Hundnörd som jag är så vet jag att detta kommer bli ett långt inlägg.

Min stora favorit är chinese crested dog. För att dom verkar så glada och lekfulla men ändå ganska lugna och vill vara nära familjen, lagom reserverade mot främlingar och gillar att sova i sängen (vilket jag bara tycker är mysigt). Sen att dom inte kräver så mycket aktivering som många andra raser men ändå går att träna med om man vill, och att dom brukar kunna vara lösa utan att sticka iväg.

Det är främst den nakna varianten jag gillar, för att deras hud är så mysig att klappa, och så ser dom ut som små hästar med behåringen på huvudet, benen och svansen. Jag äger ju ingen kines själv men kommer förhoppningsvis att skaffa en om ett par år.  Det negativa med rasen är att dom blivit så populära vilket har gjort att många avlar oseriöst på osäkra individer.. Osäkerhet verkar ha blivit ett problem i rasen men bara man är noga med att välja rätt uppfödare så är det nog ingen fara. Sen att de nakna brukar tappa en del tänder är ju också negativt.

En annan ras jag gillar är broholmer. Har aldrig ens träffat någon i verkligheten men de verkar nästan perfekta för mig när man läser om dem. Har haft lite kontakt med ett par broholmer-ägare och det dom sa stämde med det jag hade läst. Det jag gillar är att dom är lugna, funkar bra ihop med hundar och andra djur, är familjekära och lätta att ha lösa, brukar inte dregla som andra mastiffer, vaktar bara om det verkligen behövs (inte i tid och otid som många andra raser) och kräver nästan ingen pälsvård. Sen är rasen så ovanlig att den inte hunnit bli sönderavlad och är frisk för att vara så stor i kroppen. Något negativt kan jag inte komma på mer än om den skulle få för sig att dra till i kopplet som vuxen - då har man inte så mycket att sätta emot.

Det är de två raserna jag kan tänka mig att ha själv som det är nu.

Sen finns det andra raser jag tycker om väldigt mycket och kanske kan tänka mig i framtiden men inte vill ha just nu av olika anledningar:

• Saluki
• Galgo español
• Skotsk hjorthund
• Korthårig collie
• Cane corso
• Mexikansk nakenhund
• Landseer (rasen landseer, inte svartvit nuffe)
• Isländsk fårhund
• Canaan dog
• Dalmatiner
• Italiensk vinthund
• Welsh Corgi Cardigan

Jag gillar såklart långhårig collie och dansk/svensk gårdshund också, som vi har i familjen nu, men dom kommer att bo kvar här hos min mamma när jag flyttar, och jag kommer troligtvis inte att skaffa någon av de raserna själv.

Våra söta vovvar.  

Haha, detta var nog ett av de längsta inläggen jag skrivit på iFokus. Men när det handlar om hundar kan jag hålla på hur länge som helst. 

Jag har ju flera som jag gillar, men har nu hittat min favorit som passar in både utseendemässigt och temperamentsmässigt.
För mig är den perfekta hunden en staff (dvs staffordshire bullterrier)!
Förarvek och översocial hund som alltid är glad.
De som träffat en staffe har ofta hört hur de låter och de har ett väldigt säreget ljud.
Deras ljud är helt klart något som bidrar till rasens charm!
Nackdelen är ju det där med översocial, att många gärna vill fram till allt och alla.
Det är en nackdel jag kan lära mig stå ut med.
En annan nackdel, beroende på hur man ser det, är att många i och med deras typ av päls är känsliga för kyla.
Så vintertid blir det inte många minuter utomhus om dagen.
Jag ser inte detta som någon direkt nackdel, då jag själv är lika frussen.
Liten, men ändå kompakt och robust.

Det är till och med så att vi funderar på en till staffe så småningom.

Hmmm…. Ja, alltså utseende o temperament, då finns det flera raser jag gillar, men när man vet vilka sjukdomar som finns i många, då faller de tyvärr bort.

Är själv förtjust i flera som Anna nämnde, men har strukit dem av olika skäl

Men i alla fall, den ras som ligger mig absolut varmast om hjärtat är pudel. Min första hund när jag flyttar hemifrån kommer att vara en pudel tik, strl inte bestämd, fast ingen toy o troligen inte heller stor.

