I vilken situation är hamstern aggressiv och vad är det som brukar hända runt hamstern lite innan, samtidigt och lite efteråt han/hon visar sig aggressiv?

Den liksom , jaa såfort jag försöker röra den så vänder den sig om i typ krigsställning.. då drar jag bort handen mycket fort för jag blir jätterädd o då går den bara vidare

Får man fråga vad för olycka?

Kan du beskriva "krigsställningen"? Men du skriver att du ärdd för dina hamstrar, är du rädd för båda då fast än det ena är kelig och snäll?

#3 våran katt hade kommit in i mitt rum , o aa skrämde livet ur den så jaa..

#4 typ så som dom gör när dom blir arga mot varandra , ställer sig i den ställningen

Eftersom det var katten som skrämde dem, så kanske han/hon blir rädd när du sätter in handen för hastigt, plus att du luktar antagligen luktar katt. 
Dessutom är djur väldigt duktiga på att känna av rädsla. Är du osäker och rädd, så blir hamstern det också.

#6 Okejj!

Ett tips skulle vara om du ber någon som är säker i sig själv när det gäller djur, tvätta händerna, och försiktigt hälsa på hamstern.

#6 jag själv är jättesäker med djur , föder upp kaniner . men hamstrarna funkar bara inte för mig.. är totalt livrädd

Ju längre du väntar desto värre kommer det att bli. Hamstern känner att du är rädd och det kommer bara att öka rädslan hos hamstern. Så du behöver bryta beteendet. Kan vara jättesvårt att göra själv för man styr inte över sin egen rädsla.

Ett tips är att antingen ta hem någon som kan hantera hamstern utan att vara rädd, eller lämna bort den till någon ett tag där den får lugna ner sig.

Just nu stressar ni bara varandra.

Jo , men jag kan ju faktist inte hjälpa att jag är så rädd för den.. inte mitt fel liksom

Hastiga rörelser är inget som mina hamstrar uppskattar heller.
Samma ifall jag skulle peta på dem när de inte är beredda, vilket är fullt förståeligt.
Sätter jag ner armen långsamt, klättrar de gärna upp längs armen eller sätter sig i handen.

Nej, det menade jag absolut inte. Jag har varit i exakt samma situation själv en gång, det är därför jag säger som jag gör.

Jag kunde inte bryta beteendet själv för jag hade blivit rädd. Men jag flyttade över henne till en vän och där var hon hur trevlig som helst. När jag sen träffade henne någon vecka senare hade hon lugnat ner sig och jag kunde handskas med henne igen utan problem.

Mest för att jag såg att hon hade lugnat ner sig och då var jag inte rädd för henne längre.

Men det jag menar är att man kan behöva hjälp för att bryta ett beteende just för att man kan faktiskt inte rå för det själv.

Jag hade en hamster förut som jämt högg hål i fingrarna på mig, var dock bara bebis då, så jag tog ut den jämt, och hindrade den från att hugga mig, och nu är den hur underbar som helst :)

Imorgon då du kommer till mig för att kolla på Dunderklumpen och hans syskon så får du häsla på mamma och pappa hamster. De e snälla men kan reagera likaant och ställa sig i "krigsställning" om de blir överraskade.

#15 :D , Nu har jag lydit era råd o jag tar det riktigt lungt o då går det superbra!

#16 Skönt att det går framåt :)

Har du gjort några framsteg då? :)