjade.
En gång när min son höll fram en liten bit ost åt henne så attackerade hon hans hand helt oprovocerat, och det blödde som bara den. Sen dess har ju sonen varit lite rädd för henne.

Men det har successivt försvunnit, och de har blivit vänner. Om hon är ute och springer på golvet brukar hon numera komma fram när min son pratar med henne. Och nu de senaste veckorna har han börjat våga lyfta upp henne själv ur buren och ha henne i knät

Så fin berättelse och verkligen cred till dig/er som föräldrar som engagerar i era barns djur och har sånt tålamod för att få det att funka.

Samspelet mellan ett barn och ett djur är så fint. Barn lär sig så otroligt mycket om ansvar, hänsyn och växer i sig själva genom att få ta hand om ett litet liv. Den hänsynen och ansvarskänslan bär de med sig senare i livet också.

Min son, 8 år, med sin älskade Blixten

#9 visst är det så, man minns ju själv hur det var med ens allra första egna djur! Det är inte bara roligt utan även väldigt lärorikt :)

#10 Javisst. Och jag tror att många barn som fått visa hänsyn och ta hand om djur även har lättare för att visa hänsyn och vara omhändertagande när det gäller andra människor också. Sånt kan man inte få för lite av :)

#8 och #9 Vilka härliga berättelser ni delat med er av:-) Tror att barnen växer både i självförtroende och empati när de umgås med och tar ansvar för djuren. Märker hur min dotter växer i sin roll som hamstervän för var dag som går och det är så roligt att se.

Dottern är nu lugn och trygg med sin hamster och älskar honom över allt annat. Så roligt att se hur hon övervunnit all sin rädsla och själv kan ta upp honom ur buren och låta honom klättra runt i sitt knä!

Hurra för din dotter!! Hon kommer få ut sååå mycket av sin lilla hampis. :D

#13 så kul å höra att det gått bra. och så fort.

hon verkar envis din dotter.

kul å läsa om er andras berättelser också.