Varför? Jo, deras härliga attityd, mentalitet o päls. Däremot så finns det tyvärr en del ep i rasen, så jag kommer inte köpa någon när jag bor hemma då mamma har extrem rädsla för att få ep då vi redan haft två med denna hemska sjukdom (curly  & landseer) fast själv är jag villig att chansa om jag hittar vettig uppfödare. Jag ids inte beskriva pudel nå närmare då de flesta säkert träffat någon, haha.

Annars är väl våra raser ganska trevliga oxå, beardis har jag redan nämnt en hel del i andra tråden o Briard, en snäll o extremt flockmedveten hund, härliga helt enkelt

Efter lite funderade så får det bli en bild på en briard

Vår familj tänkte avla på vår lilla hund (blandras) med en chihuahua. Fast den fick aldrig till det på träffarna så den bodde hos oss i några dagar, det var en helt otrolig hund! Så himla följsam, så söt när den tog bak öronen (det ska vara en långhårig och den lite större varianten) och så gjorde den små race över hela tomten när den fick överskottsenergi. På natten så sov den alltid i ens säng, och först på täcket sedan buffade han upp täcket av sig själv och kröp in i täcket och gick och la sig när kroppen :) Han orkade utan problem med långa promenader och korta promenader med. Han var lättlärd och så gullig så när jag blir äldre och har råd med så skulle jag nog vilja ha en Chihuahua, fast de är ju rätt dyra… Många underskattar Chihuahuaor, de tror att de är små fula råttor som sitter som dekoration i en små väskor.. Men nej, det är faktiskt riktigt roliga hundar :) Fast de korthåriga med utåtstående ögon är lite läbbiga..

Jag har inte hund men när jag var 7-11 år gammal hade min kompis en svart labrador. Hon var helt underbar. Hon ville alltid bli klappad på magen och kliad bakom örat. Min kompis tyckte det var tråkigt att rasta/gå ut och gå men hunden så jag fick alltid göra det! Labradorer är väldigt lugna men vill också hälsa. Hunden dom hade gick väldigt bra i koppel. När jag blir stor vill jag ha en labrador. Plus en massa andra hundar för hundar är ju människans bästa vän! Såså typ 4-5 år växte jag upp med den labradoren vid namn Gajja. Jag älskade henne och saknar henne eftersom kompisens familj har flyttat. Cocker Spaniel är en hund jag okså vill ha. Min granne har en och dom är så lekfulla!

Det finns så fruktansvärt många vovvar jag gillar! Men tyvärr så kan jag bara ha vovvar som inte fäller pga allergi.

Just nu äger jag tillsammans med familjen en blandrashund mellan lhasa apso, shih tzu, bichon frisé och dvärgpudel. Till utséendet påminner han mest om lhasa apson. Hugo, som han heter, är en vovve som gillar att mysa. Trots det är han inte alls en knähund, men sitter man på golvet och klappar på honom så tycker han det är himla trevligt. Han vill alltid vara med och trivs som bäst när hela familjen är samlad. Att busa tycker han också är skojjigt, särskilt dragkamp en en favoritlek. Hugo och jag tränar en del freestyle för skojjs skull och det är väldigt uppskattat från båda sidor! Det finns knappt någon härligare känsla än när det där tricket som man jobbat med så länge plötsligt sitter.
Det enda negativa med Hugo är att han inte gillar att gå ut och gå. Så fort jag plockar fram kopplet så kryper han under närmaste bord eller soffa. Under alla tre år som han bott här har jag jobbat med det men det verkar inte som att någonting hjälper.
Så i det stora hela är Hugo världens underbaraste. Jag älskar honom över allt annat, han är min älskling och ögonsten.

En hund som jag utan tvekan kommer skaffa i framtiden, när jag inte bor hemma längre, är en mellanpudel. Den rasen verkar passa mig som handen i handsken, både utséendemässigt och i temperament. Det finns väl knappats något vackrare än en kolsvart pudel med den där mysigt lockiga pälsen? Jag har mejlat en massa uppfödare om rasen och alla säger samma sak: mellanpudeln är en ras som kan vara en riktig knähund inomhus medan de gärna går långa promenader utomhus och kräver en hel del aktivering.

Min Hugo på bilden.

