Miljöberikning handlar om att låta ett djur i fångenskap få möjlighet till sina naturliga behov. Man kan miljöberika på flera olika sätt, t.ex. genom föda eller miljön i djurets inhägnad.  Alla arter är inte likadana och därför kan man inte använda samma miljöberikning till alla arter. Hos en carnivor så skulle man kunna stimulera deras jaktbeteende, men det skulle inte fungera hos en herbivor. Hos en herbivor kan man istället försöka stimulera deras sökbettende efter föda som de ofta ägnar stor del av dygnet till. Ett djur som inte får utlopp för sina naturliga beteenden kommer inte må bra och kan utveckla stereotypiska beteenden, t.ex. gallerbitning. Man miljöberikar för att djuren ska kunna må bra och leva ett så naturligt liv som möjligt även i fångenskap.

Jag har miljöberikat hos syriska hamstrar även kallade guldhamstrar och Mesocricetus auratus på latin. Den syriska hamstern är en omnivor, d v s en allätare. I det vilda så lever hamstern i stäppområden, men har också lyckats anpassa sig till jordbruksområden.  För att förhindra att bli upptäckt av rovdjur så söker guldhamstern efter föda under stor del av natten. Hamsterns födointag består till större delen av frön, men även av larver och insekter. För att få med sig maten hem till sitt bo igen så samlar hamstrarna maten i sina kindpåsar. Hamstrar är solitära djur, honor och hanar accepterar bara varandra när honan brunstar, vilket sker var 4:e dag. Brunstar inte honan så kan de ha ihjäl varandra.

1:a miljöberikning gjord hos skolans hamster Lill-Erik silversvart KH hane.

2:a miljöberikning gjord hos min hamster Ruben crème/gul KH hane 2 år.

1. I den första miljöberikning jag gjorde så valde jag att ta bort hamsterns matskål och bomaterial helt. Mat placerades sedan ut på olika ställen under spånet som fungerade som underlag i vannan som hamstern bor i. Bomaterial i form av en lång remsa o rivet toapapper placerades ut i mitten av vannan. Båda dessa miljöberikningar är gjorda för att försöka stimulera hamsterns naturliga sökbeteende som den ofta ägnar stor del av sin vakna tid åt. Placeringen av mat och toapapper skedde när hamstern inte var i vannan.

Resultat: När hamstern Lill-Erik placerades i sin vanna igen så blev han genast nyfiken på den nya omgivningen. Han började springa runt i vannan några varv och verkade noga med att lukta på all den nya inredningen. Utan att jag på något sätt visat att jag gömt mat i spånet så började hamstern att nosa runt i spånet och inom en stund så började han gräva i spånet. När han hittade maten som låg på vannans botten under spånet så började han genast att stoppa in det i sina kindpåsar. Lill-Erik sökte sedan upp platsen där han haft sitt bo och började ta ut maten ur sina kindpåsar och la den i ett hörn som han sedan fyllde på med mer mat som han grävde fram. När hamstern samlat in den mat han kunde hitta så började han intressera sig för bomaterialet/toapappret. Lill-Erik började med att försöka stoppa in hela remsan toapapper i kindpåsarna. Han upptäckte inom kort tid att det inte fungerade så han rev själv upp pappret i mindre bitar och kunde då enklare få in det i kindpåsarna. Han tömde sedan ut pappret på samma ställe som han tömt ut maten på. Allt skedde på eftermiddagen och när hamstern tittades till på morgonen dagen efter så hade han bäddat och byggt ett eget bo med hjälp av pappret.

2. Den andra miljöberikningen utfördes hos på min egen hamster Ruben som bor i ett stort terrarium och även han har spån som underlag. Mat placerades på olika ställen i terrariet när hamstern inte var där, men bomaterial placerades inte ut och matskålen fick stå kvar på sin vanliga plats med mat kvar i. I den här miljöberikningen ville jag också försöka stimulera hamsterns naturliga sökbeteende och se om hamstern väljer att själv söka efter maten även om det finns mat serverad i en matskål.

Resultat: När hamstern placerades tillbaka i sitt terrarium så var det först ingen skillnad eftersom att inredningen i sig inte hade förändrats. Hamstern Ruben gick ett varv i terrariet och kollade igenom omgivningen precis som han brukar göra, sedan sökte han upp matskålen som hade fyllts på med lite mer mat än innan. Maten som han hittade i matskålen placerades genast i hans kindpåsar, han fyllde dock inte på med mat så att det blev fullt i kindpåsarna. Efter att ha genomsökt matskålen så gick Ruben vidare och fortsatte undersöka terrariet, för ev. se om något förändrats. När Ruben gick runt i buren så fick han antagligen upp lukten på maten som var gömd under spånet. Ruben började han direkt att gräva på den platsen där han kände lukten och det visade sig vara precis på en av de platser där jag tidigare gömt mat. Maten placerade han som tidigare direkt i kindpåsarna. Efter att ha grävt fram all mat på den platsen så började Ruben söka igenom spånet på flera andra platser och även där så hittade han rätt med en gång och inom en kort stund så hade han lyckats gräva fram flera platser med mat. När kindpåsarna blivit fyllda helt så sprang hamstern in i sitt hus och lade maten i förrådet som han hade sen tidigare. Efter att ha tömt kindpåsarna så sprang han ut än en gång ut och sökte igenom spånet. När han hittat lite mer mat så gick han in i sitt hus och lade sig i sitt bo och började äta på maten som han samlat in.

En hamster som har matskål väljer alltså ändå att frivilligt söka efter mat som ligger gömd i underlaget. Hamstern har ett behov av att få söka efter sin föda eller ev. bomaterial.

Av: Jessika Jönsson 2014-09-23