Hur svårt det är beror väl på vem man är. Tycker man att genetiken är intressant, rolig och man gärna lär sig mer hela tiden och kommer på sätt att komma ihåg allt, skriva upp m.m. är det ganska enkelt för dessa. Än vad det är för den som mest är intresserad av själva hamstrarna men finner det långtråkigt/jobbigt att plugga genetik en längre tid. Det finns ju dom också.

Alla har också olika antal hamstrar, där är det från person till person hur många man klarar av att ta hand om.

Har man många och slarvar med städningen så kan det börja lukta om 10+ toahörnor än vad det gör av en eller två. En del uppfödare vill av olika anledningar ha ett maxantal på kanske mindre än 10 hamstrar åt gången och då kan det vara krångligt med avelsplaneringarna för att hålla det antalet.

Uppfödning är heller inte alla gånger något gulligt som alltid går bra, mamman kanske inte får ut ungarna och dör, det är heller inte ovanligt att ungar dör under första veckan "bara sådär". En del kan ta det, andra blir riktigt ledsna varje gång.

Det är så olika, uppfödning innehåller så många "delar". Städning, antal hamstrar, färger, gener, hårlag, burinredning, tillbehör, sjukdommar, skador, defekter, skötsel, ungarna, föräldrarna, med mera, med mera…

Alla har väl olika intresseområden inom dessa "delar". En uppfödare tycker kanske att defekter hos hamstrar är megaintressant men städningen och burinredningen det tråkigaste jobbet. En annan tycker kanske att defekterna man kan få är lite läskigt medans en viss färg är det mest intressanta. En tredje kanske tycker precis "allt" är jätteintressant även efter flera år och många kullar, och en annan mer gillar lite enklare avel då och då.

Ändå måste man som uppfödare acceptera allt som har med uppfödningen att göra. Vad tycker man själv är roligast och mest intressant med uppfödningen? Det är så olika. Just det man är som mest intresserad av brukar vara lätt medans det andra blir lite svårare.

Okej, jag har varit med om att min hamster fick en tjuvparnings kull en gång. Och tyckte det hela var spännande. Så jag klarar av den delen det vet jag :) Se lite blod, små nakenfisar och sen när de dör. Det är saker jag varit med om redan. Så det jag måste tänka på är nog genetiken, sjukdomar och den delen :)

alla intressen har sina toppar å motgångar.

ibland kan det kännas motigt å man är nära på att ge upp. då är en paus bra så man kan hämta nya krafter å intresset kommer tillbaka.

ett tips är - ha inte fler hamstrar än du hinner med utan att det känns tungt.

lagom är alltid bäst

#3 Okej, tack ^^