Jag har inte hund men när jag var 7-11 år gammal hade min kompis en svart labrador. Hon var helt underbar. Hon ville alltid bli klappad på magen och kliad bakom örat. Min kompis tyckte det var tråkigt att rasta/gå ut och gå men hunden så jag fick alltid göra det! Labradorer är väldigt lugna men vill också hälsa. Hunden dom hade gick väldigt bra i koppel. När jag blir stor vill jag ha en labrador. Plus en massa andra hundar för hundar är ju människans bästa vän! Såså typ 4-5 år växte jag upp med den labradoren vid namn Gajja. Jag älskade henne och saknar henne eftersom kompisens familj har flyttat. Cocker Spaniel är en hund jag okså vill ha. Min granne har en och dom är så lekfulla!

#3 Briarder är så vackra..  Jag var själv inne på pudel förut men valde bort den p.g.a. jaktinstinkten och att jag är utställningsintresserad (skulle aldrig orka med den pälsvården som krävs på en pudel med full päls). Annars skulle jag vilja ha en storpudel med stam från Australien/Nya Zeeland och hålla den helt nerklippt över hela kroppen, förutom på vintern då pälsen skulle få växa ut lite längre.

#4 Håller med om att chihuahua är underskattad.. Jag kallade dom själv för små bjäbbhundar förut men efter att ha träffat några har jag blivit förtjust i dom och förstått att inte alla skäller på allt och alla utan att det beror mycket på ägaren, och att dom är roliga små hundar som faktiskt går att träna lite lydnad och liknande med. Jag gillar inte heller dom med utstående ögon, varken långhåriga eller korthåriga, men de med mer normala ögon är verkligen vackra, speciellt de långhåriga. Jag är dock lite avskräckt p.g.a. det där med öppen fontanell, men vet inte hur vanligt det är. Den på din bild var en riktig sötnos!

#7 Så fin.. Vilka ögon!

#8 Ja, briarder är hel härliga

Nja, pudel skulle jag väl ändå inte säga har jaktinstinkt, i alla fall ingen av de 15 jag träffat. Och pälsen är mkt lättare än man kan tro, förutom klippningen förstås, den är liiiite eller mkt, hehe, knivig

En av mina kreationer Både klippning o ehhh… Host…. Färgning

Jag har hört att i alla fall storpudeln brukar ha en del jaktinstinkt, men att dom med stam från Australien och Nya Zeeland brukar vara lugnare, inte så flamsiga som en del storpudlar annars är, och inte ha någon större jaktlust.

Så pälsvården är inte så jobbig ändå?  Jag fick uppfattningen att man måste borsta varje eller åtminstone varannan dag och att det tog TID. Speciellt på storpudel trodde jag att det skulle ta en evighet med all den fluffiga pälsen.

Haha, klippningen var ju bra gjord. Färg kan väl också vara…fint.. kanske.

Jag har mest "erfarenhet" av de mindre, så jag reserverar mig i frågan om jakten.

Ja, alltså en stor är ju stor, haha, så då tar det väl lite längre, men en liten pudel, från att man börjar bada tills hunden är fönad, borsta o klippt, räkna 2.5tim, självfallet tar det längre om man ska klippa för utställning, då måste man ju vara mera försiktig så att säga, men fördelen är att en pudel har riktigt förlåtande päls, det tar inte länge för den att växa ut igen om man råkar klippa lite för mkt.

Men om man t ex badar o kammar 2-3 ggr/vecka, då hinner inte hunden trassla ihop pälsen, så då tar det ännu kortare tid, fast som jag uppfattat det så är det ingen större katastrof även om det hinner gå längre tid, men ska man satsa på utställning är det nog bäst att försöka hålla korta avstånd mellan, då blir det mindre slit på pälsen.

All pälsvård är en vanesak, när man är van så går det fortare o de är faktiskt en ganska trivsam stund, sitta o pyssla med en vovve o se hur snygg den blir efteråt.

Men samtidigt är det ju självfallet mera pälsvård än t ex dalmatin som du nämnde tidigare. Fast Kineser har enligt mig värsta pälsvården, usch så hemskt att raka med rakhyvel, jag skulle vara så rädd att skära den

Tänkte jag kanske skulle vara med i denna tråd jag med

Min favorit ras är chinese crested och jag gillar mer den pälsade varianten över den nakna pga av att jag älskar djur som ser ut som små pälsmonster

Just nu har jag en chinese crested pp/papillon blandning.Han har vissa drag av papillon i utseendet typ kort nos och papillon svans.

