Uppdatering av Hakuna Matata

Som den nattmänniska jag är så har jag ägnat mig hela kvällen och natten åt att titta till Hakuna. Han var vaken vid 21 i kväll, undersökta den nya buren och grävde i matskålen som en tok. Åt en del, drack en del och började sen att bädda i sitt bo. Vid 22 somnade han och sov fram till 02. Gick fram till buren och pratade lite med honom för att han ska börja vänja sig vid min röst. Vet ju att man helst ska låta dom få bo in sig i buren ett par dagar innan man börjar plocka med dom. Men han var väldigt nyfiken och framåt må jag säga. Sökte kontakt hela tiden. Försiktigt öppnade jag luckan för att se vad han skulle hitta på.

Jo då han kom fram till luckan och visade klart och tydligt att han ville komma ut. Lyfte fram min hand till luckan och han travade ut som om han aldrig hade gjort annat. Kröp upp på min axel och traskade över till andra sidan. Satte mig ner fall i fall han skulle få ryck och hoppa iväg, vill ju inte att han slår ihjäl sig det första han gör.  Men han travade tillbaka upp på axeln och kröp ner i luvan. Där satt han en bra stund.

Sen kröp han upp igen och ner på armen. Nosade på mina händer och utforskade hela min framsida. Han är verkligen ett litet energiknippe och har bråttom vill jag lova. Tänkte att han kanske behövde springa av sig en stund. Sträckte mig efter springbollen och han kröp in i den. Oj vad han sprang iväg. Han verkade såå lycklig och glad. En hel timme sprang han runt i köket i sin boll och utforskade. Sen tog jag upp honom, tänkte att han kunde behöva komma ner i buren för att dricka och äta. Öppnade luckan till bollen, och han kröp frivilligt ut på min hand. Jag prövade att lyfta honom försiktigt och det vart inga problem. Lyfte ner honom i buren, men nej han ville komma upp igen. Men här fick jag vara lite sträng och stänga luckan. Även om jag hade kunnat stå där i timmar och umgås så vill jag att han ska få en chans att äta och dricka.

Men dock förstår jag inte vad uppfödaren menar med att han är osäker. Han är ju väldigt framåt, kontaktsökande och har inte ens visat en enda gång tendens till att bitas. Visst var han lite osäker när jag skulle plocka upp honom ur transporten, men det är ju inte så konstigt. En främmande transport, 1 timmes resa, och säkert en hel del annat nytt som man inte tänker på. Klart att man blir lite rädd och osäker, plus att det kanske var lite tidigt för hans del. Men men jag är i alla fall oerhört nöjd med denna underbara kille. Full fart och fläng och verkar älska att ha kontakt. Min ljuva underbara Hakuna Matata 😍

Vad kul! Han verkar ju supermysig! Längtar till bilderna!;)

Gud så underbart att läsa.. jag blir alldeles varm å glad då jag hör hur fin han verkar- och att du har tid och tålamod att se vem han är. En del kan nog vara lite sådär att de ska "greppa" tag om hamstern men att bara låta dem klättra upp på en är ju det bästa om de själva är nyfikna och vill komma.
Då behöver man inte klappa och klämma så mkt ;)

Verkligen fint att höra, å grattis till din nya vän. Låter som att ni kommer att ha en fin tid tillsammans nu framöver ❤️

#2 Hoppas jag får låna kameran så att ni får se den lille spjuvern.

#3 Han är helt ljuvlig. Tålamod är något man måste ha om man ska ha djur. Men visst, erkänner att när man får hem ett nytt djur så vill man ju alltid mysa och gosa. Men lyckas alltid att behärska mig och istället försöka se efter vad djuret själv vill. Är djuret rädd och tillbakadragen så ger jag så mycket tid den behöver för att lära sig att lita på mig. Tvingar mig aldrig på ett djur om jag verkligen inte måste.

Men nu vart ju hakuna så otroligt pigg, kontaktsökande och framåt, och det syntes lååång väg att han ville komma ut och hälsa.

Tack för gratulationer, är så lycklig över denna grabben. Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka om en annan guldis lika mycket som min Bubba (som dog i somras) men Hakuna har helt klart redan tagit en mycket stor plats i mitt hjärta. Att ett så litet djur kan ge så stort avtryck.

Ååh.. Han verkar ju ha lite "Drömhamster" i sig… 😂

Håller med, även om de är små så kan de få en oerhört stor plats i ens hjärta. Deras egenheter och personligheter alltså, finns inte en som är den andre lik 😊

Ja det är ju det som är så underbart med djur.