Jag vet inte vart jag ska börja … jag är bara helt tom.

Allt gick så fort.

Hon kämpade och andades tyngre och tyngre.

Redan i morse såg hon dålig ut , något var riktigt fel

Jag kunde inte gå till skolan men jag var tvungen fast jag inte ville lämna henne ensam.  

Hela dagen tänkte jag på henne, på att  hon skulle kunna bli sämre.

På väg hem fick jag ont i magen , jag visste inte om jag skulle orka se henne.

När jag kom hem låg hon vid röret som om hon var på väg någonstans.

Jag fick panik och tog upp henne.

När jag lindade in henne somnade hon som om hon vore trygg hos mig.

Hon blödde ur munnen och jag kände mig så hopplös , vad kunde jag göra ?

Efter ett tag krampade hon och jag insåg att det var slutet.

Hon andades inte längre och jag bröt ihop.

För en gångs skull hade jag någon speciell som ingen annan hade , någon jag berättade allt för som inte berättade mina hemligheter för andra. Som tröstade mig när allt var som värst.

Vad gör jag nu , utan henne ?

Vila i frid älsklingen min älskling 🌺

Kommer alltid att älska dig Skrållan !