Men han är i psyket en kines dvs lättlärd,social,älskar allt och alla,men kan säga ifrån till hundar han inte gillar.Han älskar sin familj och smådjuren som bor här hemma.Han skäller bara när det ringer på dörren för att varna att det kommer nån,men slutar direkt man öppnat dörren.Han är en väldigt glad hund och är aktiv ute,men lugn och avslappnad inomhus, förutom när han badat,för då kör han sitt "kines" race ,springer som en galning genom hela lägenhetern flera rundor,väldigt roligt att titta på.

Han tycker inte om kyla ,men älskar värme så mycket att man får hålla koll på honom på sommaren, då han enbart vill ligga i solen,även om det finns skugga.

En del kineser har konstiga matvanor,en del slänger i sej maten ,medans andra bara petar i den+ att dom flesta som jag träffat älskar grönsaker

Det var lite om min galning Max

Ingenting slår leonberger, favorithunden alla kategorier!

Saknar min Nelson varje dag och det är över 6 år sedan han dog.

Bild på Nelson och min pomme Gizmo. Inte heller i livet längre.

Labrador Retriver! Vi i vår familj ville ha en hund , så det blev en labraddor. Färgen fick bli choklad brun. Jag och pappa valde henne, hon var riktigt jävlig, åt upp möbler och sånt. Och det visade sig att hon var sjuk, hon kräkte hela tiden, vi var hos veterinären minst 1 gång i veckan. Dom oppererade henne men hon klarade sig inte, hon blev bara 8 månader. Men två veckor efter skulle vi hälsa på hos kenneln , så vi fick ha hennes syster som fodertik i två år och sen ska hon paras men sedan är hon vår hund. Kenneln har verkligen hjälpt oss igenom, vi bara grät och ingen i vår familj ville jobba och vi ville inte gå till skolan .! Labradoren som vi har nu är väldigt fin och snäll, men se upp dom blir lätt överviktiga.

Jag slänger in en bild på vår fodertik Zimbra!

Oj vilken rolig tråd = )
Själv är jag liksom många en riktigt hundälskare och har vuxit upp med hund i släkten, min farmor har alltid haft hund både renras och blandraser i alla storlekar. Och min faster är uppfödare av Norwichterrier.

Själv är jag sugen på många raser, men förhoppningsvis blir det en Border Collie valp i sommar för min del om allt klaffar och tiken blir dräktig. Har haft möjlighet att få vara på en kennel som föder upp BC och nu börjar det bli dags för mig att skaffa valp, rasvalet blir ju då inte så svårt. Har fått träna och tävla lite med en utav tikarna och det är efter henne som jag vill ha valp.

Jag gillar BC läraktighet och vilja att jobba med en, att vara till lags, påhittighet, mjuka temperement, sociala och att de älskar människor. Nackdel är att de har lätt till stress och att många kräver mycket hjärngympa och aktivitet för att kunna koppla av. Mycket passivitete måste tränas under valptiden.

För mig är drömhunden en tik, korthårig, liten och smidig, rolig teckning och gärna blå ögon Helt enkelt en blandning av föräldarna till min förhoppningsvis blivande valp!

Hemma hos min mamma vandrar det om kring två urgulliga små Border Collies. Älskar denna ras då de är mycket lättlärda och FULLA i energi! År 2006 då jag var ca 8 år gammal skaffade vi oss vår underbara kille Ziggy. Älsklingen blir 5 år den 27 Juli. Han lärde sig att sitta fint vid matskålen redan som bebis. Tyvärr har vi aldrig kunnat tävla med killern pga. stress och att han blir alldeles för ivrig i sällskap med för många hundar. Men nu är han lugnare efter kastreringen, så förhoppningsvis blir det nån agility för honom. Ziggy är avundsjuk av sig, vilket kan ställa till med problem. Men han är så oerhört gosig, och väldigt tjock. Sötnos!

Sen, år 2009 skaffade vi vår andra hund vid namn Scooby. Killarna har samma mamma men olika pappor, alltså är de halvsyskon. Scooby är omöjlig att gosa med. Kramar man honom ska han morra till och skälla och busa, hihi. Han är lite trög när det gäller kommandon, men sötnosen gör framsteg. Han är väldigt försiktig med vad han äter, just därför är han benig. Men övrigt är han frisk & pigg. Älsklingen blir 2 år den 22 juli.

Här kommer en bild på modellen Ziggy, underbar grabb!

och en bild på sötingen Scooby!

Glömde: Båda killarna går att ha lösa och sticker inte iväg, de lär sig så himla fort. Vi hade Scooby lös redan då han kom hem till oss första dagen. Sicken sötnos!

