Med varje kull har jag en tanke på vad jag vill ha ut av att para just de föräldrarna. Vanligtvis är det så att jag har valt djur som kompletterar varandras svagheter och då väljer jag en unge som har de bitar jag varit ute efter, om till exempel den ena föräldern har bättre huvud och den andra bättre storlek, så väljer jag en bebis som har båda delarna, om jag får det i kullen. Nu med papovan så är det mycket svårare att hitta avelsdjur och jag får nöja mig med att hålla mina linjer så bra som möjligt utifrån förutsättningarna, men jag har ändå en tanke på vad jag vill få fram och vad jag skulle vilja behålla redan innan parning. 

Vanligtvis är jag säker på vilket kön jag vill ha, beroende på vad jag har för hamstrar i övrigt. Jag avlar gärna på hanarna när de är lite äldre, och då har man lugn och ro att hitta rätt partner, behåller jag en hona så har jag vanligtvis en passande tilltänkt hane hemma redan, har jag inte det så sparar jag en hane för framtiden. 

En guldhamster tycker jag brukar vara "färdig" runt 5 månader.

Hur många jag behåller beror på vad jag får i kullen, har jag tänkt behålla en hona och det är två som känns ganska likvärdiga så behåller jag dem tills jag kan bedöma vilken som passar bäst, kanske som passar bäst till den framtida tänkta partnern. Som i min förra kull, en hona hade en färg som passade min avel bättre, medan en annan hona inte hade den färgen jag ville ha, men hade bättre huvud och var kraftigare. De hade såklart olika temperament, men båda är trevliga och passar in i vad jag vill ha temperamentsmässigt.
När de blev äldre så växte den mindre honan ikapp (hon som var större är ett riktigt matvrak, det var antagligen därför hon var större från början), och då var det ett bra val att behålla båda, jag valde att avla på honan som har den färgen jag ville ha.

Ja det är så jag tänker också, men just det att se tex ett bättre huvud, då gör man inte det förrän runt 5 mån? Eller man lär sig med tiden att se det tidigare kan jag tänka mig. Tack för svar!

#Nja, huvuden ser man ju en hel del redan som småbebisar, jag menade att de är färdiga i kroppen vid den åldern, att det är då de är så kraftiga och klara i kroppen som de kommer bli. 

Sedan så kan man inte riktigt välja fel i en bra kull. I hundavel brukar man säga att en hund är mer släkt med sina syskon än med sig själv och så tänker jag med hamstrar med. Med det menas på ett ungefär att en halvbra hund ur en riktigt bra kull är bättre för avel än en superhund ur en dålig kull. Är kullen bra och jämt, ur en släkt som är bra och jämn så kan det inte bli särskilt fel vad man än väljer.