Mina favorit raser är polarhundarna. dom är så fina och så passar dom mitt intresse (drag). sen har jag också rottweiler som en favvo. dom är så fina och så roliga att träna med. vill alltid lära sig mera. jämthunden står mig nära också. men speciellt blandras mellan dom här, bortsett från att jag inte vill ha rottis blandad. 

Här är bilder på mina sötnosar.

Adonis min Rottweiler kille på 9½år

http://i56.tinypic.com/10x7muf.jpg

Diara & Dark 

http://i55.tinypic.com/21ec287.jpg

Diara, jämthund/norrbottenspets

Dark, Jämthund/norrbottenspets/Siberian husky & schäfer

Yoshi, Alaskan malamute/siberian husky & Grönlandshund

http://i51.tinypic.com/mc7muc.jpg

Zina, Jämthund/Norrbottenspets

http://i55.tinypic.com/20z2pn9.jpg

#9 Oh jo pudlar har jaktinstinkt :)

Angående pälsvården är den inte alls jobbig tycker jag på vuxna pudlar. Just i "tovåldern" när hunden är runt året kan vara riktigt jobbig men därefter behöver man inte borsta varje dag. Jag har borstat mina i samband med bad ca var tredje-fjärde vecka.

#10 Ja det finns tyvärr vissa linjer med stora som är flams tramsiga och kan vara riktigt jobbiga. Men det finns "gamla" linjer med bra hundar.

Själv kommer jag nog alltid ha en pudel, numera har jag en mellan. För mig är de perfekta, glada, pigga, lättlärda, följsamma, dessutom hårar de inte  riktiga allroundhundar som är med på det mesta. Nackdelen kan väl just också vara att de älskar allt och alla samt jaktinstinkten.

Har även dvärgschnauzer vilket även den passar mig bra :) En ras med mera "tassarna på jorden" än vad pudeln är, ingen jaktinstinkt, ganska lättlärd :) dock inte lika följsam. Behändig storlek.

#20 Intressant att höra att de är olika inom samma ras, men jag har som sagt största "erfarenheten" av toy/dvärg, och ingen av de jag känner skulle idas jaga ens en fluga, haha. Fast finns det någon smaskig mat inom lämpligt avstånd, då är det vissa som gärna går på upptäcktsfärd, men de kanske räknas till jakt instinkt oxå, haha

#21 Haha ja det kanske är en form av jaktinstinkt, jaga mat . Nä det kanske märks mest på mellan och stora. Går ju såklart att träna bort, till viss del iaf. Har haft stora utan att det varit ett problem alls och en stor där jag fick kämpa massor men hon var väldans flamsig hela hon.

Haha, ja flamsig, de är ju svårt att förneka, senast vi var på handlerkurs bestämde sig en junior storis att han var kär i våran beardis tik, vilket resulterade i att han hoppade jämfota hopp i huvudhöjd med matte bara för att försöka charma damen (som självfallet blev hel lycklig, hon är ju beardis )

#11 Oj, bada, föna och kamma 2-3 gånger i veckan låter mycket. För mig i alla fall.. Jag gillar när det är lite pälsvård men inte så mycket. Men det är ju en smaksak och säkert även en vanesak som du säger, men för min del skulle det nog bli jobbigt att hålla på så i 10-15 år.

Nakenfisar kräver ju en del också, men där är det ju bara bad ca en gång i veckan och mindre päls att kamma igenom. ^^ Sen det där med rakning, ja - jag skulle inte heller våga använda rakhyvel, men en bra klippmaskin kan man ju ha. Där kommer ju inte dom vassa delarna i kontakt med huden. Och skulle det vara så att det inte går att få bort precis ALLT med en sån utan att man måste använda rakhyvel för att det ska bli helt fritt från hår, så får det väl vara lite hår kvar. Då struntar jag hellre i utställningarna och har en lite för hårig kines, för jag är så säker på att det är just en kines jag vill ha, om jag inte skulle bestämma mig för att skaffa en stor hund - då blir det broholmer. Fast nej, det blir nog en liten kines ändå.. Är så kär i den rasen. Konstiga raser att välja mellan, haha..

Vilken rolig tråd! Dessvärre orkade jag bara titta på de fina bilderna

Miniatyr Bullterrier!

Vacker,snäll och envis,precis som jag vill ha det!